Gårdagen blev trots allt en fin dag.
10-åringen och jag tittade på film när 6-åringen hade somnat. En mysig stund!
Sen när det var sovdags blev 10-åringen ledsen. Hen sa att det kändes konstigt att vara här på landet utan pappa och C.
Att det kändes som om vi är här på låtsas. 10-åringen sa att vi också borde ha åkt hem. Det är inte lätt att göra rätt…
10-åringen ville sova med mig. Inte så smidigt när det finns 5 st sängar som är 80 cm. Det slutade i alla fall med att jag och 10-åringen delade på en 80-säng. Hen sov lugnt och fint på min arm hela natten. Själv sov jag inte så mycket.
Nu när 6-åringen vaknade och såg att 10-åringen och jag sov i samma säng blev hen avundsjuk. Inte lätt att vara rättvis.
6-åringen och 10-åringen har olika viljor. Idag vill 6-åringen åka till en lekpark. 10-åringen vill stanna i stugan. Själv vill jag mest slippa bråk men 10-åringen är redan sur. Inte lätt att göra alla nöjda.
Mitt i detta finns jag. Jag har mina behov. Men jag hinner inte ens tänka på vad jag vill..
Jag beundrar alla ensamstående föräldrar som kämpar. Det är tillräckligt svårt att vara två… Nu får jag prova på att vara ensam i några dagar.
Hur ska jag räcka till?
Postat med WordPress för Android
supermamsen 