Dagen börjar bra. Det verkar väldigt lovande. C kommer upp ur sängen utan några större problem. Vi påminner om nya rena underkläder och att C ska ta sin medicin (mot ångest). C gör båda dessa saker utan motstånd. Jag börjar känna att just idag kan det nog fungera. C kanske lyckas med sitt skolförsök idag efter flera veckor hemma.
Vi sätter oss vid frukostbordet. C har svårt för att få i sig frukost. Idag har vi gjort hens favoritfrukost. Vi försöker göra allt för att C ska lyckas. Och C äter. Det här blir ju bara bättre och bättre. IDAG kommer det nog att fungera!
Dags för tandborstning. Det brukar vara ett stort problem. C säger att det gör ont i munnen att borsta och att hen mår illa. Jag ber C skölja munnen med vatten och ger hen ett tuggummi istället.
Syskonen går till den kritiska zonen, hallen, och klär på sig ytterkläderna. C närmar sig den kritiska zonen. Hen tittar på mig. Blicken blir skrämd, hens kropp stelnar till. Något händer med C. Hen springer in i vardagsrummet och skriker ”Jag klarar det inte!” C gråter, sparkar, slår med knytnävarna i soffan ”Vad är det för fel på mig? Jag hatar mitt liv! Jag är värdelös!”
Jag går till soffan och försöker lugna C. Krama och peppa. Men C är otröstlig. Hen bara skriker och gråter.
Syskonen står i hallen. 10-åringen börjar bli stressad. Hen vill inte komma försent till skolan.
Åh vad jag önskar att jag visste hur jag skulle kunna hjälpa C i dessa situationer. Det är så svårt att förhindra. Jag tyckte ju att allt flöt på bra.
Situationer liknande denna kan också ske när vi ska iväg på en utflykt hela familjen. Vi försöker alltid förbereda C och göra allt så smidigt som möjligt. Ändå är det vissa tillfällen som det bara inte fungerar.
Som mamma känner jag mig så hjälplös och misslyckad. Jag borde ju kunna hjälpa mitt barn.
Jag har sagt till C att vi ska hjälpas åt att hitta strategier som kan få det att fungera för hen.
Vi föräldrar kommer att få gå en kurs på Aspergercenter. Jag hoppas vi kan få lite verktyg då!
Har någon som läser detta tips så tas det tacksamt emot!
Idag ska vi försöka få med oss C till stranden. En utmaning! 😉
Ping: Vi är som en doku-såpa! | supermamsen
Ping: För vems skull egentligen? | supermamsen
Ping: ”Det är lika bra att jag somnar och aldrig vaknar igen!” | supermamsen
Ping: Klump i magen | supermamsen
Ping: Vi har en plan | supermamsen
Ping: ”En timme är för mycket!” | supermamsen
Ping: Curlar jag? | supermamsen
Ping: Spelet | supermamsen
Ping: Bakslag blev framsteg | supermamsen
Ping: På väg! | supermamsen
Ping: Roten | supermamsen
Ping: ”Hur orkar ni? Vilket stöd och vilken hjälp får ni som föräldrar?” | supermamsen
Ping: Att hjälpa C lyckas – bryta mönster, bygga rutiner, göra anpassningar och spara energi | supermamsen
Ping: Ställer vi för låga krav nu istället? | supermamsen
Ping: Ett dygn i mitt liv | supermamsen
Ping: Det går framåt! Om jag tänker efter kan jag se det! | supermamsen
Ping: Ångestkarusell | supermamsen
Ping: Ytligt | supermamsen
Ping: Underbara vår! Jag vill kunna slappna av och njuta! | supermamsen
Ping: Försiktigt optimistisk | supermamsen
Ping: Vårt 7-åriga energiknippe och vår trötta 11-åring | supermamsen
Ping: Glädjetårar | supermamsen
Ping: Idag tog det stopp! | supermamsen
Ping: Tärande oro | supermamsen
Ping: ”Du verkar ha lite att bita i!” | supermamsen
Ping: Kalla inte mina barn för skolkare! | supermamsen
Ping: Låtsas att allt är bra eller se det som är bra? | supermamsen
Ping: Idag hände något stort! | supermamsen
Ping: Olikheter | supermamsen
Ping: Nu börjar det… | supermamsen
Ping: ”Mamma, jag har en plan!” | supermamsen
Ping: Den här sommaren har det hänt något stort! | supermamsen
Ping: Den osynliga inre kampen | supermamsen
Ping: Till mina älskade barn | supermamsen