Jag skäms! Men jag lär mig varje dag!

wpid-20150726_122238.jpg

Nu ska vi klättra uppåt tillsammans med C! Vi ska ”fixa” så att hen mår bra!!!

Dagens promenad blev fylld av grubbel på hur jag gjorde förr och hur jag har börjat göra nu.
I mitt inlägg ”Vad gör jag i den här djungeln?” så kommenterade fruprepper mitt inlägg och det fick igång mina tankar.

C fick sin diagnos för ett par månader sedan. Hur det fungerade fram tills dess med skola osv kan man läsa i inläggen ”En tillbakablick – letar tecken på autism” och ”Det stora sveket från skolan”. Vi har alltid haft mycket motstånd i C, men mycket har ändå fungerat helt okej i många år.

Innan vi förstod vidden av Cs mående och problem (som delvis började i 5:an men eskalerade i 6:an) så måste jag säga att jag många gånger behandlade C helt fel och riktigt illa. Jag skäms otroligt mycket över detta nu!

I min okunskap så kallade jag C för lat när hen inte ville hjälpa till hemma. Jag sa till C att C var trotsig när hen inte ville ställa in sin tallrik i diskmaskinen. Jag ifrågasatte hur C kunde vara så trött och inte orka gå till skolan ”för alla kompisar orkar minsann det!”. Jag jämförde C med syskonen och sa ”Dina småsyskon hjälper ju till och med till mer än du!”. Jag sa till C att hen var en dålig lagspelare när hen inte orkade gå på fotbollsträningen. Jag skäms!

Nu vet jag bättre. C orkar inte. På riktigt. Hen blir helt slut. Och C har svårt med lukt, därför klarar hen inte av att ställa in sin tallrik i diskmaskinen. C har svårt för krav. Därför måste vi ställa rimliga och hanterbara krav på C och förbereda C i god tid.

Vi har tänkt om!
Vi är hemma några dagar extra innan vi åker till nästa stuga, för C behöver det.
C behöver inte ställa in sin tallrik i diskmaskinen som syskonen gör. Det räcker med att hen ställer den på diskbänken.
Vi tvingar inte C att följa med på saker. Idag så orkade C inte följa med till stranden. Förr hade vi tjatat och sagt att hen var lat. Idag accepterade vi det.

Ikväll skulle C egentligen ha gått på en fotbollsmatch med sin allra bästa kompis. Men C klarar inte det. Jag fick ringa och ställa in. Förr hade jag pressat C och sagt att hen är en dålig kompis som inte gör det som hen har lovat. Idag försökte jag lugna hen när hen grät och kände sig som en svikare och en dålig vän.

Jag har bett C om ursäkt för hur jag har behandlat hen. Jag har sagt att jag nu äntligen har börjat förstå hur hen har haft det och hur hen har mått.

C har kämpat i många år. Nu ska vi kämpa tillsammans med C!

Vi har mycket detektivarbete framför oss. Vi måste ta reda på vad som är jobbigt för C. Hen kan inte riktigt förklara det själv än. Vi lär oss varje dag!

Annonser

9 kommentarer

Filed under Anpassningar, Diagnos, förälder, Förståelse, Vardag

9 responses to “Jag skäms! Men jag lär mig varje dag!

  1. Pingback: Den där skolplikten… | supermamsen

  2. Pingback: ”Gör vi på ditt sätt kommer jag aldrig att komma iväg till skolan!” | supermamsen

  3. Pingback: Överkrav | supermamsen

  4. Pingback: Vi får hjälp! | supermamsen

  5. Pingback: Att hjälpa C lyckas – bryta mönster, bygga rutiner, göra anpassningar och spara energi | supermamsen

  6. Pingback: Övervinna hinder | supermamsen

  7. Pingback: Ojämn | supermamsen

  8. Pingback: Realistiska förväntningar | supermamsen

  9. Pingback: Om jag hade vetat… | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s