Ena upp, den andra ner 

Helgen gick fort! Som vanligt. Vi har otroligt mycket snö så i lördags blev det en mysig pulkautflykt med E, L och några vänner. Solen sken och barnen var pigga och glada.

C hade en aktiv helg och träffade vänner både fredag, lördag och söndag. Hen satt knappt vid datorn alls i helgen vilket är mycket ovanligt.

I söndags åt vi alla fem farsdagsmiddag på O’Learys. Även om middagen blev tjafsig så kändes det så mysigt att vara tillsammans hela familjen.

Vi har varit hos läkaren och följt upp svaren på proverna som C tog för ett tag sedan. Det visade sig att C har ett väldigt lågt järnvärde. Det ligger strax under 20 och ska ligga över 75. Läkaren ska skicka remiss så att C kan få dropp med järn inom ett par veckor. Inte konstigt att C har varit så trött! Hoppas att påfyllning av järn hjälper upp orken och på så vis även hjälper mot låsningarna.

I morse kom C iväg till skolan. När jag väckte C så sa hen ”Jag känner mig inte taggad idag. Jag är trött!”. Men sen klädde C på sig ändå! Jag tror aldrig att det har hänt faktiskt.

Vi har höjt Cs Fluoxetin från 40 till 60 mg. Läkaren sa att det är maxdosen för Cs ålder och att det kan vara värt att se om det hjälper hen upp lite till. Hoppas det!

E har varit hemma från skolan idag. Trött och låg. Snart ska utredningen påbörjas. Jag vet inte vad den kommer att visa men förhoppningsvis får vi svar på hur vi kan stötta hen.

Varför är det så att när det går upp för den ena så går det ner för den andra? Tänk om alla mina barn kunde må bra samtidigt!

8 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

8 svar till “Ena upp, den andra ner 

  1. Nanna

    Kanske är det inte ett barn som är nere hela tiden. Kanske är det din familjs ”skyddsängel” som bär ett barn åt gången? Så det aldrig ska kollapsa helt? Hmmm…vet inte ens om änglar finns men ibland känns det som om ”någon” ser till oss människor mitt i vår nöd. Kanske?

    Och lågt kärnvärden är inte att leka med det blir säkert jätteskillnade bara ditt barn får järn!

    Gillad av 1 person

    • Tack! Hoppas det! 💖✊✊

      Gilla

      • Marika

        Hej! Har läst dun blogg en längre tid nu men inte kommenterat tidigare. Är nybliven specialpedagog och tidigare lärare sen 10 år tillbaka. Har läst din blogg för att jag arbetat med ungdomar med npfdiagnos tidigare. Har själv en 9-årig son som aldrig har tyckt om skolan
        . Han utreds nu för autism vilket jag tror han kommer att få.trots mina erfarenheter från jobbet känner jag att jag står handfallen när jag får kämpa för att få honom till skolan. Är inte i din situation ännu men är rädd för att jag snart har ett hemmasittande barn om vi inte hittar något sätt som fungerar. Vet inte vad jagvill med detta inlägg mer än att jag förstår din och familjs situation.

        Gilla

      • Skickar många styrkekramar och hoppas att ni inte hamnar där vi hamnade ✊✊ Hoppas ni får stöd från skolan i tid!

        Gilla

      • Nyckeln är stressreducering!

        Gilla

      • Nanna

        Har du kollat dina värden? Alltså du har kanske också brist på nått? (Nu menar jag inte att er familj är usel på att få i er typ vitaminer men ibkand blir det ju brister och så. Kanske värt att kolla upp?)

        Kommer du ihåg liksom ibörjan på graviditeten? När järnet liksom plötsligt dippade? Man kunde ju sova jämt och blev andfådd av ingenting och hade noll ork. Alltså det var innan barnmorskan klämkäckt sa att nu var det dags för järntabletter. Och då hade jag inte ens i närheten av så lågt värde som ditt barn. Så det kommer att vara perfekt för hen!!!

        Gillad av 1 person

      • Tack! Jag borde kanske göra det. Har faktiskt inte tänkt på det!

        Ja, det vore helt underbart om C kunde känna sig piggare!

        Gilla

  2. Ping: Muta, morot eller glädjekick? | supermamsen

Lämna ett svar till Nanna Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.