Jag borde inte ha tittat in

Just nu är vi hundvakter. Lite före kl. 7 i morse gick jag ut med hunden. Jag gick runt några kvarter i vårt villaområde. Det är svårt att hinna med mer än så på morgnarna. Eftersom det mörknar fort även på eftermiddagarna så blir det flesta promenaderna i mörker.

I morse på min hundpromenad kunde jag inte låta bli att titta in i folks hus. Jag vet att det är otrevligt att göra så men jag kunde inte låta bli. Jag borde ha låtit bli. För det gjorde ont. Jag såg familjer som satt och åt frukost tillsammans, jag såg en tonårskille som stod vi en diskbänk… Jag såg uppdragna rullgardiner.

I mitt hus var det bara ett av tre barn som hade kommit upp ur sängen kl. 7 och det var L. Både C och E låg kvar i sina sängar med rullgardinerna nere. Jag kände hur jag fick en klump i halsen. Jag borde inte ha tittat in. Ibland blir det så påtagligt vad vi missar. Eller egentligen hur jag önskar att det var.

Vid kl. 8 tog jag bilen till jobbet. Då hade jag två av mina tre barn hemma från skolan. Jag såg barn som cyklade till sina skolor, jag såg ungdomar på busshållplatser… Jag såg så många barn som var på väg till sina skolor på olika sätt. Dit borde mina äldsta barn också vara på väg. Men de var inte det. Inte idag heller.

På min lunchrast tittade jag in på Facebook. Där hade en kompis delat en bild på sin son som går i 1:an på gymnasiet. Hon hade skrivit att hon är så stolt för att han står i sin skolas monter på Gymnasiemässan. Jag förstår att hon är stolt. Men jag kunde inte förmå mig att trycka på ”Gilla”. Det gjorde för ont. Min C har inga avgångsbetyg från 9:an och gymnasium känns just nu som en utopi. En ouppnåelig dröm. Jag tryckte på ”Gilla” efter ett tag. Fånigt och missunnsamt av mig att inte göra det.

En annan vän skrev att hon var så stolt över dottern som hade börjat jobba extra på ett äldreboende på helgerna. Jag kände bara ”Fuck you!”. C är långt ifrån ett extrajobb. Om jag tänker för mycket blir det så tungt att jag nästan måste stänga av. Oron över Cs framtid gnager. C är inte närmare en fungerande skolgång nu än vad hen var för 4 år sedan när hen började vara hemma.

Då och då dyker det också upp inlägg om vänner som är stolta över sina barns idrottsprestationer. C var väldigt duktig på fotboll men slutade på fotboll i samma veva som skolan slutade fungera.

Jag dömer inte mina barn efter deras prestationer. Mina barn är helt fantastiska som de är. Det är inte det jag är ute efter. Jag vill att de ska ha en bra självkänsla för hur de är (varandet) inte vad de gör (görandet). Det som blir jobbigt med att titta in i andras liv är mest att min vision spricker. Min bild av hur livet skulle/borde ha varit är det jag ser. Jag ser också det som mina barn går miste om.

När jag kom hem från jobbet gick jag ännu en hundpromenad i mörkret. Maken var hemma och lagade middag. Jag fortsatte att titta in och vältra mig i självömkan. Jag såg familjer som åt middag tillsammans. Vi äter nästan aldrig middag tillsammans. De äldsta äter på sina rum framför sina datorer och L äter framför TV:n.

När jag kom hem var middagen nästan klar. Jag dukade till alla fem. Det gör jag oftast, även om barnen nästan alltid bara hämtar mat och lämnar bordet. L fick i uppdrag att gå och säga till C och E att maten var klar. Då hände det! Vårt mirakel – det mirakel som andra inte ser som mirakel. Alla tre barnen valde att sitta och äta med oss vid bordet och vi hade en jättetrevlig fredagsmiddag. Jag älskar våra mirakel!

Om någon hade gått förbi vårt hus just då och tittat in hade de sett en familj som åt middag tillsammans. En helt ”vanlig” familj.

Vad är en ”vanlig” familj egentligen? Och vad har jag sett idag när jag har tittat in? Jag kanske har sett andras mirakel.

20181123_194511773409639.jpg

På vårt middagsbord ❤

Trevlig helg!

Annonser

12 kommentarer

Under förälder, Hemmasittare, Vardag

12 svar till “Jag borde inte ha tittat in

  1. Linda Hoffmann

    Åååå 😢 känner så väl igen mig. Jag är en människa som unnar andra lycka, men ibland så hör det så jädra ont. Allt som inte funkar slår emot mig hårt i bröstet och så är jag oxå i den känslan ett tag. Sen precis som du beskrev så händer nått av dagens fina. Så dras jag tillbaka till min/ vår verklighet o lämnar smärtan ett tag.💚

    Gilla

  2. Det går rakt in i hjärtat… ❤️ Så vackert att ni fick den stunden tillsammans.

    Gilla

  3. Annika

    Känner igen det och är glad för den stund ni fick. Kanske det vänder någongång när de blir äldre.
    (Hoppas). Det man ser genom föntren är inte alltid så bra heller. Som du skrev att ”hade någon tittat in i vårt fönster…. ”
    Jag tänker att man kan ”välja” att vara ”avundsjuk” men också tacksam över att andra har det bra. Och acceptera sin egen situation.
    Jag försöker att tänka min in i min sons hjärna: han skulle inte förstå vad som är varmt och fint med gemenskap. Så ur hans perspektiv är det bra som det är. Han har en funktionsnedsättning, han har inte förmågan, vilket är lätt att glömma ibland. Då blir det lite lättare och tydligare att se att det är mitt behov.
    Jag är också avundsjuk ibland och gråter för det är orimligt jobbigt, men försöker trots allt också att vara nöjd o stolt över barnen och livet och det jag lär om mig själv och andra varje dag.
    Kram

    Gilla

  4. Ulrika

    Tack, så väl beskrivet! Så många mornar hjärtat går i tusen bitar när jag på väg till jobbet ser ”alla” andra ungdomar på väg till skolan. Tar ett djupt andetag och försöker påminna mig om att jag delar känslan med fler.

    Gilla

  5. Eva i Dalarna

    Känner såväl igen dina känslor. Jag älskar min son som han är men ibland går hjärtat i tusen bitar när jag tänker på hur det kunde varit, eller när jag hör om andra i samma ålder som han osv. Dina ord idag känns som mina!
    Så härligt att ni fick stunden tillsammans vid matbordet!
    Och förresten vet man ju aldrig hur andra har det egentligen, du kanske, som du skrev, verkligen såg deras mirakel i fönstren.
    Kramar!

    Gilla

  6. Angelica

    Ja varför verkar det som att alla andra har det så lätt alltid?? Visst de har säkert sina små problem också, men inte de där som rör det sociala med skola, jobb och relationer..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.