Det är så jobbigt med dessa tvära kast!
Igår var C arg.
Idag vaknade C glad. Det märks direkt hur Cs dagsform är. C kom upp och åt gröt till frukost (hemmasittarläraren har sagt att hen måste äta frukost).
10-åringen mår fortfarande inte bra så vi skulle åka till Vårdcentralen och ta prover på morgonen. Med andra ord kunde jag köra C till hemmasittarskolan och även hämta C efter två timmar.
Jag satte på roliga låtar på Spotify för att vi skulle hålla humöret uppe. Jag har märkt att med humor kommer vi långt. C tycker om att skoja och skämta. Jag satte på låten ”Makalösa manicken” med Michael B Tretow och vi sjöng med alla tre (maken lämnade 6-åringen tidigt idag).
Vi åkte iväg. Allt flöt på. Men när vi kom fram till hemmasittarskolan vägrade C plötsligt hoppa ur bilen. Hen kröp ihop och gnällde.
”Vad f-n är detta?” tänkte jag. Jag kommer aldrig att vänja mig vid dessa tvära kast och pendlandet mellan hopp och förtvivlan.
Jag hoppade ur bilen och gick och öppnade Cs bildörr. Precis då kom en skolklass gående i ett långt led.
Jag sa ”Skynda dig ut nu annars blir det ju pinsamt!”.
C hoppade raskt ur bilen, log och gick till skolan. Var det inte jobbigt för C? Låtsades hen bara? Vilken tur att skolklassen kom just då. Undrar hur det hade gått annars…
När jag hämtade C efter två timmar sa hen ”Idag har det gått jättebra! Jag kände mig inte trött! Och jag har jobbat med matte!”
C har JOBBAT MED SKOLARBETE. Jag är så glad! Jag kan inte minnas när C jobbade med skolarbete sist. Jag känner en sådan lättnad. Mina ögon tåras nu när jag skriver om det. Jag vet att det kommer att komma bakslag. Det är något vi får räkna med. Det är så vårt liv ser ut. Men det är fantastiskt att C har jobbat och att C kände sig nöjd! Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner just nu. Jag känner mig väldigt berörd.
Tänk att jag (och vissa andra) tampas med detta varje dag medan andra familjer puttrar på i sina liv (som dom säkert tycker är jobbiga ibland). Jag känner mig ibland avundsjuk men jag lär mig väldigt mycket av den situation vi är i.
Jag har på något sätt, i detta svåra, börjat hitta en styrka i mig själv. Jag känner mig inte lika mycket som ett offer längre. Jag har lättare för att hålla mig låg-affektiv. Troligen beror det på att hemmasittarläraren har tagit över en hel del av det tunga lasset. Jag känner mig lösningsinriktad och målmedveten. Jag kan inte påstå att jag mår bra. Detta tär oerhört mycket. Men jag börjar känna mig mer hoppfull! 🙂
Tvära kast är en del av vårt liv. Jag måste lära mig hantera dem!
supermamsen 
Vad härligt att hen kunde säga o känna att det gick bra i dag ! Roligt jag känner igen det där med tvärakast , och inte kunna gå ur bilen fått sitta o vänta i bilen utanför skolan i 20 minuter för att det som sker utanför inte passar in i vad vår dotter hade tänkt , försenad blir hon o då kan hon inte gå ut för det och när det väl funkar att gå ut ur bilen kanske jag råkat säga något ” fel” o då låser det sig igen 😤😱 Nu när jag har börjat förstå och läst bloggar etc etc o på börjat utredning känner jag mig också starkare och jävlaranamma känns det som jag fått. Jag vet att det också lätt kan vända men just i dag är jag stark😃 lycka til med resten av dagen.
GillaGillad av 1 person
Tack! Ja det är underbart!
Jag märker att jag på något sätt ändå börjar förvänta mig tvära kast. Fast det är ändå jobbigt när det blir negativa kast.
Stor kram till dig! Och tack för dina tankar. Jag uppskattar dina kommentarer ❤
GillaGilla
Tack själv för att du delger oss din vardag, hjälper mig att gå vidare på något sätt❤️
GillaGillad av 1 person