Etikettarkiv: dator

Ett kvitto på att vi har gjort rätt!

Mirakel! 🙂

För ett drygt år sedan:

C, 15 år i vår, lämnade knappt huset.

C spelade nästan hela sin vakna tid.

C träffade aldrig vänner.

C åt nästan alla måltider på sitt rum.

C duschade max en gång i veckan efter mycket tjat.

C bytte bara till rena kläder om vi påminde.

C följde inte med på middagar, släktfikan, restaurang osv.

C gjorde aldrig något att äta till sig själv. 

Idag:

C bytte till rena kläder i morse utan att jag påminde.

C träffade en kompis.

C åkte buss själv.

C följde med på släktfika.

C träffade samma kompis igen efter släktfikat.

C kom hem i tid.

C duschade så fort hen kom hem utan påminnelse.

C värmde mat själv. 

C har inte ens satt på datorn idag.

Alltså detta är så stort så jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag är så lycklig och stolt att jag nästan spricker. 😄

Mitt barn är verkligen på väg tillbaka och vi föräldrar har fått ett kvitto på att vi gjorde rätt som lät C läka och vila trots allt tjat om skolplikt och att vi borde införa straff som dataförbud osv.

Nu sitter C knappt vid datorn längre. Skolan fungerar inte än.  Men det kommer nog…

Jag har sagt det förr och jag säger det igen! Vi föräldrar till dessa fantastiska barn är superföräldrar! Vi måste lita på vår magkänsla och våga slåss och säga emot. Våra barn har bara oss! ❤

Vi måste lyssna på och lita på våra barn!

Annonser

26 kommentarer

Under Dator, Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola, Vardag

Intressant promenad med NPF-podden i lurarna

Det gäller att hitta nyckeln!

Det gäller att hitta nyckeln!

På dagens promenad lyssnade jag på några avsnitt av NPF-podden. Rekommenderas varmt!

Det finns flera program. Idag lyssnade jag på tre olika men det som mest berörde mig och min situation var detta:

http://urskola.se/Produkter/198034-NPF-podden-Bara-sitta-och-spela-dataspel

Mamman som ringde in har en liknande situation som jag med en 14-åring med asperger (högfungerande autism, ASD) och hemmasittarproblematik. Även hennes barn sitter mycket vid datorn. Hon tog upp sitt dåliga samvete över dataspelandet och sin önskan att hennes barn skulle känna motivation till skolan.

Ulrika Aspeflo (logoped) och Bo Hejlskov Elvén (psykolog) gav tips och råd som jag kommer att ta till mig. De sa att datorn är en bra social plattform så den ska man inte ta bort. Om barnet mår bra vid datorn och man drar ner på timmarna där så drar man ner på livskvalitén för barnet. De sa att det var viktigt att försöka locka barnet från datorn med andra saker och att erbjuda alternativ.

Nyckeln är inte att knuffa barnet till skolan utan se till att skolan drar dit barnet. Och med dra menas att locka och anpassa så att barnet känner att hen kan vara där.

Skolan ska anpassa både lärmetoder och bedömning så att alla elever har en chans att lyckas utifrån sina förutsättningar. Det är skolans ansvar och det kan vi som föräldrar kräva av dem!

Mamman tog upp att hon oroar sig för nationella prov och för betyg. Bo och Ulrika tryckte även här på skolans skyldighet att anpassa och hitta sätt att bedöma som fungerar för eleven. T ex ha samtal istället för skriftliga prov.

Jag känner att jag ibland tar på mig alldeles för mycket skuld över att C (och numera även E) inte är i skolan så mycket. Jag tar också på mig att försöka få skolorna att göra sitt jobb och möta mina barn på rätt sätt. E har en väldigt förstående lärare som gör allt för att stötta och hjälpa. Numera går C på en resursskola och jag upplever en enormt positiv skillnad gentemot vanliga skolan. På resursskolan möter de upp på rätt sätt!

Jag lyssnade även på detta avsnitt:

http://urskola.se/Produkter/198033-NPF-podden-Lillasyster-harmar-storasysterns-adhd

C har ju asperger och nu ska E utredas. Jag har aldrig trott att E har en diagnos men hen har ju ”tagit över” hela Cs beteende och är också hemma nästan helt nu. Jag vet inte vad det beror på… Vi får se vad utredningen visar.

