Inlägget nedan skrev jag den 5 februari. Jag har blivit lite starkare nu än när allt med C började för drygt två år sedan. Jag vågar stå på mig mer. Jag vågar säga ifrån. 11-åringen är borta från skolan ungefär en dag i veckan. Hen behöver det för att återhämta sig. Det känns väldigt bra att vi hade mötet med skolan och att vi gjorde en ”deal” med dem. Idag sa en av 11-åringens lärare till oss att det fungerar bra och att vi gör helt rätt som låter hen vara hemma vid behov. Skönt att höra! 🙂 Så lät det inte när C mådde dåligt. Skolan lät C falla.
I övrigt har det varit en helt galen vecka. C har haft i princip noll närvaro i skolan efter en supervecka förra veckan. Igår var jag förkrossad och idag är jag hoppfull. Då jag inte vet något säkert än avvaktar jag med att skriva mer om det. En cliffhanger 😉
Jag kan i alla fall säga att mitt liv aldrig blir långtråkigt! 🙂
Trevlig helg!
”Om vi föräldrar inte börjar ta barnens signaler på allvar så kommer de att falla! Om skolan inte lyssnar på föräldrar som signaler att barnen inte vill/klarar av att vara i skolan så kommer barnen …
Ping: Tillbaka i verkligheten | supermamsen