E var i skolan sex skoldagar på raken och hade sen vilodag i fredags. Vi lät E vila utan press.
Idag, efter tre lediga dagar, trodde jag verkligen att E skulle komma iväg.
Jag borde veta bättre. Egentligen. Men varje gång livet flyter på lite och jag får testa det ”normala” så börjar jag hoppas.
I min värld borde E orkat gå idag. Men Es förmåga följer ingen logik. Trötthet och bristande ork följer ingen logik. Es skoldagar bränner för mycket energi. E är fortfarande helt slut.
Det som blir jobbigt för mig är att jag tänker så mycket längre än just idag. Jag tänker på hur det ska gå i höst. Jag drar paralleller till C som har varit hemma i 3,5 år nu.
Det är en stor känslostorm i mig. Och den tär…
Byt ut alla C till E. Vi borde ha lärt oss av resan med C!
Idag var E inte kontaktbar vid väckning. Hen var helt i sin dvala/koma. Igår tog E fram kläder och förberedde till idag. Men det gick inte ändå…
Mitt hopp om hösten på nya skolan bara dör…
Måste vi alltid ha det så här?
supermamsen 
Planera över tid så E håller och inte kör slut på sig. En rehabplan med sakta återgång, tänk som man gör för vuxna efter en längre tids sjukskrivning.
Allt vi önskar är att våra barn ska må bra och få lyckas, så svårt när vi själva önskar ett ”vanligt” liv. Vår verklighet ser inte ut så, men med rätt stöd och medel når vi framåt. Lite stund om dagen, tid för återhämtning varje dag. Hållbarhet över tid – det leder framåt…
Kram 💕
GillaGillad av 1 person
Tack!
Håller med dig.
Problemet är att E vill gå hela dagar som alla andra. Hen vägrar anpassat schema. Det är allt eller inget… 😕
Kram 💕
GillaGilla
Känner igen det där med att vilja göra det som alla andra gör men att inte klara det i längden. Jag är 43 år och har äntligen börjat acceptera att jag inte kan göra allt på samma sätt som andra. Jag har autism och liksom många kvinnor fick jag min diagnos sent. 40 år hann jag bli innan jag fick det på papper. Och det var så viktigt för det gav mig möjligheten att acceptera mitt atypiska funktionssätt och inse att jag inte bara har skyldigheter utan också rättigheter. Jag har två barn med atypiskt funktionssätt varav den äldsta är hemma från skolan sedan 4 år tillbaka. Jag känner igen så mycket av vad du skriver. Idag får hen skoluppgifter på distans från en resursskola och det har funkat i flera månader. Det har stabiliserat vår tillvaro något och sänkt stressnivåerna. Vi får mer energi till att utveckla strategier, skapa förståelse och leta lösningar. Sakta, sakta kanske vi kan höja takten och en dag kanske hen kan ta sig till skolan igen. Men frågar sig gör man ju, är det inte viktigare att hen lär sig något än att hen till varje pris ska vara i skolan? I många länder har man läroplikt istället för skolplikt, t ex Finland. Det finns en tilltalande logik i det.
Tack för din blogg, så viktig för många!
GillaGilla
Tack! ❤
Och tack för att du delar med dig. Håller med dig i dina tankar om läroplikt.
GillaGillad av 1 person
Ping: Återhämtning tar tid | supermamsen
Ping: Till mina älskade barn | supermamsen