Om att synliggöra

Innan jag själv fick barn med NPF-diagnoser så hade jag en del kunskap om både autism och ADHD tack vare att jag är pedagog. Den kunskapen går dock inte att jämföra med all den kunskap jag nu har fått i min roll som NPF-mamma. Jag har lärt mig massor.

När jag blev NPF-mamma så visste jag inte hur misstrodd som förälder jag skulle komma att bli. Jag förstod inte heller hur mycket maken och jag skulle behöva kämpa för våra barn. Jag visste inte att vi tillhörde en nästan osynlig grupp. Jag visste inte hur dåligt vår familj skulle komma att må eller att vi skulle mötas av så mycket fördomar och bli så ifrågasatta i vårt föräldraskap.

Jag startade min blogg för att bearbeta vårt liv och skriva av mig. Jag skrev för mig själv som egenterapi. Jag fick efter ett tag några läsare som kände igen sig i vårt liv. De kommentarer jag fick gav mig styrka. Vi var inte ensamma. Vi var många.

Sakta sakta växte min läsarskara. Inlägg delades och jag började känna att min blogg faktiskt skulle kunna göra skillnad, inte bara för mig utan för andra.

Vi är många nu som delar med oss av våra upplevelser kring NPF och hemmasittare. Vi syns i media på olika sätt. Barn i behov finns på agendan även i politiken. Tillsammans gör vi alla skillnad. Min förhoppning är att även min kommande bok ska bidra till att synliggöra de osynliga.

Vi är på väg och tillsammans är vi starka. Vi syns och vi hörs!

Annons

10 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola

10 svar till “Om att synliggöra

  1. carola

    det är skönt att inte vara ensamma i detta samtidigt som det är hemsk att det finns fler familjer som har det minst lika jobbigt som oss. Livet går upp o ner hela tiden men vi kämpar vidare ❤

    Gilla

  2. Nina

    Stort tack för din fina text. Tack för att du orkar. Tack för att du tror på en förändring. Tack för ditt envisa arbete för att synliggöra hur vi kämpar varje dag. Tack för att du ger hopp till oss alla.

    Gillad av 1 person

  3. Karin

    Tack vare bloggar som den här orkar jag.
    Att veta att man inte är ensam betyder så mycket… Att inte bara jag… Inte bara min familj… Inte bara mitt barn.
    Jag är inte misslyckad. Mitt barn är inte en produkt av min dåliga karaktär eller mitt bristande föräldraskap. Jag har gjort det jag kunnat.
    Jag har sakta men säkert vågat börja ta den plats vi förtjänar… Det utrymme mitt barn förtjänar.
    Misslyckandet ligger i vårt samhälle. Mitt föräldraskap och min karaktär har räddat oss.
    Tack för att du/ni hjälper oss vara stolta över våra barn och över oss själva.
    Idag kan jag säga det utan skam och utan skuld. Idag kan jag tillåta mig själv att vara stolt.
    Idag kan jag säga.
    Mitt barn har Adhd och autism.
    Och hon duger precis som hon är.
    Tack

    Gillad av 1 person

  4. Lena Blosfeld

    I en tråd i facebookgruppen ”Det heliga jävla moderskapet” så uppmanades man att berätta på vilket sätt man inte levt upp till föräldraskapsnormen idag. Jag listade tio punkter som involverade främmande människor – lugn dag.

    Gilla

Lämna ett svar till Nina Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.