C för verkligen en daglig kamp mot sin ångest. Denna kamp tar oerhört mycket energi. C har sagt att ”vara i skolan” är helt okej när hen väl kommer dit. Men att ta steget utanför dörren hemma är en 10:a av 10 på ångestskalan.
C vann över sin ångest igår och var i skolan i 90 minuter. Hen var väldigt nöjd efteråt. Men otroligt trött. Ångesten hade dränerat C. Redan igår kväll sa C att hen inte skulle orka gå idag. Jag sa att jag väcker C som vanligt på morgonen och sen får vi se.
I morse väckte jag C ca kl. 7:40. C kurade ihop sig under täcket och sa ”Idag går det bara inte!”. Jag sa att det är bra om hen kommer upp och äter frukost. Jag låter aldrig C ligga kvar i sängen. Vill inte att hen ska vända på dygnet så jag tvingar alltid upp C. Vi försöker hålla hårt på rutinerna. C ska sluta spela dator kl. 20:30 på vardagskvällar och sen vara i säng ca. 21:30. Jag väcker alltid C ca kl. 7:40.
C kom upp och tog med sig sin gosehund, kudde och Kalle Anka-pocket och gick och satte sig i soffan. Om C hamnar i soffan brukar hen fastna där. C började läsa sin pocket.
Jag messade läraren och sa att C inte verkar komma iväg idag. Läraren frågade om han skulle ringa och prata lite med C. Och det gjorde han!
Efter en stund kom C till mig och sa:
”Mamma! Läraren ringde. Han sa att jag kan komma senare om jag känner att det funkar men vi åker NU! Snabbt! Så jag inte hinner tänka! Jag stannar i 90 minuter idag med!”
”Men frukost då?”
”Nej! Vi åker NU!”
”Macka i bilen?”
”Nej!”
Det var bara att hoppa in i bilen och åka! Så nu har C varit i skolan i 90 minuter idag med.
Vilken stark unge jag har! Jag är så stolt så jag tror jag spricker! ❤
För ett tag sedan gjorde jag denna tankebild – ”Bussen”. Cs psykolog hade pratat med C om tankarna som passagerare på en buss.
Jag visade min bild för psykologen. Hon sa att det inte riktigt var så hon menade. Hon menade mer att man har alla dessa tankar, positiva/bra och negativa/dåliga. Man är själv den som bestämmer vilka tankar som ska styra. Om en negativ tanke säger ”Stanna hemma!” kan man försöka stå emot den tanken och ändå åka till skolan, trots att det är jobbigt. De negativa tankarna finns där men ska inte få styra och bestämma. De negativa tankarna ska inte hindra vägen mot målet som är en fungerande skolgång.
Så nu har jag gjort en ny bild – ”Flygplanet”. (Skulle göra en ny buss men hittade ingen bild på insidan av en buss).
Jag hoppas att mina bilder på något sätt kan hjälpa C lite framåt i sin bearbetning och kampen mot ångesten. (Bilderna är fria att använda och dela om ni anger källan).
I november använde jag klossar för att försöka prata om energi med C. Det öppnade en dörr till samtal. Testa ni också!
Jag kanske ska göra om klossövningen nu och se om vi kan komma fram till något mer vi kan hjälpa C med.
Nu ska jag flyga mot spisen och fixa lunch trots att mina negativa tankar säger att jag ska sitta under en filt i soffan och inte orkar laga mat. Jag kan! Jag vill! Jag ska! 😉
Imorgon hoppas jag att piloten C flyger mot skolan!
Ping: ”Vad går du på egentligen?”’ | supermamsen
Stor kram till er. Så stark C är! Jag var själv hemmasittare och jag minns så väl den där ångesten. Jag ville så gärna klara av att gå till skolan men ångesten förlamade mig. Dagarna det var skola och alarmet ringde på morgonen så låste sig hela kroppen och jag kunde inte resa mig ur sängen. Slutligen hoppade jag av skolan första året i gymnasiet, men först ett par år senare fick jag hjälp att hantera ångesten med hjälp av KBT. Hela min tonårstid fick jag höra från bup att jag bara skulle skärpa mig. Min NPF problematik visades ingen förstående för, jag fick istället höra att jag kan bara jag vill och att jag var lat.
GillaGilla
Tack för att du delar med dig!!!!
Många kramar tillbaka ❤
GillaGilla
Och jag blir så ledsen när jag hör hur du blev behandlad. Hoppas att du mår bra idag! ❤
GillaGilla