Etikettarkiv: läxfritt

Dessa läxor!

Ingen som läser min blogg har väl missat att jag förespråkar Läxfritt. (”Tankar i bilen om Läxfritt”, ”Det stora sveket från skolan”)

Idag fick jag reklam från Adlibris på min mail:

http://www.adlibris.com/se/kampanj/hjalp-med-laxorna?utm_source=apsis&utm_medium=newsletter&utm_campaign=SE_1532_STORA_SONDAG_SKOLSTART

Är det inte lite fel med läxor när det måste skrivas böcker om hur vi ska hjälpa barnen med läxan? Och de föräldrar som inte kan hjälpa men ändå inte läser dessa böcker… Hur är det för deras barn?

Satsa på att köpa boken ”Läxfritt för en likvärdig skola”  av Pernilla Alm och ifrågasätt hur lärarna tänker istället!

wpid-fb_img_1437295464893-1.jpg

Annonser

Lämna en kommentar

Under Boktips

Mycket kloka tankar om läxor!

http://pernillaalm.se/2013/09/13/laxornas-to-be-or-not-to-be-igen/

Postat med WordPress för Android

1 kommentar

Under Lånade kloka tankar

Vad gör jag i den här djungeln?

wpid-20150725_113412.jpg

Vårdbidrag är en snårig djungel!

När C fick sin diagnos blev vi föräldrar lättade. Vi fick svar på frågor. Det var inte vårt fel att C hade blivit en hemmasittare som inte klarade av att gå till skolan. Vi kände oss frikända. Däremot kände vi oss mer och mer besvikna på att skolan inte hade agerat tidigare och fångat upp C. Det kändes hela tiden som att skolan tyckte att det var vi föräldrar som inte hade tillräckligt med pli på vårt barn. Som att vi bara borde ha tvingat C till skolan. De tyckte inte att C hade något skolproblem när C var där, så problemet måste ligga hemma. Vi ansåg att det är ett problem I SKOLAN när C inte vill vara där.

Nu med ett papper på diagnosen (högfungerande autism, asperger) så har C och vi plötsligt rättigheter. Vi får tillgång till utbildning på Aspergercenter, vi får intyg från läkare så att vi kan söka vårdbidrag osv. Att söka vårdbidrag är en djungel. Vi har varit tvungna att beskriva hur C (inte) fungerar. Det blev en uppsats! Vi vet ännu inte om det blir beviljat. Vi fick råd om hur vi kan skriva på http://www.foraldrakraft.se/articles/vårdbidrag/21-000-beslut-om-vårdbidrag-under-förra-året

När det gäller skolan önskar jag att Cs skola hade läst ”Allmänna råd för arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan” som Skolverket har gett ut.

tumnagelDe allmänna råden ska stödja lärare, rektorer och huvudmän i arbetet med att främja elevernas närvaro i skolan. Jag tror att Cs skola helt har missat detta lilla häfte.

Jag har själv läst boken ”Läxfritt –  för en likvärdig skola” av Pernilla Alm. Läxor ingår inte i skolplikten. Jag önskar att Cs lärare hade läst den boken.

Den här boken borde all skolpersonal läsa!

Den här boken borde all skolpersonal läsa!

Jag kan ibland undra om vi hade kunnat undvika att C blev en hemmasittare om skolan hade gjort annorlunda.

Jag har läst en hel del böcker under vårt jobbiga år.  Boken ”Lär dig leva. Mindre stress. Mer närvaro” av Mats och Susan Billmark fick mig att börja tänka mer på mig själv. Idag när jag skulle ut på promenad så ville 6-åringen följa med. Men jag sa nej. Jag sa till hen ”Mamma vill gå själv och lyssna på musik. Jag behöver det.” Hen blev lite ledsen men om jag inte ger mig själv något syre har jag inget att ge.

En annan bok som har fått mig att ”tagga ner” är boken ”Good enough för föräldrar” av Elizabeth Gummeson. Jag hoppade av som klassmamma, trappade ner på jobbet osv. Jag behöver inte vara duktig och fixa allt. Det räcker att jag försöker finnas till för min egen trio.

I min familj har vi MYCKET syskonbråk. Alla kanske har mycket. Men jag upplever att vi har extremt mycket. Min 13-åring och min 10-åring bråkar rejält flera gånger/dag. 6-åringen finns alltid i närheten och häller mer bränsle i elden. De kan inte samsas i soffan, i bilen, i hallen osv. De retas och knuffas. Vi föräldrar försöker att låta dem lösa mycket själva men när det börjar bli alltför fysiskt måste vi lägga oss i. Jag köpte boken ”Siblings without Rivalry” av Adele Faber och Elaine Mazlish. Boken ger bra tips och exempel. Problemet är bara att i själva konfliktsituationerna är jag inte så bra på att hålla huvudet kallt och följa råden.