Jag vill varmt rekommendera NPF-podden till alla som på något sätt kommer i kontakt med barn som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning!

Lämna en kommentar

Under Anpassningar, Dator, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Lånade kloka tankar, Skola, Syskon

Råd fyllda med okunskap

Vi har känt oss så ensamma i vår kamp.

Vi har känt oss så ensamma i vår kamp.

Under de två senaste åren, när C har varit hemma från skolan, har vi fått råd (i all välmening) från en helt okunnig och oförstående omgivning. I början måste jag erkänna att även vi föräldrar var okunniga.

Vi har t ex fått höra:
”C tycker ju om att sitta vid datorn! Ge C spelförbud om hen inte går till skolan! Då går C dit ska ni se!”

”C önskar sig ju ett nytt onlinespel. Säg till C att hen får det om hen går till skolan varje dag i en vecka!”

”Var inte hemma med C. Då blir det mysigt för C att vara hemma. Hen ska ha tråkigt för DÅ vill hen gå till skolan!”

”Säg till C att hen har kompisförbud om hen inte går till skolan!”

De som ger oss alla dessa råd har ingen förståelse för VARFÖR C är hemma.  C är inte hemma för att hen vill trotsa oss. C är inte hemma för att hen vill vara hemma. C vill inte misslyckas med skolan.

C är hemma för att skolan blev för tuff att mäkta med. Anledningen är bristande anpassningar och för höga krav under en längre tid. C är utmattad och har  låg tillit till skolan och en väldigt låg självkänsla gällande skolarbete.

Vi har gjort misstaget att följa råden ovan. När vi gav C spelförbud så grät hen och sa att vi tog bort det enda som fungerade i Cs liv. Hen hade spelförbud någon vecka. Men förbudet ledde inte till att C gick till skolan. C ville gå till skolan. Det var inte det som var problemet. C hade inte förmågan och orken att gå dit. Vi bröt spelförbudet och fick ett gladare barn igen.

I början var jag hemma med C. Sen provade jag att gå till jobbet igen. ”Folk” tyckte ju att jag curlade och pjoskade med C och att C körde med mig. Inte gick C till skolan för att jag gick till jobbet igen. Hen mådde bara sämre och fick inte i sig någon mat om inte jag eller maken var hemma och fixade lunch.

En gång provade vi att muta C med ett nytt onlinespel som hen önskade sig. Vi sa ”Om du går till skolan hela den här veckan så får du spelet på fredag!”. C kämpade på mot sin ångest och trötthet måndag till torsdag. Sen på fredagen låg hen i sängen och grät och sa att orken var slut. Hen föll på målsnöret. Förmågan fanns inte på fredagen trots viljan. Skulle vi straffa C då och låta hen känna sig misslyckad? Det gjorde vi inte. Vi sa ”Du har kämpat så himla bra den här veckan så du får spelet ändå!”.

Kompisförbud har vi aldrig gett C. Det sociala är så viktigt!

”Folk” som tror att mutor och bestraffningar hjälper mot hemmasittande har överhuvudtaget inte förstått vad en hemmasittare är och varför barnet är hemma.  Det är inte skolk. Det är en annan typ av frånvaro. Dessa barn är sköra och behöver läka i sin egen takt. Det tar tid! De behöver omsorg. De behöver förståelse och de behöver anpassningar.

Ni som har noll kunskap och förståelse – kom inte med era råd tack!

17 kommentarer

Under Anpassningar, Ångest, Dator, Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Det blir som det blir…

20160708_100200.jpg

Igår skulle vi på middag hos våra grannar. En jättetrevlig familj med en liten 2-åring. 7-åringen tycker att det är kul att leka med 2-åringen och få känna sig stor.

Vi var bjudna hela familjen men vi hade sagt till C att hen inte var tvungen att följa med. Vi vet att sådant tar på Cs krafter och att det kan kännas jobbigt för C.

11-åringen gav vi dock inget val. Vi tyckte att hen skulle följa med! När det var dags att gå sa vi till 11-åringen. Hen tvärvägrade och sa att hen inte tänkte gå. Hen sa att om C slipper tänker minsann inte hen heller följa med. Jag kände mig så himla ledsen och besviken. Det är ju en sak om C inte vill följa med. Men 11-åringen…? Grannarna vet att C har sina svårigheter och är väldigt förstående.

