Månadsarkiv: september 2015

Åh vad svårt det är med balans just nu!

Jag vill att C ska vara en i gänget!

Idag skulle C ha fotografering i skolan. Jag ville VERKLIGEN att C skulle lyckas ta sig iväg. Jag vill inte se skolkatalogen där det står ”Frånvarande…..” . Jag vill att C ska vara en i klassen. En i gänget. Men idag orkade inte C. Det märktes direkt när jag skulle väcka hen. C kröp under täcket, vände ryggen till och vägrade gå upp. Jag försökte peppa och tjata lite. C sa ”Jag vill egentligen men jag KAN inte!”.

Det där har jag fortfarande SÅ svårt att förstå. Vadå vill men kan inte? Det är ju du som bestämmer?! Det är väl bara att gå upp och gå till skolan! (jag tänkte så men sa det inte högt). Jag vet ju att för C är det inte lätt. Det är just nu det svåraste som finns. Omöjligt för mig att förstå!

Jag gick på lite för hårt i morse och C blev ledsen. Jag blir så arg på mig själv!

Igår var C iväg med en kompis på Friskis & Svettis. C var hemifrån i flera timmar. Jättekul! Jag vill verkligen att C ska börja röra på sig och träffa kompisar. Det är, i mina ögon, minst lika viktigt som skolan. C var väldigt glad och nöjd när hen kom hem.

Men jag tror att det blev på bekostnad av dagens skola. Och idag var C iväg och lekte ute med några kompisar på eftermiddagen. Också kanonbra! Frisk luft, rörelse och vänner. Men det kommer att bli på bekostnad av skola imorgon, det märks redan. Skolan i all ära men jag kan ju inte förbjuda C att träffa vänner för att orka med skolan! Balansen blir så svår! Och jag är glad så fort C lämnar datorn (”Bojen”) en stund. Ännu gladare om C lämnar huset.

Vi hade som sagt ett lyckat möte med skolan igår. Vi har ännu inte sagt något om planen med hemmasittarläraren. Vi måste vänta på rätt tillfälle. Om det nu kommer ett sådant…?

Häftet från Skolverket som jag skrev om igår ger mig faktiskt lite styrka i att skolan har ett STORT ansvar att hjälpa C. Den förra skolan lämnade oss så ensamma och skuldbelade oss föräldrar känns det som.

En utredning har ju visat att C ÄR I BEHOV AV STÖD. Nu är det upp till skolan att fixa det!

s. 16

Jag tror att Cs hemmasittande till stor del (eller nästan helt) har skolrelaterade orsaker trots att gamla skolan inte såg någonting (”Det stora sveket från skolan”).

s. 21

Vi kanske kan tvinga skolan att fixa en person som hämtar C på morgonen om vi inte får det att fungera!

s. 22

Jag är livrädd för att om vi låter C vara hemma så fastnar C hemma igen i flera månader (”Klump i magen”). Jag orkar inte det! Vi måste se till att C sätter sin fot i skolan någon gång i veckan i alla fall. Jag vill inte ha bakslag!

Jag vet att vi måste skynda långsamt. Men jag känner ändå en stress i allt det här. C hamnar mer och mer efter kunskapsmässigt. ”Folk” säger att C kan jobba ikapp när hen mår bättre. Jag undrar hur C någonsin ska orka….

Idag gjorde vi ett misstag. Jag och maken var på 10-åringens föräldramöte nu på kvällen. Vi kom hem ca. kl. 20:30. Svärmor passade barnen. När vi kom hem trodde C att vi skulle titta på IDOL för det har vi gjort måndagar, tisdagar och onsdagar de senaste veckorna efter att vi har nattat 6-åringen. Idag blev klockan för mycket och maken skulle titta på fotboll. Så det gick inte. C bröt ihop och blev jättearg och besviken. Detta är något vi måste lära oss. Vi måste förbereda C på sånt! Detta är lite nytt för oss. Förr kunde C vara lite mer flexibel.

Jag önskar att det var lite lättare att hålla rätt balans i livet!