Att spela en roll

Nu är vi på landet. Vi märker att C är trött. Idag sov hen en timme på eftermiddagen. Det var ju en tuff dag igår så C behövde det. C har sagt ett par gånger att hen vill åka hem, men på det stora hela har det gått bra.

Idag lekte syskonen restaurang. 6-åringen var kock och 10-åringen serverade. C skulle vara med och vara kund. Men det fungerade inte så bra. C tramsade och beställde saker som inte fanns på menyn. Syskonen blev sura. Leken dog ut  (men kom som tur var igång sen igen när jag också var kund och hjälpte C).

C har inte lekt så mycket rollekar i sitt liv. Hen har försökt ibland, men det brukar inte fungera.

Om jag tänker efter kanske det är precis det C egentligen har gjort i hela sitt liv. C har spelat en roll och försökt passa in i normen. Och nu orkar inte C längre.

Var går egentligen gränsen mellan diagnos och personlighetsdrag?
Jag ser personer i min omgivning som har bristande empati, vill ha en speciell sittplats, har svårt att se andras perspektiv, har svårt att vara flexibla… Själv märker jag att C är väldigt lik mig när det gäller vissa saker.

Gränsen måste ju vara när det påverkar livet så pass mycket att det inte längre  fungerar.

Själv är jag i så fall NTV, normal tillsvidare. Tills någon kommer på vad min personlighetstyp ska kallas för.
Vi är alla olika som tur är! 🙂

Postat med WordPress för Android