Jag kände mig kluven. Skulle vi tvinga 11-åringen? Ge hen dataförbud om hen inte följde med? Det gjorde vi inte men jag sa att jag verkligen ville att hen skulle följa med och att det kändes konstigt att gå utan hen. 11-åringen är ju inte i balans så jag ville inte vara för hård.

Jag, maken och 7-åringen knallade över tomtgränsen. Grannarna hade dukat fint till hela vår familj. Jag sa att det kanske bara blir vi tre men att vi ska försöka få med oss 11-åringen om en stund.

Vi satt och pratade och drack lite vin. Grannen grillade. Sen när maten var klar gick jag hem och försökte få med mig 11-åringen. Maken gjorde också ett försök. Det gick inte!

Vi började äta. Plötsligt kom C. Hen hade vi inte tjatat på alls. Hen stannade en stund och åt och gick sen hem igen. Så oväntat! Jag blev väldigt förvånad! Och glad!

Jag gick hem en sväng för att mikra lite mat till 11-åringen. Hen tittade på mig och sa:
”Mamma, jag är besviken på mig själv nu. Är du besviken på mig?”
”Besviken? Ja, lite kanske. Men mest känner jag att det är synd om dig för du hade tyckt att det var trevligt och det fanns ingen anledning för dig att stanna hemma!”
”Jag vet…”

Så kan det gå!

20160708_100304.jpg

Idag har C varit hos tandläkaren. ÄNTLIGEN! Hen har behövt gå i två år men vi har bokat av och bokat av. Flera gånger när det väl är dags att gå så har C låst sig och inte fixat det. Trots att hen vill gå och inte är rädd för tandläkaren på något vis. Skönt att vi kom iväg idag. C hade inga hål trots att hen nästan aldrig klarar av att borsta tänderna på morgonen. Vilken tur!

Nu börjar makens semester. Det kommer inte att bli en lugn harmonisk semester. Det blir det aldrig. Men vi har i alla fall inga tider att passa och vi är två vuxna på tre barn. Vi kan dela upp oss ibland och kanske ge varandra lite pauser så vi kan ladda batterierna.

På söndag åker vi mot stugan vi ska låna (samma stuga som förra året). Vi har bestämt oss för att sikta på Skara sommarland på vägen hem istället för på vägen dit. Vi har pratat med C och hen vill dit. Vi har sagt att då hjälper vi hen komma dit. Vi har också pratat med syskonen och sagt att vi ska hjälpas åt att komma iväg. Att vi SKA dit (men om det blir dåligt väder kanske vi skippar det)!

Vi räknar med att vara iväg en dryg vecka. Sen är vi hemma ett par veckor innan vi åker till vårt eget landställe ett par veckor. Gamingdatorn får följa med hela semestern för att C ska kunna gå ifrån och ladda ibland. Förra sommaren hade vi ingen dator med oss. Hoppas att det fungerar bättre på landet den här sommaren.

Min plan är att försöka vila lite från bloggen och Facebook. Vi får väl se hur det går… Jag kanske skriver lite då och då. Alltid finns det ju något som händer eller som jag grubblar på som jag kan skriva om. Om jag börjar grubbla måste jag skriva av mig så jag kan släppa det sen. Min dator får i alla fall inte följa med!

Nu hoppas jag att den här sommaren blir bättre än förra sommaren. C mådde så dåligt förra sommaren. Nu är det stor skillnad på Cs mående jämfört med förra sommaren. Men jag får inte glömma att det är skört…

Jag hoppas att hela familjen kan ladda energi så att vi ”får till det” med skolbyte för C i höst.

Det blir som det blir…

Gilla gärna min sida SUPERMAMSEN på Facebook där jag delar mina blogginlägg och annat läsvärt! :)

Gilla gärna min sida SUPERMAMSEN på Facebook där jag delar mina blogginlägg och annat läsvärt! 🙂

Lämna en kommentar

Under Dator, Diagnos, Hemmasittare, Semester

En anpassad god jul

20151224_132906.jpg

I år skulle vi fira jul på landet. Sist vi åkte dit i oktober ville C inte följa med utan fick sova hos en kompis. I somras mådde C riktigt dåligt på landet så vi fick dela upp oss.

