”Nej du får inte ha fötterna på bordet!”
”Inget småätande före maten!”
”Gå inte in med skorna!”
”Inget ätande och drickande vid datorn!”
”Nix inget godis idag! Bara på lördagar!”
När barnen inte ser äter jag några kex före maten, tar en godisbit till kaffet på onsdagen och lägger upp fötterna på bordet. Jag tar något att dricka vid datorn. Och har jag bråttom springer jag in med skorna! Åh vad skönt att vara vuxen! Ibland i alla fall…
Men med friheten kommer ansvaret. Ibland blir det där ansvaret så övermäktigt. Och jag kan inte smita undan. Det här är mitt liv. Jag har tre fantastiska barn och en underbar man. Jag och min man får nog kämpa mer än de flesta föräldrar (fast jag vet att vi inte är ensamma). Jag har inte valt att ha det så slitigt. Men det är så det är!
Jag pratade med en kollega häromdagen. Han kämpar med sin hälsa. Han sa att ”Jodå livet är väl sådär”. ”Mitt med” svarade jag. Han sa att han önskade att livet skulle bli bättre för oss båda. Jag svarade ”Det här är det liv vi har fått och vi måste göra det bästa av det! Vi kan nog inte vänta på något annat. Vi får kämpa!” Och kämpar är vi många som gör. Vi kämpar för våra barn, för vår egen hälsa. För att orka.
Men visst är det ändå skönt att vara vuxen. Ikväll blir det fötterna på bordet och en chokladbit till kaffet! 😉
PS. Jag går över gatan ibland trots att det är röd gubbe också. Säg inget till mina barn! DS