När man, som jag, är en mamma som oftast bara har ett av tre barn i skolan trots skolplikt, är det lätt att känna sig misslyckad och dålig. Vissa dagar tvivlar jag rejält på mig själv. Jag skuldbelägger mig själv och undrar hur allt detta kunde hända.
För några år sedan hade vi ett ganska ”normalt” liv. Vi har alltid haft det tufft med våra viljestarka barn men det har varit hanterbart. Barnen gick till skolan och maken och jag jobbade. Barnen hade fritidsaktiviteter.
Nu är både jag och maken delvis sjukskrivna för utmattning sedan ett drygt år tillbaka. Jag var heltidssjukskriven i ett år.
Vår 14-åring fick diagnosen asperger för drygt 1,5 år sedan och vår 11-åring fick nyligen ADD-diagnos. Ingen av dem har en fungerande skolgång.
Det går upp och ner hela tiden. Det är en tärande resa. Men de dagar som är bra ger mig så mycket glädje att jag nästan spricker. Våra små vardagsmirakel. 🙂
Nyligen hade vi möte med Ls lärare angående hur L blir bemött i skolan och hur hen mår. Mötet gick över förväntan! Läraren var väldigt förstående. Vi berättade hur L upplever skolsituationen och läraren bemötte det på ett bra sätt. Det märks att läraren vill stötta och hjälpa L. På mötet tittade läraren på mig och maken och sa:
”Vilket bra jobb ni gör med era barn! Jag förstår inte hur ni orkar!”
Då började mina tårar rinna. Och även lärarens.
”Vi måste orka! Vi har inget val” svarade jag.
”Alla som är i er situation söker inte hjälp för sina barn som ni gör. Era barn har tur!”
Att höra dessa ord – att vi gör ett bra jobb och att vi är bra – det värmde verkligen!
Idag är ännu en dag då jag bara har ett av tre barn i skolan. Jag skickade ett meddelande till Cs lärare och fick svaret:
”Tråkigt att det inte går. Du gör ett jättebra jobb där hemma!”
Cs lärare tycker att jag gör ett bra jobb! Trots att C inte kommer till skolan. Läraren förstår hur jag kämpar varje dag. Det känns skönt att läraren förstår att jag gör mitt bästa varje dag. Och även C. Det gjorde inte den förra läraren. Då fick jag och maken bära så mycket skuld.
Jag får ofta peppade sms och samtal från min mamma. ❤
Stärkande och stöttande ord betyder mycket! Det gör bördan lite lättare att bära!
Och/eller pappa 🙂
supermamsen 
Så skönt att få den bekräftelsen från någon utifrån. Jag har också den förmånen att de lärare som haft hand om min 16-åring de sista 3,5 åren har stöttat både honom och oss att få höra att man gör ett bra jobb och att dom beundrar sättet vi handskas med olika situationer känns otroligt stärkande tror vi gått under som familj om vi inte haft dom. att dessutom få höra att 16-åringen är smart rolig och jättego och att han tillför energi till dom för att han är så rolig att arbeta med gör inte saken sämre vi som alltid tidigare fått höra att han är lat och omöjlig. ❤
GillaGillad av 1 person
Härligt! 😊 👍 ❤
GillaGilla
Ja gud så skönt att nån gång få höra att man gör ett bra jobb. Oftare har jag fått höra sånt som : såna där (som har asperger) ska bort från mammorna. Så mycket tårar som jag gråtit alltså, för dessa okunniga människors åsikter.
Asperger försvinner ju inte för att mamma försvinner, min son som är vuxen kommer kanske ändå alltid behöva ett ”hjälpjag”, i form av boendestödjare och ledsagare osv.
Så att få höra att man gör ett bra jobb är guld värt!
GillaGillad av 1 person
Ja verkligen!
Kram 💖
GillaGilla
Du är en bra mamma. För du gör allt vad du kan för att dina barn ska ha det bra, du fightas varje dag för dem. Jag förstår att du glömmer bort det, att du bara ser det dåliga och negativa, men du är bra även om det vissa dagar är dåligt. För du är inte dålig. Aldrig. Kan du försöka börja säga det till dig själv en gång i veckan till att börja med, och sen öka på? Att du är en bra mamma, att du gör allt du kan för dina barn, att du är en stöttande mamma, att du är en bra mamma oavsett om dina barn kom iväg till skolan eller inte. Lite peptalk mellan dig själv och dig själv. Sånt är bra att ha, kan göra det lättare att orka.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla du! ❤❤❤ Nu rinner mina tårar… Det är så lätt att tvivla på sig själv. Jag ska försöka göra som du skriver. Kram!
GillaGilla