På julen vill vi vara tillsammans  hela vår familj. Eftersom Cs trygga tillflyktsort är datorn och spelandet (där C också får energi) så bestämde vi oss för att köpa en bärbar gamingdator och ta med till landet. Det finns två hus på landet, stora huset (där mina föräldrar och syster med familj bor) och lilla huset där vi brukar bo. Vi ställde upp datorn i lilla huset. Vi sa till C att samma dataregler som vanligt gäller även på jullovet. C blev väldigt arg och sa att kompisarna får spela till klockan 2 på natten om de vill när det är lov. Men vi stod på oss. Det är nog viktigt att försöka hålla någon rutin över det långa ”farliga” jullovet. Det känns farligt på så vis att vi kommer ur goda skolrutiner och måste börja bygga igen efter lovet. Risken för bakslag är stor.

C var med på alla gemensamma måltider och fikan under julen. Hen fixade det riktigt bra! Sen kunde C gå till lilla huset och spela när hen kände att hen behövde det (vilket var ungefär hela tiden C hade datatid förutom vid mat/fikan, Kalle & Co och när tomten kom).

20151224_161531.jpg

C älskar mat. Nästan all mat faktiskt. Julmaten med lax är nästan en favorit för C. Syskonen däremot (utan diagnoser vad vi vet) är väldigt kinkiga med maten. Vi hade med oss lite alternativ julmat till dem så alla skulle bli nöjda.

20151224_132718.jpg

Min systers lilla dotter blev magsjuk den 23/12 men hon var ändå ganska pigg på julafton. Tanken var egentligen att maken skulle åka hem med barnen den 26/12 och jag skulle stanna med mina föräldrar och få vila lite till den 28/12. Natten till den 26:e fick 6-åringen magsjuka så istället blev jag och 6-åringen kvar i lilla huset. Maken åkte hem med C och 10-åringen den 26/12 för att undvika smitta.

Min syster och hennes man blev också magsjuka natten till den 26:e och de bodde kvar i det stora huset. Nu igår blev även min mamma magsjuk. Igår åkte jag och 6-åringen hem efter julfirandet på landet. Min mage har inte heller varit prima…

Idag har maken och C varit på Aspergercenter för att C skulle få prova ut ett tyngdtäcke. Förhoppningsvis bidrar det till lite bättre sömn för C.  Efter det skulle de gå på bio och se nya Star Wars-filmen. Men tyvärr sa C att det blir för mycket på samma dag. Så det blev ingen film.

Socialtjänsten hörde av sig den 22/12 och sa att de inte kommer att göra någon utredning på någon av anmälningarna.  Vi hade ett bra möte med Socialtjänsten och Cs och 10-åringens skolor veckan innan jul. De sa att de märker att vi redan gör väldigt mycket för våra barn och rekommenderar oss att själva ringa Resursenheten i kommunen för att se vad de har att erbjuda för hjälp.  Det känns skönt att bollen ligger hos oss så vi slipper en massa onödiga möten som bara tar energi.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig! Men vi hade en anpassad god jul i alla fall!

Gott slut!  Hoppas att 2016 blir ett riktigt bra år!

Gott slut!
Hoppas att 2016 blir ett riktigt bra år!

5 kommentarer

Under Anpassningar, Dator, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Rutiner, Semester

Att hjälpa C lyckas – bryta mönster, bygga rutiner, göra anpassningar och spara energi

Vi måste forma en tillvaro som C kan hantera!

Vi måste forma en tillvaro som C kan hantera!

C fick sin aspergerdiagnos i somras 13 år gammal. Detta innebär att vi länge har haft orimliga krav på C och behandlat C fel. Detta gäller både oss som föräldrar och skolan. Det har vi förstått nu.

C har varit hemma från skolan sedan november-14 (ht i åk 6). Nu gör vi små framsteg. Det går inte på räls (inte ens i närheten!) och det blir tuffa bakslag och låsningar. Men jämfört med i våras går det ändå sakta framåt.

C har inte velat kännas vid sin diagnos och sina svårigheter. Det är fortfarande så. Men med energipratet vi hade har vi ändå hittat en liten öppning för samtal. Vi har börjat komma åt Cs tankar och känslor lite i alla fall.

