Mina ben vek sig

Nu sitter vi äntligen i bilen på väg till landet för att fira midsommar med mina föräldrar och min syster med familj.

C har ju mått så bra på sistone. Hen träffar kompisar, väljer bort datorn för andra saker, duschar… C har varit positiv till att åka till landet. Så idag var jag inte alls beredd på bakslaget som kom.

Jag var på ICA i förmiddags för att handla maten till landet. Jag åkte hemifrån kl. 9. Då låg både C och 11-åringen fortfarande och sov.

Efter en timme på ICA var jag klar och skulle betala. Min telefon vibrerade. Det var ett sms från C. Det stod ”Jag får panik! Jag kan inte åka till landet! Jag kan vara hemma själv hela helgen. Det går bara inte!”.

Tur att jag höll i kundvagnen. Mina ben bara vek sig och det svartnade för ögonen. Jag blev alldeles kall och yr. Det kändes som jag skulle svimma.
Jag var inte alls beredd på detta bakslag och en låst C.

Jag packade in kassarna i bilen och åkte hem. Tårarna brände i ögonen och magen krampade. Fan fan fan! 

Maken satt hemma och jobbade. Han hade inte pratat med C.
Jag packade in maten. Överallt stod halvpackade väskor. Hur skulle vi göra nu? Fortsätta packa? Ringa svärmor och be henne vara med C ett par dagar?  Stanna hemma allihop?

Jag gick in till C som fortfarande låg i sängen. Hen sa ”Ni får åka utan mig. Det känns jättejobbigt att åka. Jag klarar det inte!”
Jag sa ”Vi kommer inte att åka utan dig!”
”Så då förstör jag för hela familjen om jag inte åker?!” sa C.
”Nej för du följer med!”

Sen gick jag ut ur Cs rum. 11-åringen tittade på mig ”Ska vi inte åka???”
”Jo vi ska åka!” Tårarna brände igen.

7-åringen började gråta. ”Mamma jag vill åka!”

”VI SKA ÅKA!!!” Panik! Hur ska vi lyckas vända C och komma iväg? Jag vet ju att C trivs på landet och vi tar ju med gamingdatorn.

Vi fortsatte packa ut allt i bilen. Jag rafsade ihop Cs packning. Hoppas allt är med! C satt vid datorn.

Maken gick in till C och sa ”Snart åker vi!”

Vi packade det sista sen gick jag in till C och frågade om hen skulle ha med tangentbordet, hörlurarna och musen. C nickade. Vi packade allt. Och då vände det!

C kom ut ur sitt rum. Syskonen gick fram och kramade C. Då brände tårarna igen, men av lättnad denna gång.

Nu sitter vi alltså i bilen på väg. Det är bilkö… Suck… Men vi sitter i bilen alla fem. Vi har precis ätit lunch på McD.  Jag har sprängande huvudvärk.

Denna händelse gör att jag inser hur skört allting är. Jag kan inte ta något för givet.

Nu ska jag njuta av några dagar på landet med min älskade familj.

Glad midsommar!