En liknelse

(Bilden är från Messenger)

Jag tycker inte om att köra bil. Helst vill jag inte köra alls men jag kör i egna kommunen och i grannkommunen om jag måste.

När jag vet att jag ska köra utanför kommunen blir jag väldigt stressad i förväg. Jag tänker igenom hela sträckan. Jag oroar mig för eventuella vägarbeten eller olyckor som kan leda till att jag måste ta en alternativ väg. Jag har ett dåligt lokalsinne och stressar lätt upp mig.  Ofta väljer jag att åka kommunalt trots att det tar mycket längre tid.

(Bilden är från Messenger)

Vår bil har automatlåda vilket underlättar och gör att jag kan koncentrera mig mer på trafiken och lägga fokus där. Jag blir lugnare om någon sitter bredvid och påminner mig om när det är dags att göra ett filbyte och ger mig färdinstruktioner. Jag behöver stöd när jag kör. Någon som håller mig lugn.

Om jag vet att jag dagen efter måste köra på okänd mark så kan jag nästan inte somna. Jag grubblar och oroar mig.

Personer som tycker om att köra bil kan inte förstå att det kan stressa mig så mycket och vara så jobbigt. Men det är det! Det är en riktigt jobbig känsla som tar mycket kraft och energi. Det blir som ett tryck över bröstet och andningen känns tung. För mig är det bara bilkörning som framkallar en sådan känsla. Som tur är!

C, min 15-åring, får den känslan när hen vet att hen ska till skolan dagen efter. C känner sig orolig och stressad. C har högfungerande autism och kraschade i en icke anpassad skola för snart 3 år sedan.

Om C hade haft en skola som hade varit anpassad efter hens behov hade C inte behövt krascha. Jag kan till stor del undvika att köra bil. Jag går, cyklar eller åker buss. Maken kör så jag slipper. C kunde/kan inte välja bort skolan. Det är skolplikt.

Cs resursskola, som hen började på detta läsår, har bra anpassningar ”bara” C tar sig dit. För C är det inte så ”bara”. Om jag tänker på min egen skolgång så har jag svårt för att ta in och förstå Cs känsla. Men om jag tänker på min känsla för bilkörning så kan jag verkligen förstå!

C behöver liksom jag en vägvisare. C behöver vara beredd på eventuella förändringar, liksom jag vill veta om eventuella vägarbeten i förväg. Det är bra om C har en person bredvid sig som stöd och pepp. C behöver ha mindre rörigt runtomkring sig för att hålla fokus (som jag med automatlådan i bilen för att slippa lägga energi på växelspaken).

För C kunde även andra situationer förr framkalla denna jobbiga känsla. T ex träffa vänner och gå på släktmiddagar. Nu fungerar den biten riktigt bra. Skolan fungerar fortfarande inte. Men det kommer förhoppningsvis om vi fortsätter låta C läka.

Om jag får rätt förutsättningar så blir bilkörning mindre oroande och energikrävande för mig. Även om det fortfarande kan kännas jobbigt.

För elever som har det tufft med skolan blir det lättare om de möts av anpassningar och förståelse.

Kanske en konstig liknelse… Men så gick mina tankar just idag… 🙂

Annonser

7 kommentarer

Filed under Skola, Diagnos, Stress, Anpassningar, Förståelse

7 responses to “En liknelse

  1. Jennie

    Har du gad? Exakt så hår jag hållit på…

    Gilla

  2. Camilla

    Men å vad kag känner igen… exakt samma. Googlar o kollar väg o är livrädd för att det skall ledas om för då är jag lost. Kan oroa mig massor innan jag skall köra på okänd väg.

    Gilla

  3. Anna Melin

    Bra text! (Igen👍🏼)
    Jag är hemma sjukskriven sedan i höstas då min son kraschade när han började 4:e klass. I arbetet med att få honom att läka har vi jobbat parallellt början måste utmana sina rädslor, oro och ångestsktuationer kom han på att då måste jag också det – jag gör saker som jag tycker är läskiga och känner mig obekväm med. Åker läskiga vattenrutschkanor, äter sushi, tränar på gym sådana pass jag inte förr trott jag klarat av. Gissa om jag också gjort en resa i mitt liv – han har fått mig att växa! Min fantastiska son!

    Så kör hårt med att utmana er själva, tror att era kämpande barn hejar på er för fullt 💕

    Gilla

  4. Tack!
    Vad härligt det låter! Vilken utveckling! 😊❤

    Gilla

  5. Lovisa

    Så sant! Hade möte med sonens skola idag. Så här gick resonemanget .
    ”T klarade <50% av tiden i helklass nu i sexan men nästa termin när han börjar i högstadiet med nya lärare, olika klassrum och en helt ny, delad resurs så kommer han nog klara helklass hela dan."
    Jag (och hans nuvarande resurs som går i penson) är inte lika optimistiska.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s