För ungefär 6 år sedan slutade mitt äldsta barn Calle, nu 18 år, att gå till skolan. Han gick då i årskurs 6. Sommaren mellan årskurs 6 och 7 fick han sen sin aspergerdiagnos. Calle kraschade av utmattning på grund av bristande anpassningar i skolan och av kampen för hans skolgång kraschade även vi föräldrar.
Desperat gick jag med i olika grupper på Facebook om hemmasittare och NPF. Jag googlade och sökte information. Då hittade jag bloggen ”Prestationsprinsen” som gav enorm igenkänning. Dels kände jag igen Calle i Prestationsprinsen men också mig själv i Drottningen.
Nu har Prestationsprinsen blivit en bok. Boken är utgiven av Barthelson förlag och skriven av Prestationsprinsens grundare Aggie Öhman. Boken innehåller ca 40 fiktiva berättelser (de flesta hämtade från bloggen) och kan läsas i vilken ordning man vill. Läsaren får följa Prestationsprinsen och Drottningen i olika situationer och följa deras upplevelser, tankar och känslor. Alla berättelser berör och har alltid barnets bästa i fokus och målet att skapa en förståelse för hur det kan vara att tänka, göra och fungera på ett annat sätt än de flesta andra människor. Alla berättelser är skrivna med stor respekt för olikheter.
Som förälder till barn som inte följer den så kallade normen ger boken ett fint stöd och känslan av att inte vara ensam. Boken bidrar till att vidga perspektiv och öppna ögon.
Boken rekommenderas varmt till alla som möter barn!
Tack Aggie och Prestationsprinsen för en viktig bok.
supermamsen 
Har läst/lyssnat på din bok. sån igenkänning.
(Son nr 1, 17 år adhd + Autism 1.
Son nr 2 12- år ingen diagnos, men ångestproblematik
Son nr 3 10 -år Adhd + autistiska drag.
son nr 4 5 -år Ingen diagnos ännu men lutar åt adhd. )
Våran 17 -åring fick sin ADHD -diagnos för ca 3 år sedan. och sin autism -diagnos för 2 år sedan. Det har alltid varit en kamp med honom kring det mesta, men så som ni…så trodde vi i våran familj att vi var en helt vanlig familj. Vi umgicks med vänner, det var mycket sport och aktiviteter. vi reste och höll på. = mycket bråk ångest och tjafs men också väldigt roligt och givande på alla många sätt. (men det visste vi ju inte då, vad det berodde på). Jag och min man trodde att vårat hem och liv skulle vara fullt med kompisar, aktiviteter sport och fritid…. I dag lever vi ganska isolerat liv då grabbarnas ork och intresse inte räcker till.
Jag har läst mycket böcker om NPF- diagnoser men inte så många som visar och beskriver den kamp en familj kan tampas med ”in real Life”.
Beundrar ditt tålamod och förståelse. Tack för att jag ”hittat” dig.
GillaGillad av 2 personer
Tack ❤❤❤
GillaGillad av 1 person