För att hjälpa C har vi börjat med följande upplägg (som är under prövning nu och ska justeras):

Morgonrutin
Maken och jag är båda hemma på morgonen. Detta är ett måste just nu!
(Jag vet att många ensamstående föräldrar har denna kampen och jag förstår att det måste vara otroligt tufft! <3)

Maken är (oftast i alla fall)  ”huvudansvarig” för syskonen och jag för C.
Vi väcker syskonen ca. kl. 6:30 och hjälps åt med att få i dem frukost osv. Maken och syskonen går hemifrån ca. kl. 7:30.
Ca. kl. 7:30 Jag väcker C.
Att hen går upp när syskonen har gått hemifrån sparar mycket energi (trängsel i badrummet, tjafs vid matbordet osv). Senare väckning ger mindre ”dötid” så att C slipper tänka och fastna i soffan med mobilen.
Ca. kl.7:40 Jag går in till C och påminner om att det är dags att gå upp. Ibland hjälper jag hen med påklädning för att spara energi.
Ca. kl. 7:45 C äter frukost som jag har fixat (det sparar energi att hen slipper fixa själv, hen gör det ändå spontant själv vissa dagar när hen har orken).
Ca. kl. 8 ska C borsta tänderna. Tandborstning är jobbigt på morgonen för C. Hen brukar börja må illa ibland. Om det är en ”sådan” morgon får C bara skölja munnen med vatten och ta ett tuggummi för att spara energi.
Ca. kl. 8:10 C ska cykla hemifrån själv till hemmasittarskolan.
Tanken är att C ska cykla själv för att det ska bli en hållbar rutin som kommer att fungera även när jag inte är sjukskriven längre. Vissa dagar har jag trots detta ändå skjutsat för att jag inte vill att C ska vara hemma. Att åka bil sparar egentligen också energi för C men blir inte en hållbar rutin att bygga på.

Kl. 8:30-11:30 ska C vara i hemmasittarskolan varje dag. Tiden har successivt ökats på. Från början var det en timme/dag.

Datatid
C spelade väldigt mycket (och gör fortfarande!). Hen har många gånger sagt att datorn är det enda stället C känner att hen mår riktigt bra och slipper tänka.
Vi har styrt upp datatiden lite men inser att datorn faktiskt GER C energi.
Vardagar: Datatid och mobiltid efter kl. 12:00. Om C är hemma från skolan får hen läsa eller titta på TV.

Kvällsrutin
Vi har bestämt speciella duschdagar (3 ggr/vecka). Dessa måste C hålla.
Datatid till kl. 20:30. Efter det ska C göra sig i ordning (tandborstning och ev. duschning) och lägga sig direkt i sängen (förr hade vi spelstopp kl. 19:30 och det ledde till att C hamnade i soffan och fastande där vilket ledde till stora konflikter som tog energi).

Om C vill titta på TV en kväll måste C sluta spela kl. 19:30 den kvällen.

Titta på mobilen i sängen till kl. 21.30 (hen brukar titta mycket på You Tube-klipp). Efter det får C lyssna på musik/ljudbok eller läsa själv.

Helger
Helgerna är ganska fria. Datatid till ca. kl. 22:30 på fredagar och lördagar. Ingen dator före frukost. Någon form av frisk luft/rörelse varje dag.
På helgerna får C tanka energi.

Bemötande
Vi försöker allt vad vi kan att vara låg-affektiva och följa receptet. Följer vi det har vi alla fall en lite större chans att lyckas!

C ska få gå en kurs nu i hemmasittarskolans lokaler. Det är första tillfället idag. Hoppas att det kan ge något!
Vi ska jobba vidare med rutiner, anpassningar och energibesparing för C. Det är ett riktigt detektivarbete!
Vilken utmaning vi har fått! 😉

25 kommentarer

Under Anpassningar, Ångest, Dator, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Kommunikation, Rutiner, Skola, Stress, Syskon, Vardag

En dag i taget

wpid-20150920_103455.jpgIgår hade jag och C en stor diskussion om hur vi skulle lägga upp den här veckan. Vi hade kommit överens om en sak som C sen ville ändra på. Igår höll jag fast vid att C fick datatid först efter kl.14.

Däremot var jag inkonsekvent och lät C få sin vilja igenom gällande veckan. Om det var rätt eller fel vet jag inte men C kom iväg på en lektion idag utan problem.

