”Imorgon – då jävlar ska jag vara en bra mamma!”

20160621_185737-1.jpg

Ofta när jag ligger i sängen på kvällen och det är dags att sova så börjar jag älta dagen som har varit. Nästan alltid kommer jag på saker med mig själv som jag är missnöjd med. Jag kanske har höjt rösten/skrikit för mycket på barnen, inte haft tålamod med dem, inte orkat leka med 7-åringen, inte varit lugn och låg-affektiv utan gått igång själv och gett barnen dåligt samvete, inte anpassat och förberett tillräckligt… Då brukar jag tänka ”Imorgon – då jävlar ska jag vara en bra mamma!”.

Men en bra mamma… Vad är det? Ingen är väl perfekt. Mina barn har sett mig arg. De har hört mig gorma och skrika. De har sett mig i ren ilska gå till sovrummet och stänga in mig. De har sett mig gråta. De har hört mig säga ”Jag orkar inte mer! Ge mig en paus!”. De har hört mig säga ”Nej, mamma behöver gå ensam på den här promenaden och ladda energi. Ni får inte följa med!”. Barnen har sett mig och maken arga på varandra.

Är det fel? Jag visar ju faktiskt att jag också bara är människa. Att jag har känslor. Att jag inte orkar hur mycket som helst. Att jag måste ta hand om mig själv.

Vi har ett stressande utmanande föräldraskap. Det är inte konstigt att vi brister ibland. Ingen kan orka hela tiden.

Jag och maken har gått på kurser och föreläsningar. Vi läser böcker och bloggar. Vi gör allt för att våra barn ska få bra förutsättningar. Vi ger dem kärlek och trygghet. Vi finns här.

Jag bakar inte bullar för jag orkar inte. Jag köper ”Pågens kanelgifflar” och barnen älskar dem. Jag städar oftast bara ”det värsta”. Om jag städar lite extra brukar barnen fråga om vi ska ha gäster. 😉 Det blir mycket halvfabrikat till middag på veckodagarna för vi orkar inte laga mat från scratch. Däremot tar vi (eller oftast maken ❤ ) oss tid att laga god middag på helgerna.

Vi är hemma mycket. Vi umgås inte alla fem speciellt ofta för det brukar inte fungera. Vi delar upp oss.

Ibland känns det fortfarande som jag väntar på det liv jag skulle ha. Men jag inser att detta är mitt liv. Här och nu. Jag försöker njuta av det som är bra.

På kvällarna när jag ska sova så tänker jag ofta att jag imorgon ska ha en nystart som mamma. Att jag ska bli lugnare, bättre, tålmodigare, snällare, lekfullare, gladare, busigare…

”Imorgon – då jävlar ska jag vara en bra mamma!”

Eller nej…

”Imorgon – då jävlar ska jag FORTSÄTTA vara en bra mamma!”

20160630_151355.jpg

Annonser

16 kommentarer

Filed under Diagnos, förälder, Stress, Vardag

16 responses to “”Imorgon – då jävlar ska jag vara en bra mamma!”

  1. Åh, det där är ju jättejobbigt! Att ligga vaken och fundera på allt man gjorde som kanske inte var perfekt. :/ Tycker det låter som att ni skulle behöva mer avlastning..?
    Det där med städningen känner jag igen, verkligen! Just att barnen tror att det ska komma gäster bara för att man försöker städa lite mera. Haha!

    Liked by 1 person

    • Ja det är jobbigt med grubbel.
      Vi får hjälp av mina föräldrar. Barnen har varit med dem en vecka nu 😊
      I vardagen har vi inte så mycket avlastning. Vi får hjälp med hämtning på fritids ibland. Dock har vi börjat beställa hem mat från ICA via nätet 😉 Och C har fått en kontaktperson via LSS.
      Vi kämpar på! Kram

      Liked by 2 people

  2. helenagallacher

    Oj! Vad perfekt du satte ord på det! Exakt så!💖 men jo, vi är bra nog. Vi är de bästa mammorna till våra barn. Vi får bryta ihop . Vi får stänga in oss i sovrummet (eller på toaletten😉) ofta när min man kommer hem från jobbet och jag varit hemma en hel dag med barnen så säger jag ” bra, jag tar 20 min i sovrummet” och går raka vägen in!

    Liked by 1 person

  3. Nu är barnen utflugna sedan flera år tillbaka. Jag bor ensam, har det bättre än vad jag någonsin haft det i hela mitt vuxna liv. Men anklagar fortfarande mig själv för att jag inte var den mamma jag borde varit… Nu när allt lugnat sig kommer allt tillbaka som jag bara slängde in i psykets skräpgarderob. Ungarna säger när vi pratar om det: ”Men mamma du har alltid brytt dig” Jag måste lära mig att att det var tillräckligt, att jag dög och inte kunde göra mer än vad jag gjorde.
    Tack för att du hjälper till att sätta ord på detta att vara mamma – även när ungarna flugit ut och jag ni går och väntar på att det nån gång ska komma barnbarn att få skämma bort.
    Varma kramar
    //P-L
    Livets Skiftningar

    Liked by 2 people

  4. Pingback: En krokig väg leder också till målet | supermamsen

  5. Pingback: Man kan lära gamla hundar sitta! | supermamsen

  6. Så bra skrivet. Ryser. Igenkänning på hög nivå!❤

    Liked by 1 person

  7. Pingback: Vakuum av ångest | supermamsen

  8. Pingback: ”Good enough!” | supermamsen

  9. Pingback: Gott Nytt År! | supermamsen

  10. Pingback: Att våga be om, och ta emot, hjälp | supermamsen

  11. Pingback: Idag skulle det vara slut på ”det jobbiga”… | supermamsen

  12. Pingback: Nu kommer alla känslorna på en och samma gång  | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s