Innan C fick sin diagnos trodde vi att C bara var omotiverad till att gå till skolan. Att hen kanske tyckte det var tråkigt, jobbigt, onödigt. Att hen inte såg någon mening med skolan. Då köpte jag ”Lilla motivationsboken för skoltrötta”  och ”Motivationsboxen för skoltrötta” av Madeleine Åsbrink. I boxen finns olika frågor som har syftet att få barnet att finna sin egen motor, drivkraft och lust till skolan. Den har jag inte testat på C än men det verkar bra.

Boken ”Explosiva barn: ett nytt sätt att förstå och behandla barn som har svårt att tåla motgångar och förändringar” av Ross W Greene rekommenderar jag varmt. Tanken är att dela upp beteenden i olika korgar. Korg A, B och C. I korg A ska man lägga saker som inte är förhandlingsbara, tex att barnet inte får slåss, ska borsta tänderna, ska lägga sig en viss tid osv. I korg C ska man lägga saker som man kan strunta i. T ex om barnet har den eller den tröjan, om barnet borstar tänderna nu eller om 5 minuter osv. I korg B ska du lägga saker som du och barnet tillsammans kan förhandla om för att sen till slut flytta upp det till korg A. Korg B är träningskorgen. Mycket bra bok med många exempel.

Efter att se fick sin diagnos var jag inne på http://www.pedagogisktperspektiv.se och beställde material för att kunna hjälpa C. När vi frågar C om hen kan förklara vad som är svårt i en viss situation så svarar hen alltid ”Jag vet inte!”. Jag beställde ett material som heter ”En 5:a kan få mig att tappa kontrollen”. Det är olika kort med situationer som man sorterar in på en skala 1-5. En 1:a är bra. Barnet känner sig lugnt. Men en 5:a är en riktigt jobbig situation. Jag har gjort detta med C. Det framkom att C inte tycker om att äta i skolmatsalen för det är så mycket folk där. Jag har trott att det bara var att hen inte gillade maten. Det finns massvis med kort med olika situationer att sortera in. Verkar jättebra!

Det lär bli fler böcker som jag måste läsa framöver… Det gäller bara att hitta tid till det! 😉

wpid-20150725_182849-1.jpg

En del av de böcker jag har läst… Och fler lär det bli…

wpid-20150621_222841-1.jpg

Några av korten som barnet kan sortera in. Det finns massvis med kort!

wpid-20150621_222750-1.jpg

När barnet har sorterat in korten öppnar det för följdfrågor som faktiskt kan ge viktiga svar.

3 kommentarer

Under Boktips, Diagnos, Hemmasittare

Det stora sveket från skolan

Friends är kloka!

Friends är kloka!

wpid-20150717_203131.jpg

C borde ha gått i sin skola i 7 år. Från förskoleklass till årskurs 6. Men C orkade bara gå där i drygt 6 år.
Det sista året orkade C inte längre.

Redan i 5:an började C ha lite sporadisk frånvaro. C skyllde på att hen var trött.  Hade sovit dåligt osv. C skolkade aldrig. Vi visste när hen var hemma så vi sjukanmälde C.

På hösten i 5:an kontaktade vi Cs lärare och sa att något var fel. Läraren var ny på skolan  (men gammal i yrket). Vi undrade om hon hade sett något,  om hon hade pratat med C. Hennes svar blev ”Jag har 25 elever med olika behov. Jag har inte hunnit!”
Vi bad henne prata med C. Hon sa lite motvilligt att det kan hon väl göra om vi vill.

Dagen efter fick vi ett sms där det stod ”C säger att allt är bra i skolan! ”.

Jag har många gånger undrat hur det samtalet gick till. Om hon tog sig tid att se mitt barn och lyssna och om hon visade att hon brydde sig om hen. Jag tror inte det. C hatade sin lärare.

Frånvaron ökade under årskurs 5 men C gick fortfarande ändå dit för det mesta. Vi bad rektorn om ett elevhälsovårdsmöte på våren. Men tydligen blev vi bortglömda för det blev inget möte. Vi bad att C skulle få jobba i den lilla gruppen. C ville det. Läraren svarade att den gruppen var till för barn med diagnoser och speciella behov.

Sommaren mellan 5:an och 6:an påbörjade vi utredning av C. Vi började förstå att det fanns något mer bakom än vanlig trötthet. När vi lämnade papper till skolan och bad dem skriva om C så såg de ut som fågelholkar. C är ju så glad när hen är här. C har så många vänner.  C fungerar så bra. C jobbar bra osv. Vi sa att vi har ett problem för C vill inte gå till skolan.

När C skulle börja 6:an blev det en positiv start.  Den dumma läraren hade slutat och istället skulle C få ämneslärare.  Skolan gick ganska bra för C ett tag. Men vi märkte att C var trött. Vi bad om läxfritt för C. Boken ”Läxfritt för en likvärdig skola” av Pernilla Alm hade gett mig styrka att lyfta ämnet.

Vi fick svaret att det var nog bra om C åtminstone gjorde engelska hemma. För just engelska har hen svårt för.

