Nu sitter vi i bilen på väg hemåt. På det hela taget har vi haft en fin vecka. Mycket sol i början av veckan. Sen kom det nysnö vilket E och L tyckte var jättekul att åka i.
L har lärt känna några barn under veckan. De har lekt i snöhögarna utanför stugan.
Våra tre barn har ett par kvällar varit ute och åkt stjärtlapp tillsammans. L har älskat att hänga med sina storasyskon.
C kroknade i slutet av veckan och åkte inte skidor alls fredag och lördag. Hen hade problem med att pjäxorna klämde och gjorde ont på fötterna. Vi försökte uppmuntra C att byta pjäxor men hen ville inte. Maken försökte övertala C att testa telemark istället. Maken åker telemark ibland. Men C ville inte det heller utan var låst i stugan.
Eftersom igår var sista skiddagen ville vi avsluta med lunch på restaurangen i backen. Vi lyckades inte få med oss C på det. Jag sa att vi alla kunde äta på en annan restaurang som inte krävde lifttransport men hen ville inte det heller. Hen skulle bara stanna i stugan.
Vi andra åt lunch sen gick jag till C och sa att vi skulle gå och lämna in vår skidutrustning och äta lunch. Först protesterade C men tillslut gick det och vi lämnade in utrustningen och C åt en hamburgare och jag, som redan hade ätit lunch, tog en latte. Det var riktigt trevligt.
Det är så ledsamt när C låser sig. Förr var C inte alls så. Jag vet inte hur vi ska hjälpa C med dessa låsningar.
Det känns som C fortfarande bär på en tung ryggsäck med något vi inte kommer åt. Något som C själv inte riktigt vet vad det är…
Något vi lyckades med den här gången var att packa och komma ut ur stugan utan bråk. Det lyckades vi inte med förra gången. Den här gången hade vi förberett barnen bättre och de fick små uppdrag att hjälpa till med.
L sitter nu med sin telefon i knät och följer resrutten hem. ”Mamma, då behöver jag inte fråga dig när vi är framme hela tiden!”
På vägen stod det ett gäng renar. De lufsade där alldeles lugnt.
Det tyckte L var spännande!
Om några timmar är vi hemma. Och imorgon börjar vardagen igen.
Nu kommer i alla fall ljusare tider. Vi åker hem mot vår! 🌸
Igenkänning. Eran C och våran E har det väldigt lika.
GillaGilla
❤❤❤
GillaGilla
Åh förstår känslan, stora tjejen här hemma med asperger/add har börjat få låsningar som du beskriver. Vilket hon inte haft när hon va yngre, i alla fall inte på det sättet. ❤
GillaGilla
Så jobbigt 😔❤
GillaGilla
Ping: Hugg i hjärtat blandat med hopp | supermamsen