Imorgon har vi ett möte med hemmasittarläraren på efm. C säger att det räcker med det mötet så ingen skola imorgon. Helt okej med mig bara C följer med denna gång!

Jag känner mig lite besviken på Cs nya skola. Förra veckan gick C 30 minuter på hela veckan men ingen på skolan kontaktade oss för att fråga hur det går och hur C mår. C har ju varit i skolan så lite så jag vet egentligen inte alls hur de tar hand om och bemöter mitt barn.

En lärare frågade mig om inte C möjligtvis kunde läsa lite SO hemma. Men hallå!? Det går ju inte! C orkar inte med det. Skolan verkar FORTFARANDE inte förstå hur trött C är. C ser så pigg och glad ut i skolan när hen är där säger dom.

Nu har vi fått hem mail från mentorn att vi kan boka tider för utvecklingssamtal. Det känns sådär faktiskt. Vi har ju redan en massa andra möten inbokade och jag tror inte att ett sådant möte skulle ge så mycket. Tänk om vi kunde gå på ett utvecklingssamtal och känna att C är i fas och mår bra! Vilken lycka det vore! Jag går fortfarande runt med den där avundsjuka känslan som jag skulle släppa. Jag vill inte vara bitter!

Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär. Vi är tyvärr många.

Vi måste  ta en dag i taget!

2 kommentarer

Under Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola

”Gör vi på ditt sätt kommer jag aldrig att komma iväg till skolan!”

wpid-20150903_111411.jpg”Gör vi på ditt sätt kommer jag aldrig att komma iväg till skolan!” skriker C till mig idag med arg röst och bestämd blick. Är det ett hot eller är det ett konstaterande? Är det manipulation? Ibland känner jag mig så lurad av den ungen.

Det blev bara 30 minuters skoltid på hela veckan för C (inte så bara egentligen för det var kämpigt att lyckas med dessa 30 minuter…).

Men mycket hemmatid blev mycket speltid. Så igår pratade jag med C och vi bestämde att idag får C börja spela först efter kl. 14. Och C måste följa med ut med hunden. Kommande vecka (vardagarna) får C börja spela efter kl. 12 på dagarna. Och gå ut en liten promenad med hunden som vi passar. C var positiv till allt detta igår. C sa att hen förstod och höll med om att det har blivit lite väl mycket spelande.

Idag är en annan dag. C är arg för att hen inte får spela. C skriker att jag förstör hens liv. Att jag vill att hen ska må dåligt (inte första gången C säger så till mig 😦 )

Jag påminner C om vad vi bestämde igår och att C var med på vår ”deal”. C skriker att hen mår dåligt idag om hen inte får spela! Att hen måste få spela för att slippa tänka på skolan. Att om C får spela lovar hen att gå till skolan imorgon. Om vi gör på mitt sätt kommer C aldrig att gå till skolan igen säger hen! Är det ett hot?

Jag har läst väldigt mycket om hur sköra dessa barn är. Hur trötta och utmattade de är. Jag vet att C är trött och mår dåligt. Men när C skriker på mig, knuffar mig och gormar att det är jag som gör så att C mår dåligt, att jag VILL att C ska må dåligt! Då känner jag mig ändå manipulerad och lurad…

Jag vill att C ska lyckas! Jag blir tokig på denna svåra balansgång!

Jag står fast vid speltid efter kl. 14 idag. Vacklar kring hur vi ska göra med kommande vecka…
Vad är rätt? Vad är fel? Vad är lagom? Vad är ångest? Vad är tonårstrots? Vad är vad???

C mår inte bra. DET VET JAG. Jag vet också att barn mår bra av att föräldrar är konsekventa och håller det som har bestämts. Jag tror också att det är viktigt att vi försöker begränsa tiden vid datorn. C spelar ju nästan 8-10 timmar/dag om C får det.

Men om jag håller hårt på det vi bestämde stjälper det C då? Kommer C att vara hemma hela veckan på grund av det? Och om C är hemma är det trots då? Eller är det en oförmåga att gå för att C har blivit trött av all skoloro som hen har fått av att inte få spela och slippa tänka…? Om C inte får spela är det ett straff då? Eller är det en konsekvens?

