Rätt eller fel?

(Bilden är från Messenger)

(Bilden är från Messenger)

I morse var en riktig skitmorgon. C kom inte iväg idag heller. Även 10-åringen stannade i sängen och ville inte gå till skolan (hen ligger fortfarande kvar i sängen nu kl. 10:45).

6-åringen kom iväg pigg och glad. Peppar peppar… Jag hoppas av hela mitt hjärta att 6-åringen får fortsätta må bra i alla fall!

Efter att maken och 6-åringen hade gått hemifrån (min mamma lämnade 6-åringen) gjorde jag frukost åt mig själv och satte mig i soffan för att titta på ”Criminal Minds”. Min form av mindfullness 😉

Efter en stund kom C upp och satte sig och tittade med mig. C hade en stor låsning i sängen och sa att det känns jättejobbigt med skolan.

Vi har bestämt att om C är hemma från skolan så får C börja spela på datorn kl. 14:30. Detta gäller oavsett om C är hemma sjuk eller pga. ångest/låsning. Vi har gjort så för att C inte ska sitta vid datorn hela dagarna. Det blir så otroligt mycket speltid då. Om C går till skolan så får C spela när hen kommer hem, alltså just nu enligt schema ca. kl. 12:30.

Vid 9:40-tiden sa C ”Om jag går till skolan nu får jag spela kl. 12:30 då?”. C börjar egentligen kl. 8:30.
Jag vill ju att C ska kommer över sin låsning att vara i skolan så jag svarade att det går bra. Så nu är C i skolan! Jag körde dit C men hen får promenera hem själv (ca. 20 min) och efter det får C spela. Hen ska vara i skolan i 90 minuter bestämde vi.

Jag höll mig lugn. Tjatade inte. Idén kom från C. Det var inte jag som gav förslaget att C skulle få mer speltid om hen gick till skolan.

Jag vet inte om detta är rätt eller fel! Belöningar är vad jag förstår inte låg-affektivt. Då går ju C för att C vill spela, inte för att C vill vara i skolan och känner sig motiverad till att lyckas med skolan. C gick endast för att få fler speltimmar. Hur blir det då nästa gång?

För mig kändes det så viktigt att bryta hemmasittandet. C var ju inte i skolan alls veckan före sportlovet och veckan innan det var hen bara i skolan två dagar. Nu är hen där! Vi bröt hemmasviten! Men genom en muta/belöning.

Men har jag grävt min egen grav? Har jag gjort fel? Jag vill göra något som fungerar i längden. Jag hoppas att det hjälper C att komma iväg imorgon nu när C är där idag. Det återstår att se.

Rätt eller fel?

Oavsett hur det går imorgon så har jag i alla fall gjort mitt bästa!

Oavsett hur det går imorgon så har jag i alla fall gjort mitt bästa!

Annonser

13 kommentarer

Filed under Ångest, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Låg-affektivt bemötande

13 responses to “Rätt eller fel?

  1. Det som funkar, funkar ju! Vi måste vara pragmatiska tänker jag. Ibland behövs en belöning vid nåt tillfälle för att barnet ska klara nåt som är extra svårt. Det låter det ju som här.

    Riskerna att hamna snett blir större när vi sätter belöningar i system. När man går till skolan en stund varje dag för att få spela tidigare, då finns en risk att tiden i skolan minskar på sikt, och att spelandet ska börja tidigare och tidigare.

    En annan risk med belöning är att vi riskerar att barnet sträcker sig för mycket, gör saker som hen egentligen, i längden, inte orkar med. Med två hemmasittare i bagaget kom vi till slut till insikt om att datorförbudet under skoltid inte gjorde någon skillnad. Barnen orkade helt enkelt inte, oavsett. Som insats var just den regeln helt enkelt verkningslös. Så det behöver inte spela någon som helst roll heller.

    Gilla

    • Tack för input!
      Ska tänka på att inte göra så som rutin. Imorgon får bli hel skoldag för att få spela 12:30.
      Vi hade först hemmadag = datafri dag men det höll inte heller. Barnen tankar ju energi vid datorn. Finns förmågan den dagen så går dom. Bara så svårt att vänja sig vid att det blir så många hemmadagar. Och tonåring är också tonåring med allt vad det innebär…

      Liked by 1 person

  2. Erika

    Vi gör lika i jag har frågat mig om det är rätt eller ej. Känns som nederlaget att inte orka blir större o låsningen värre, så vi backar snart.. Det är ju i ren desperation o man vill inte att det ska bli positiv förstärkning även om man vet att det är fel att tänka så… har inget råd att ge då vi tänker lika! 😯

    Liked by 1 person

  3. Jag tycker att du gjorde rätt. Måste vara ett stort framsteg att C kom med förslaget själv dessutom.
    Heja dig. Carina

    Gilla

  4. Kommenterar utifrån kunskap om att belöna ett önskvärt beteende, då jag inte har erfarenhet av situationen som sådan.
    Att belöna ett beteende som jag vill ska upprepas är i sig positivt, tänker jag. Förstärkningen blir effektiv dels av att det i detta fall kom från C själv, dels att belöningen ges ibland. Den mest effektiva belöningen är ofta den som kommer ibland. Du beskriver en situation där C får stöd i ett val hen gör själv = förstärkning.
    Personligen tycker jag du gör helt rätt genom att förstärka (acceptera) Cs förslag. Det stärker dessutom med all sannolikhet Cs känsla av att själv ha kontroll över situationen. Och vad jag förstår så är detta oerhört viktigt för barn som likt C är utmattade. Jag vet att det är viktigt för en vuxen person som ska återgå i arbete. Där uppmuntras varje försök till att besöka arbetsplatsen. Skolan är Cs arbetsplats och jag kan inte se att en belöning i detta fall är negativt.
    Fortsätt du att gå på din känsla vad som känns rätt och riktigt. Det är du som känner C bäst!
    LYCKA TILL ❤

    Liked by 1 person

  5. Problemet är att belöningar och förstärkningar ofta är helt olika saker. Om vi inför belöningsskalor för önskvärda beteenden vet vi att beteendena minskar på sikt, att belöningarna går inflation i, att glädjen över belöningarna tenderar att minska och att de beteenden vi ville ha minskar drastiskt, till mindre än innan vi införde systemet, om/när vi tar bort belöningarna. En utebliven belöning är också ett straff. Ska man straffas en dag för att man inte orkar gå till skolan, till exempel? Belöning och bestraffning är två sidor av samma mynt, och det är ett mynt som är oförutsägbart på många sätt. Om vi verkligen vill att saker ska ske på ett visst sätt ska vi varken belöna eller bestraffa för att få beteendet att hålla i längden.

    Gilla

  6. Pingback: Jag gjorde nog fel igår… Kanske… | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s