Omtanke är så fint! ❤
Jag träffade en granne häromveckan. Hon är pensionär och hemma mycket på dagarna. Hon hade märkt att Cs rullgardin oftast är helt nerdragen på dagarna och undrade hur det var med oss. Jag pratade med henne någon gång i våras så hon vet lite hur det har varit.
Den här gången förklarade jag lite mer. Hon verkade så intresserad. Jag berättade om hur förra skolan behandlade C och om att hen har fått en diagnos nu. Jag berättade att C sakta försöker kämpa sig tillbaka till en fungerande skolgång.
Plötsligt började grannen gråta. Hon kramade mig och sa ”Åh jag brukar se er. Ni är en så fin familj! Förr såg jag C ute med en fotboll, kickbike eller på studsmattan med sina syskon. Nu ser jag nästan aldrig C. Jag är så ledsen för er skull!”.
Under ytan…
Då började jag också gråta. Det kändes skönt! Vi stod och kramades en stund. Min gulliga granne frågade om hon kan hjälpa till på något sätt. Så snällt och omtänksamt! Men jag kunde inte komma på något…
I helgen har vi eldat och höststädat tomten och jag har tvättat fönster. Igår tog jag en skön pratpromenad med en nära vän. Det ger så mycket energi att träffa henne! 🙂
Idag har vi tagit rekord när det gäller C!
Det är måndag = extra svår dag. Men C tog sig iväg. SJÄLV! Och idag ska C vara på hemmasittarskolan i två timmar. Hoppas det fungerar!
Jag är hemma med 10-åringen som fortfarande känner sig dålig. Jag är orolig för 10-åringen. Jag tror att hen kanske är lite sjuk. Men under ytan är det nog något annat. Jag vet att hen lider av hur vi har det här hemma. Av Cs låsningar och ångest. Av att vi lägger så mycket tid på C. Av att C aldrig kan se någon annans perspektiv utan kör sitt ”race”.
Återigen har jag försökt få 10-åringen att prata med kuratorn på skolan. Men hen vägrar. Hen stänger in sig och säger bara ”ALLT är jobbigt!”. Men hen kan/vill inte prata mer om det.
Jag har anmält 10-åringen och mig till en kurs för syskon på Aspergercenter. Det är 6 tillfällen då 10-åringen får träffa andra som har syskon med NPF. Jag har ännu inte fått bekräftat att vi har fått en plats. Men jag hoppas det!
C och 10-åringen har mest suttit vid varsin dator i helgen. När de sitter där är det lugnt i huset… Men jag får samtidigt dåligt samvete när jag låter dem sitta där.
6-åringen har hjälpt till på tomten och försökt sysselsätta sig med att rita, titta på TV osv. Hen kommer också i kläm ibland. Vi har ju en massa ”måsten” att hinna med…
Nu när vi ändå är hemma får jag passa på att umgås lite med min älskade 10-åring. ❤
Sen ska jag dammsuga! 😉
supermamsen 
usch ja jag vet Måndagar är jobbiga!
Vi har ju påbörjat utredning och vår dotter verkar mer uppskruvad än vanligt men hon vill inte prata med mig om det,,, I går somna hon någorlunda ( får en tablett cirkadin) som hjälper sisådär men hon vaknade vid 01.30 och ropade på mig och kunde inte somna om . Min lilla flicka vad rör sig i ditt huvud snälla prata med mig känner mig så maktlös.
Nu skall vi iväg pappan dottern och jag o bo på hotell torsd till fredag för vi har utredningstider på annan ort de 2 dagarna och syskonet skall få bo hos farmor o farfar känns också sådär ( syskonet trivs bra dä)r men får ändå en klump i magen att det ännu engång är dottern som vi är med. men jag har pratat med syskonet om att vi 3 ( syskonet, jag o Pappan skall åka ensamma och hitta på något roligt o sova på hotell nästa gång…..
Ännu en morgon med skrik o frustration över att jag lagt papper ( som skall till läraren) i väskan och gamla läxor som hon oftast inte gör ,,, men kan lämna i efterhand . Skriker åt mig att det inte är läxdag etc etc etc
Förstår nu att hon inte förstår att man kan lämna sin läxa en annan dag ,,,
Hon slänger dem om hon missat lämna in de den dagen även om den är klar
Känner igen att man blir så glad när barnet kommer iväg SJÄLV .
stå på er och hoppas ni får en bra vecka.
GillaGilla
Har inte fattat var jag ska svara så svarade här nedan 😉
GillaGilla
Tack! Detsamma Camilla! Hoppas er vecka blir okej.
Bra att du sagt till syskonet att nästa gång är det ni som åker iväg.
Hur 17 ska vi räcka till???
Hoppas att utredningen går bra och att ni sen får mer stöd.
Kram!
GillaGilla
Ping: Familj i kris | supermamsen