Ljuga, luras och skoja

Vi borde tänka som barnen!

Vi borde tänka som barnen!

I tidningen Svenska Dagbladet var det den 27 juli 2015 en artikel av Simon Löfroth med titeln ”Alla ljuger och fuskar om de har möjlighet”. Enligt en lögnexpert vid namn Dan Ariely ljuger vi mer än någonsin.

Enligt Ariely kan vi fuska, ljuga och bedra utan att må dåligt av det så länge vi håller oss inom vissa ramar. Det finns enligt Ariely vissa personer som är oförmögna att ljuga. I hundra procent av dessa fall handlar det, enligt Ariely, om personer som rör sig inom ett autismspektrumtillstånd.

I artikeln säger en psykolog vid namn Per Höglund att han har sett att personer med högfungerande autism kan råka illa ut för att de har en så kallad ”social färgblindhet”.

Jag har märkt att C inte kan ljuga. När C var hemma själv, när hen borde ha varit i skolan, och vi hade gett hen två timmar datatid så spelade C mycket mer. Det hade vi aldrig märkt eftersom C hade stängt av datorn när vi kom hem. Men C erkände det helt spontant med orden ”Jag vill inte ljuga. Jag har spelat hela dagen faktiskt!”

C var en gång i centrum med två av sina bästa klasskompisar. När hen kom hem berättade hen chockat och besviket att kompisarna hade snattat godis i videobutiken. C sa ”Mamma, jag visste inte att dom var tjuvar! Om dom kan ta i affären kan dom ju sno från mig också!”

Ärlighet kan ju vara bra. Men ibland blir det tokigt när en sanning kan såra. C har sagt många ärliga saker genom åren som har gjort andra ledsna. Dock kan C skoja väldigt mycket. Oftast på andras bekostnad. Skämten är lite taskiga. Hen kan inte riktigt förstå skillnaden mellan skratta med och skratta åt. Om vi säger till C så brukar hen svara ”JAG tyckte det var kul!”. Det är just det som är en stor del av problemet. C kan inte se den andres perspektiv.

En gång frågade C mig vad som är skillnaden mellan att ljuga och att luras. Svår fråga!  Att luras känns ju lite mer oskyldigt och något man inte gör för egen vinning eller på någon annans bekostnad. C brukar luras en del. Men inte ljuga. Om jag slår upp orden står orden lura och ljuga som synonymer till varandra. Inte helt lätt att förklara då!

Vår 6-åring ljuger mest hela tiden om allt möjligt. Hen brukar avslöja sig själv på något sätt däremot.

Själv är jag väldigt ärlig så då måste jag vara autistisk då?

Jag har hört uttrycket ”Tillfället gör tjuven” men jag skulle vilja säga ”Tjuven ser tillfället”. Är man inte tjuv så ser man väl inte den olåsta bilen som en möjlighet till stöld. Eller?

Jag återkommer återigen i mina tankar till att människor är olika. Oavsett diagnos eller inte. Punkt.

Postat med WordPress för Android

Annonser

4 kommentarer

Filed under Diagnos

4 responses to “Ljuga, luras och skoja

  1. Nu har jag läst i kapp. Varken min man eller min son kan ljuga, men deras räddning är att de är oerhört tystlåtna av sig. Om man däremot ställer en direkt fråga till dem och de måste svara, kan det bli problem. Min son löste det när han var yngre genom att vägra svara. Han bara tittade någon annanstans och då visste jag hur det låg till, även om han inte sade något… 😉

    Liked by 1 person

  2. Pingback: Fasaden | supermamsen

  3. Pingback: ”Bra tack!” | supermamsen

  4. Pingback: Vårt 7-åriga energiknippe och vår trötta 11-åring | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s