Vad är ”vanlig” tonåring och vad beror på diagnosen?

Nu sitter vi i bilen på väg hem efter en fixarhelg på landet.

C var först positiv till att åka ut till landet men när helgen närmade sig växte motståndet. C ville vara hemma och umgås med sina kompisar. Vi försökte övertala (tvinga går inte!)  C att följa med men C låste sig vid att hen skulle stanna hemma.

C ville stanna hemma själv.

”Men kom igen! Jag kan vara hemma själv! Jag är 15 år!”

Vi ville absolut inte att C skulle vara hemma själv av flera skäl.

För det första för att vi vill kunna ha koll på när/om C kommer hem på kvällen/natten, för det andra för att vi är oroliga för att C ska dra hem kompisar och för det tredje för att C inte brukar komma ihåg att ta sin medicin och ta något att äta.

Vi insåg fort att vi måste vara flexibla och kasta om vår plan. Istället för att åka till landet alla fem på fredagen löste vi det så att L och jag åkte ut med min syster med familj på fredagen.

Maken och E åkte ut till landet på lördag morgon. C fick sova hos en kompis lördag-söndag. Vi bad dessutom grannarna hålla koll på vårt hus så vi inte plötsligt hade en föräldrafri fest.

Vi hade det riktigt skönt på landet. Vi krattade och eldade. Badade bastu och åt gott.

Att åka till landet är nog ingen tonårings dröm. Men de flesta tonåringar kan man nog tvinga med. Eller? 

Ibland vet jag inte vad som är ”vanlig” tonåring och vad som är asperger. C har alltid varit svår att få att göra saker som hen inte har bestämt själv. Vi har fått lirka mycket.

Numera går det nästan inte att få C att göra något hen inte vill. Hen låser sig vid hur hen tycker att det ska vara. Det är omöjligt att diskutera. C tar inte in någon annans bild. Ibland kan C kompromissa men inte ofta. C har alltid varit ett viljestarkt barn som vill bestämma och tonår gör det inte lättare direkt…

Jag tycker att det är svårt att veta vad som är en oförmåga hos C och vad som är trots. När borde jag pressa och ställa mer krav och när borde jag backa?

C mådde under en period väldigt dåligt. Nedstämd och utmattad. Nu mår C bättre. Kan C falla igen om vi börjar pressa?

Vi försöker köra på ”medstånd” istället för motstånd. Om vi är för hårda kommer C bara att låsa sig ännu mer.

Jag har hört att man kan dra av ca 1/3-del i mognad på barn med diagnos. Det skulle innebära att jag har en 10-11-åring som vill vara hemma själv en hel helg och komma hem sent på kvällarna. Det känns inte så jättebra.

I vissa avseenden känns C ganska mogen. I andra avseenden märker jag stora brister i konsekvens- och säkerhetstänkande. Svårt! C är väldigt ojämn.

Vi gick en kurs om kommunikation med din tonåring för drygt ett år sedan. Jag känner att vi fortfarande behöver jobba mer med basen.

Jag inser att vi har många utmanande år framför oss…

Annonser

8 kommentarer

Filed under autism, Diagnos, förälder

8 responses to “Vad är ”vanlig” tonåring och vad beror på diagnosen?

  1. Anna Melin

    Ställer mig samma frågor även om O bara är 11 år och ännu inte har någon diagnos. När du skriver om C är det dock precis som att lösa om O. Tack för att du finns och delar med dig 💕

    Gilla

  2. malin

    Har inte orkat på flera månader eller haft tid och läsa din blogg men du ska veta jag uppskattar den mycket. Jag har nästan precis gått igenom detta med min son och först vill jag säga VAR GLAD att han har vänner för min son har ingen. Detta är ren vanlig tonårstrots. I denna åldern vill de pröva sina egna vingar låt honom göra det men med ansvar att någon finns där och kollar till. Vi körde med sms sonen och jag. Ju mera orolig jag var desto mera obstinat blev sonen. Min son har autism.

    Gilla

  3. Kristine

    Så härligt att läsa din blogg och det du delar med dig. Man känner så väl igen sig om att brhöva lirka och ha sig envisa barn/tonåringar.

    Gilla

  4. Har du läst boken Tonår med autism och ADHD? På ett ställe i boken skriver författaren att föräldrar till barn med autism/adhd är de bäst rustade för tonåren eftersom man redan har en vana av ojämna förmågor, problemlösning, hitta ovanliga lösningar etc. I tonåren blir alla människor lite mer åt npf-hållet. De föräldrar som är vana vid att ha ett ”enkelt” barn blir överrumplade med npf-föräldrar har verktygen på plats. (Även om tonåringar med npf också ofta mår sämre under de åren). Tyckte iaf att det var lite roligt skrivet, och säkert sant. 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s