I boken ”Läxfritt” står det att läxor inte ingår i skolplikten. Men när läraren sa så så kände vi att just engelska måste vi nog tvinga hen att göra. Vi försökte och hen grät. Varför kunde inte skolan bara ha sagt att C kunde få ha läxfritt?

Under hösten fortsatte vi utredningen. Cs frånvaro ökade. Vi hade elevhälsomöten med skolan. Skolan sa till oss att det är väl bara att tvinga dit C. Vi är föräldrarna. Vi bestämmer.
C grät och skolan blev mer och mer en ångestladdat plats.

Efter höstlovet slutade C gå till skolan. Det gick inte längre. Och vi kunde inte tvinga in en 12-åring i bilen.

Jag har läst på nu. Skolan borde ha utrett Cs frånvaro och åtgärdat den. De borde ha skrivit ett åtgärdsprogram. De  borde ha observerat C när hen fortfarande var i skolan och funderat över varför C inte ville vara där. De borde ha lyssnat in Cs önskemål om att få jobba i liten grupp. De borde ha låtit C ha läxfritt. Trots att C då ännu inte hade fått en diagnos. Alla elever har rätt till undervisning efter sina behov. Men det blev försent. C hann ge upp innan skolan agerade.

Skolan svek C. Och C blev en hemmasittare. Ett barn som inte klarar av att gå till skolan.

C kände sig misslyckad och värdelös. C grät och grät.

Vi hade möten med skolan men det kändes hela tiden som att de ville lägga skulden på oss föräldrar. De sa till oss att det är skolplikt och att det är vårt ansvar att ta C till skolan. Vi sa att det går bara inte. Allt var bara en jobbig ond spiral.

C fick ingen diagnos i första vändan. Vi blev förvånade. Hemma var det klockrent att hen har en funktionsnedsättning. Men deras tester visade bara drag av autism, hen uppfyllde inte alla kriterier.

Under våren i 6:an gjorde C två skolförsök. Båda höll i sig ett par veckor. Sen orkade C inte mer. Försök två satte skolan C på nationella prov i matte. Hur kunde skolan göra så mot C? Vi hade pratat med skolan om att det var viktigt att C kände sig trygg och fick rimliga krav på sig. Är det rimligt att sätta en elev som har varit hemma i ett par månader utan studier på nationella prov?

C gick inte till skolan mer efter det.
C gav upp (men vi fick veta sen att C hade klarat proven).

Vi bad om en omprövning av diagnosställning. Vi föräldrar känner vårt barn.

I början av sommaren fick C sin diagnos. Nu kan vi kanske få rätt stöd från början på nya skolan.  Nu har vi bevis. Och jag som mamma känner mig frikänd. Det var inte mitt fel att det blev såhär.

C klarade sig många år i skolan. Men tillslut gick det inte. Min teori är att hen har försökt hålla ihop i alla år men sen i takt med ökade krav i skolan,  både sociala och kunskapsmässiga, så orkade C inte längre.  Vi har i alla år fått ”ta” mycket hemma. C har lagt så mycket energi på att orka hålla ihop i skolan så hen har inte orkat hålla ihop hemma.

Skolan svek C.
C gick inte på sin skolavslutning innan sommaren. C var inte med på avslutningslunchen med sin klass. Skolan tappade bort C på vägen.
Jag hoppas att Cs nya skola i höst kan hitta C igen.
Boken ”Läxfritt för en likvärdig skola” måste jag nog ge till skolan! Och Skollagen.

Postat med WordPress för Android

67 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Tankar i bilen om Läxfritt

wpid-fb_img_1437295464893-1.jpg

En bok som alla lärare borde läsa!

Vi kom iväg! Sitter i bilen med tid att tänka…  När gick allt fel för C? Hade det fungerat bättre om Cs lärare förra läsåret hade låtit C jobba i den lilla gruppen som C önskade? Och om vi föräldrar inte hade behövt pressa och tvinga C att göra alla dessa läxor. Hade C orkat hålla ihop då?

Jag har läst boken ”LÄXFRITT – för en likvärdig skola” av Pernilla Alm. Tänk om Cs fröken hade haft den boken. Visst läxor kan fungera för dem som redan kan och/eller har stöd hemma.

C hade vårt stöd men inte förmågan. Med ett funktionshinder som autism/asperger finns inte förmågan och orken. Iallafall inte för min C. Hen var så trött efter skolan och bara grät. På den tiden visste vi inte bättre utan tjatade och kallade hen lat och trotsig. Det var innan vi visste och förstod.

Idag kan jag skämmas över hur vi pressade hen. Men vi ville vara duktiga föräldrar som såg till att vårt barn gjorde den där läxan. Annars vore det ju pinsamt!

Jag önskar att alla som studerar till lärare skulle ha boken ”Läxfritt” som obligatorisk kurslitteratur. Då kan de åtminstone tänka efter och öka sin kunskap.

7 kommentarer

Under Boktips, Diagnos, Skola