Tankar om curling och självständighet

Vi har en 18-åring i huset nu. En ung man. En myndig. En vuxen. Trots att Calle har fyllt 18 år behöver han fortsatt mycket stöd.

Det kan komma kommentarer om att vi curlar och stöttar Calle för mycket. Han kommer inte att lära sig och bli självständig om vi hjälper honom för mycket får vi höra.

Jag vet att på vardagar när Calle har yttre krav och förväntningar på sig behöver han mycket stöd. För att han ska ha en chans att fixa skola/praktik behöver han hjälp med både väckning, frukost och skjuts. Dessa tillfällen fungerar det inte att kräva att Calle ska ställa väckarklockan, fixa en macka och sen ta sig iväg själv. Istället stöttar vi honom så att han kan lägga energi på att komma iväg.

På helgerna däremot när de yttre kraven inte finns på samma sätt, då får han träna. Idag skulle Calle iväg och fiska med en kompis. Han ställde väckarklockan, fixade matsäck och tog sig iväg själv. Han frågade mig om jag kunde fixa matsäcken men jag sa att det kunde han göra själv. Han bad om lite råd men han fixade det.

Vi curlar inte i onödan utan när det behövs. Självständighet tränas vid väl valda tillfällen och vi höjer stegvis kraven. Mina barn kommer att lära sig men i sin egen takt.

(Jag skriver lite mer om detta i min bok)

13 kommentarer

Under Anpassningar, Diagnos, Förståelse

13 svar till “Tankar om curling och självständighet

  1. Anki

    Åh, vad jag känner igen mig! Jag tycker att du gör helt rätt! Det märks att du har styrkan som krävs 💕 Det är en balansgång…

    Gilla

  2. Stöder dessa tankar fullt ut. Har en 16-åring hemma som skall börjas på gymnasiet till hösten, om han nu kommer in, vi har ansökt via fri kvot, något jag lärde mig fanns via en NPF grupp på FB. Så vi behöver varandra vi föräldrar till dessa underbara ungar. Vi får ta en dag i taget. Jag ser att han växer hela tiden men kan inte pusha för då riskerar allt att brista.

    Gilla

  3. Jag tycker att det låter vettigt så som ni gör. Skit i vad andra tycker, för vad vet de – egentligen? 🙂 Kram

    Gillad av 1 person

  4. Eva i Dalarna

    Ja min son med asperger är 28 år och behöver fortfarande stöd, speciellt när han ska göra något nytt.
    Men de som klagar på att jag ”curlar” så säger jag bara: ”Walk a mile in my shoes”
    Som förälder gör man det som behövs bara!

    Gillad av 2 personer

  5. Ping: Service eller anpassningar? | supermamsen

  6. Det är inte att curla det är att älska sina barn och vilja deras bästa 🤗❤️. Har ett barn med ADD och hemmasittare så vet precis hur det är. Kommer ihåg hur mycket lättare livet blev när vi slutade ställa krav och slutade med måsten. Har en helt fantastisk kille här hemma nu, skolan försöker han ta igen nu med några lektioner varje dag på gymnasiet. Han har insett själv nu att han är väldigt smart och kan mycket mer en de jämnåriga. Vilket också ställer till problem att man så att säga är särbegåvad. Så fortsätt älska dina barn och finnas där för dem 🤗❤️

    Gillad av 2 personer

Lämna ett svar till lchfmittnyaliv Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.