Vi måste hjälpa C hitta sin kraft och motivation!
Igår hade C en bra dag. Hen var på hemmasittarskolan i två timmar. Det är rekord!
Idag är det en ny, och inte lika bra, dag.
Redan i sängen skulle C börja förhandla med mig:
”Jag kan bara gå en timme till hemmasittarskolan idag!”
”Nej! Du har kontrakt med dem att från och med denna vecka ska du vara där i två timmar!”
”Jag tänker inte vara där i två timmar! Då tänker jag inte gå dit alls! Är det bättre eller?”
”Nej, du ska gå dit. Du har ett kontrakt med lärarna där. Jag kan inte bestämma om du kan vara där en timme. Du får prata med dem när du kommer dit!” Otroligt skönt att kunna säga så! Jag slipper förhandlingen.
”Men jag orkar inte cykla dit… Det är kallt… Då orkar jag inte… Kan inte du köra mig dit idag?”
”Ja, idag är jag ju hemma med 10-åringen så idag kan jag det faktiskt. Kom upp nu!”
”Och hämta mig? Jag orkar inte gå hem sen…”
”Ja, okej. Jag gör det IDAG! Kom och ät frukost nu!” Jag vet att jag curlar!
”Jag tänker inte äta frukost!”
”Men kom och ät frukost. Du vet att du måste äta något till medicinen!”
”Jag tar bara ett glas o´boy. Inget annat!”
Efter många om och men åkte vi iväg. När jag skulle släppa av C sa hen:
”Kom om en timme!”
”Nej, prata med lärarna. Messa mig en kvart innan jag ska vara här!”
C smällde igen bildörren.
Jag åkte hemåt och hann precis ta av mig skorna (jag hade inte hunnit äta frukost innan jag lämnade C och inte 10-åringen heller) då ringde hemmasittarläraren:
”Hej! Det är lika bra att du hämtar C!”
”Va? Nu?”
”Ja, hen är bara sur och tvär och jag tycker inte att hen ska komma hit utan frukost i magen. Och C vill inte ha här heller när vi erbjuder hen en macka”.
”Jaha… Vad händer imorgon då?”
”Ja, risken är stor att C inte kommer hit imorgon heller. Hen har vant sig vid att bestämma och ställa villkor. Man blir inte hemmasittare över en natt. Det här är en lång process som har pågått med C och er. Ligg lågt nu. Prata inte med C om detta så hoppas vi att det funkar imorgon.”
Jag åkte och hämtade C. När C hoppade in i bilen tittade hen inte ens på mig. Hen satt med luvan uppdragen så jag knappt såg ansiktet. När vi kom hem rusade C in i sitt rum och smällde igen dörren.
Detta pendlande mellan hopp och förtvivlan. Jag känner att vi är i ett spel som jag inte har någon kontroll över och att vi fortfarande måste komma åt roten.
Jag är så rädd! Vad jag förstår är detta den bästa hjälpen kommunen har att erbjuda. Vad gör vi om det inte fungerar? Vad händer då? Ska någon komma och ta mitt barn då…?
Denna maktlöshet och ovisshet tar all min energi. Vi simmar fortfarande i gelé. Det hade ju börjat bli några luftbubblor i gelén men nu känns den tjock igen.
Och denna svåra balans. C mår dåligt. Det är synd om C. C är ett barn. C behöver hjälp och pepp. C har en autismdiagnos (högfungerande) och är oflexibel.
Men C är också en kaxig tonåring som inte vet sitt eget bästa. Som försöker styra och bestämma som alla tonåringar gör. Vad är vad och hur ska jag bemöta det?
supermamsen 
Hjälp va jobbigt för er alla, vad gör man, förstår er maktlöshet vi curlar också iväg vårt barn för att få henne att komma i tid o överhuvudtaget komma till skolan. Vi har båda rätt så flexibla arbetstider så vi kan det men tanken har slagit mig många gånger att om vi inte varit så flexibla och stått givakt på morgonen så hade vi kanske haft det lättare nu, eller är det så att problemen synts tidigare då, ja jag vet inte hur skall man veta….
Jag hoppas så innerligt att ni skall hitta rätt så småningom, jag vet att ni föräldrar gör så gott ni kan, varje gång jag går in på din blogg hoppas jag att C har kommit iväg på sitt och att ni alla får komma till någon slags ro en stund och att man får C att må bättre. Vad göra en att ta en dag i taget !
skickar styrkekramar till dig och din familj
GillaGillad av 1 person
Tack snälla för pepp och kramar!
❤
Skönt att ni har flexibla arbetstider. Jag kommer försent nästan varje dag…
Men har iaf nära till jobbet som tur är.
Kram!
GillaGilla
Hej! Så tufft ni har det, all styrka till er!!
Jag reagerar lite på att läraren skuldbelägger er i denna situation. Det är ofta orimliga krav på föräldrar, man gör ju verkligen allt man kan för att det ska fungera. Känner så väl igen mig att man gör allt för att så smidigt som möjligt få iväg hen på morgonen. Om det sedan är att curla eller som jag ser det, inte förbruka energin på onödiga saker…
Vi är i en liknande situation fast ännu inte så långt gången att hen är hemmasittare. Men känner igen från vår skola att de tycker att framförallt jag som mamma är för vek och att hen uttnyttjar situtationen med att hela tiden förhandla om saker. Så ibland känns det som att man gör fel hur man än gör, men mammahjärtat säger ju att om inte jag lyssnar på mitt barn och tar hens känslor och upplevelser på allvar, vem ska då göra det???
Men vi får fortsätta att stångas och kämpa och tvivla emellanåt, är ändå skönt att veta att man inte är ensam om sina tankar och upplevelser, så din blogg gör stor skillnad, Tack!!!
GillaGillad av 1 person
Oj vi verkar ändå vara endel med samma problem hemma ! Vi har inte heller fått en hemmasittare än men känner att det är på g Gick inte på skolavslutning eller skolfotodagen o vi får också ” curla ” iväg vår dotter till skolan puh vi får stötta varandra för detta är det svåraste i livet att förstå min älskade dotter.
GillaGilla
Ja det verkar som vi är många! Sorgligt men skönt ändå att det finns några som verkligen förstår. Vi får som sagt peppa varandra i detta svåra.
Kram ❤
GillaGilla
Tack! Din kommentar gör skillnad för mig ❤
Kram!
GillaGilla
Tack! Din kommentar gör skillnad för mig. ❤
Kram!
GillaGilla
Ping: Ny spelplan | supermamsen
Ping: Tvära kast | supermamsen
Ping: Parallella processer | supermamsen