”Barn gör rätt om dom kan!”
”Barn behöver konsekventa föräldrar!”
”Visa barnet vem som bestämmer!”
”Var inte för hård!”
”Barnet är utmattat! Låt det ta tid!”
”Ni måste sätta upp mål för barnet!”
”Pressa inte barnet för hårt!”
”Barnet går till skolan när hen känner att hen kan!”
”Försök se till att barnet är i skolan en liten stund varje vecka!”
”Låt inte barnet spela för mycket på datorn!”
”Dataspelande kan vara bra! Det är ett sätt för barnet att behålla kontakten med kompisar…”

Vilken snurr! 😉

3 kommentarer

Under Ångest, Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola

”Imorgon ska jag gå!”

Jag ger allt!

Jag ger allt!

Mina tårar rinner. Har precis tittat på ett program på SVT2 som heter ”Världens fakta: Tvångssyndrom”. I programmet fick man se olika personer med stora tvång. Det var flera som hade svårt med smuts vilket ledde till behandling som gick ut på att konfrontera och möta sina rädslor. Att sakta mer och mer våga ta i smutsiga saker, inte tvätta sig i två timmar efter en kram osv. Intressant program! Och så sorgligt. På slutet blev det i alla fall en seger för en kille. Han kramade sina föräldrar för första gången på flera år. Där av mina tårar.

Även idag är C hemma. Det gick bara inte. C säger hela tiden ”Imorgon ska jag gå! Jag vet att jag kan imorgon! Bara jag får vila idag!”. C skjuter hela tiden upp sin fara. Hen vill inte möta den. Hen vågar inte, orkar inte, pallar inte… Undviker faran till varje pris.

Jag har försökt förklara för C att hen inte kommer att vakna en morgon och känna ”Idag kan jag gå till skolan utan problem!”. C måste möta sin rädsla och ta sig dit TROTS att det känns jättejobbigt. Om C inte utmanar sig själv så kommer det inte att bli bättre.

När C är hemma vill C sitta vid datorn hela tiden (”Bojen”) för att slippa tänka. Jag tycker att C spelar alldeles för mycket. Jag sa till C att idag får C spela först efter lunch. C bröt ihop helt och hållet.
Efter ett tag kom C till mig och sa:
”Om jag får spela nu så lovar jag att gå till skolan imorgon. Annars får jag ha helt datafritt en hel vecka. Du vet att jag inte vill ha datafritt så då kommer jag att gå imorgon!”.

”Men är du säker på att du vill göra så? Vad händer om du känner som idag. Att du bara inte KAN komma iväg… Ska jag ge dig datafritt då ändå?” undrade jag.

”Jag kommer att gå imorgon! Jag klarar det!”
svarade C och gick och satte sig vid datorn.

C sa samma sak igår om idag. Men då hade vi inte ”villkorat” något. Jag vet inte om detta är bra. Den psykiska pressen på C är enorm. Undrar om hen kommer iväg imorgon…? Det återstår att se. Bakslagen suger musten ur mig….

Imorgon är en annan dag.

9 kommentarer

Under Ångest, Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola

Den där datorn…

wpid-20150726_112000.jpg

Nu har jag varit ute på en långpromenad. 6-åringen ville följa med men jag sa nej idag igen. Promenaderna är min grubbel- och bearbetningstid. Idag blev det grubbel på den där datorn…

Efter en dryg vecka borta i en stuga utan uppkoppling så kom vi i fredags hem. Det var skönt att slippa tjatet om datorn en vecka. Att slippa planera matpauser och sätta stopptider. Att slippa Cs ilska när vi ber hen sluta spela. Att slippa tjatet om fler speltimmar.

Planen var att imorgon åka till nästa stuga utan uppkoppling. Men vi måste revidera vår plan. C säger att hen måste få landa hemma några dagar. Sitta vid datorn och koppla av. Så nu siktar vi på att åka på torsdag.

C har spelat på sin dator i några år nu. Det har genom åren varit mycket MineCraft. Nu när C är äldre spelar hen andra spel (som CSGo). Speltillverkarna vet vad de ska göra för att fånga barnen. De gör så att man tappar i rank om man inte är aktiv på några dagar. Man kan satsa på matcher som man måste följa upp och kolla hur det går. De har gjort så att man inte kan sluta spela mitt i ett spel. Om man gör det kan man bli bannad från spelet. Allt för att barnen inte ska vara borta från datorn för länge.

