Trots att vi vuxna (föräldrar, skolan, ”hemmasittarteamet”) försökte få E (13 år, ADD) att förstå att hen borde ha anpassat schema med kortare dagar eller varannan dag så ville E vara som alla andra och gå ”all in”. E har knappt varit i skolan sedan höstlovet så detta var ett stort steg.
E var som alla andra i sex skoldagar. Sen kom kraschen igen och E har fastnat i sin dvala med inaktivitet. Återigen är E knappt kontaktbar på morgnarna.
Hur får vi E att förstå att hen inte kan köra på som alla andra?
En balans mellan aktivitet och vila. Ett ”lagom” behövs.
Nu har E vilat i sex dagar efter sina sex skoldagar. Jag tänkte att då räcker det med vila nu.
Jag trodde det skulle se ut så här.
E borde ha återhämtat sig klart nu tänkte jag.
Men så är det inte… E har inte vilat klart.
Men det ser ut så här. E har inte kommit upp över ytan än…
Hur får vi upp E över ytan och hur kan vi hjälpa E stanna där?
supermamsen 
Jag har alltid beskrivit min dotters ”symtom” som om hon är utbränd på skolan. Det du beskriver stämmer precis, både handlingsplan som sedermera upprättades och hur hon vill vara som ”alla andra” och gått all in för att sedan bli hemma i veckor.. hur får vi dem att jobba med acceptans? Att de är lika begåvade som alla andra, men behöver lära sig på ett annat sätt i en annan miljö?
GillaGilla
Jag önskar så att jag hade svaret på den frågan ❤
GillaGilla
Ping: Böter leder INTE till skolnärvaro | supermamsen
Ping: Skolstarten kryper närmare | supermamsen
Ping: Om det där merjobbet och klumpen i magen | supermamsen
Ping: Det gör ont när bubblan spricker | supermamsen