Hänt i veckan

C har haft en hemmavecka. Hen verkar inte ha någon motivation alls till att ta sig till hemmasittarskolan nu. Jag kan förstå det. Hemmasittarläraren, som har gjort en orosanmälan till Socialtjänsten baserad på Cs frånvaro tillsammans med rektorn, har nu gjort en vändning och har sagt ”Detta är ju det bästa tänkbara scenariot. Att C ser framåt nu. Det är ju jättebra! Tänk om C istället hade sagt att hen vägrar ny skola! Pressa inte C att komma till oss nu. Vi får se hur det blir dom sista veckorna!”.

NU fattar läraren! Efter snart 8 månader med C som sin elev. Vi har haft ett första möte med Socialtjänsten, och eftersom vi blev anmälda innan jul också utan att det blev en utredning, så vill de göra en utredning nu. Jag hoppas att denna utredning kommer att ge C något bra stöd. Men om de tvivlar på min och makens föräldraförmåga – då jävlar! Hoppas vi kan göra denna utredning nu innan sommaren så vi slipper ha även den pressen på oss. Det räcker med oron för om C kommer att ta sig till nya skolan efter sommaren eller inte.

I veckan har C tagit blodprov också. Vi har haft en remiss liggande på lab sedan i september för att kolla Cs järnvärden (som har varit för låga). Vi har inte lyckats få med oss C dit. En gång kom vi så långt som till parkeringen vid ett läkarbesök. Sen hoppade C ur bilen och sprang hem (ca. 15 min promenad).

Jag ringde vårdcentralen i förrgår för att kolla att remissen fortfarande låg kvar. Det gjorde den. Jag beskrev Cs oro för sköterskan och frågade hur man kan göra. Det brukar vara mycket kö till provtagningen på förmiddagarna och järnvärdet måste tas före kl. 10. Hon sa att hon skulle se till att vi fick hämta en röd akutlapp till C så vi skulle få gå före kön.

Igår fick jag med mig C till skolgården för att lämna syskonen på morgonen. C gör stora framsteg gällande låsningen mot den skolan nu. 🙂 Sen åkte vi till Vårdcentralen och tog den röda lappen. Efter typ en minut blev det Cs tur. Hen slapp sitta och oroa sig och vänta. Vi gick före ca. 10 personer som vi annars hade behövt vänta på. Så skönt! C fixade blodprovet utan problem. Tänk vad förståelse och hjälpsamhet kan göra skillnad!

Igår hade C bestämt med en kompis att kompisen skulle komma hit och så skulle de hyra film tillsammans. C gav sig iväg för att träffa kompisen. Efter ett tag kom C hit med fyra kompisar. De busade och hoppade studsmatta. Jag har sagt till C att hens kompisar alltid är välkomna hit. Jag kände en bubblande glädje i hela kroppen när jag såg C busa och skratta i solen.

Sen efter ett par timmar (vid 19-tiden) ville kompisarna dra iväg och hitta på något. Även kompisen som C skulle titta på film med hade ångrat sig och ville hänga med de andra. De ville att C också skulle följa med. Men det gick inte. Hade de bestämt film så skulle det vara film! C tackade nej till att följa med kompisarna och kom in i huset och sa att ”Man måste ju göra som man har bestämt. Nu stack ju hen med dom andra!”

Jag försökte förklara för C att barn ofta är impulsiva och ombytliga. Att man måste tänka på att det alltid finns en risk att en plan ändras. Jag sa också till C att det kommer att bli lättare som vuxen för vuxna brukar oftast hålla den plan som de har med någon.

Det tog ett tag för C att ställa om sig. Det märktes att hen var ledsen och besviken på kompisen.

C har otroliga styrkor och resurser i sin sociala förmåga. Hen höll nästan inte på att få en diagnos på grund av den sociala förmågan!

Cs funktionsvariation blir så tydlig i vissa sammanhang. Det är svårt med krav, hen är oflexibel, har svårt för övergångar (byten mellan aktiviteter) och saker tar mycket energi från C. C har svårt för att ta andras perspektiv och se sin del i saker och hen tar saker vissa saker väldigt bokstavligt. Och om någon har sagt en sak så är det gjutet i sten.

Nu är det helg och tydligen ska det bli sämre väder. Typiskt!
Ikväll ska vi i alla fall heja på Sverige och Frans!

Det händer en del på en vecka 🙂
Ha en fortsatt skön helg!