Vi har alltid försökt ha lite koll på hur mycket C spelar. Vi har gett hen speltid och datafria dagar. C har alltid haft svårt att sluta spela när vi har bett hen. Ofta har hen sagt att det är ett dåligt tillfälle att sluta. Om hen slutar nu kan hen bli bannad från spelet osv. Trots att vi har satt timer med speltid och i förväg bestämt stopptid så har det inte fungerat. C har reagerat med ilska när vi har bett hen att sluta.

När C började vara hemma mer och mer (när vi andra i familjen jobbade/var på skola/förskola) så tappade vi kontrollen. C satt hela dagarna och spelade. Vi kunde ju inte kontrollera vad hen gjorde när vi inte var hemma.

Vi bad C styra sin tid och inte spela så mycket. C sa att hens enda kontakt med kompisar var via datorn och Skype. Hen grät och undrade vad hen skulle göra ensam hemma hela dagarna. Hen sa att datorn var den enda platsen som fick C att må bra. C motiverade också dataspelandet med att hen minsann tränade på att både prata och skriva engelska när hen spelade.

Vi hittade en checklista för spelberoende på nätet. Om man svarar ”ja” på de flesta frågorna kan det vara ett beroende:

  1. Spelandet verkar uppta mycket av barnets tankar, barnet är frånvarande och slutet och vill gå undan till spelandet.
  2. Barnet spelar ofta under långa tidsperioder i sträck, 3-4 timmar.
  3. Blir rastlös och irriterad när han/hon inte kan spela, till exempel under resor.
  4. Skolarbetet börjar gå sämre.
  5. Barnet tappar intresset för andra fritidsintressen än spelandet.
  6. Spelar hellre än träffar kompisar, eller har hela sitt umgänge på nätet.
  7. Trötthet, särskilt på morgnarna.

C slutade spela fotboll och blev mer och mer ett hemmabarn. Vi svarade ”ja” på de flesta frågorna ovan.

Vi märkte inga framsteg med skolan för C. Hen jobbade inte hemma med specialpedagogen som i slutet av vårterminen kom hem till oss för att jobba med C en timme om dagen. Till slut valde vi att ta bort datorn helt från C i några veckor.

C hade nästan som abstinens. Hen klättrade på väggarna och kunde inte komma på något vettigt att göra. Det hjälpte ju inte heller att kompisarna fortfarande fick spela mycket.

Det var en jobbig tid för hela vår familj. C gav sig på syskonen mer än vanligt och var som en osalig ande. Jag fick ett sms från C en dag när jag var på jobbet:
”Snälla! Du måste låta mig spela. Jag lovar att allt kommer ordna sig då. Jag kommer att må bättre och jag kommer att gå till skolan. Jag kommer att känna ett flyt i livet. Jag kan prata Skype med mina kompisar. Jag vet att jag fixar det. Bara låt mig spela så löser sig allt!”

Vi stod på oss och lät inte C spela. Det där meddelandet gjorde att vi ännu mer kände att vi gjorde rätt som hade tagit bort datorn. C var helt knäckt. Men efter någon vecka lugnade hen ner sig och började kunna se möjligheter och hittade på andra saker.

Nu har vi låtit C börja spela igen. Vi har sagt 90 minuter/dag men datafritt onsdagar och söndagar. C tycker att det är väldigt lite speltid för kompisarna får spela mycket mer. Och hen har rätt! Hens kompisar verkar få spela så mycket de vill!

Jag vill att C ska känna sig duktig någonstans. Det gör hen vid datorn. Hen har hög rank i spelet. Där är C någon.
C känner sig lugn vid datorn. Hen kan styra själv och ha kontroll. Det är ingen press och inga krav. Ofta blir det lugnare för hela familjen när C sitter vid datorn. Det är när speltiden är slut, och C har en massa energi att göra av med, som det kan bli riktigt jobbigt.
C umgås med kompisar vid datorn. De pratar Skype och spelar tillsammans. Det är socialt. Dock hade jag föredragit att hen träffade kompisar ”live” lite oftare.

Jag känner att det inte är bra om C spelar för mycket. C har alldeles för lätt för att fastna där.
Svår balans…

8 kommentarer

Under Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola