Blir du provocerad?

Jag har märkt att vissa (kollegor, vänner, bekanta) blir provocerade av hur vi väljer att göra i vissa situationer.

De ifrågasätter då oss och hur vi väljer att göra. För det är faktiskt så. Vi VÄLJER aktivt att göra som vi gör. Vi har inte misslyckats eller gett upp. Vi väljer det som fungerar bäst för just oss.

Ibland tar jag illa vid mig och börjar förklara och försvara mig. Andra gånger tänker jag bara ”Så mitt liv är så viktigt för dig att du lägger energi på att låta mig provocera dig! Lägg din energi på det då om du vill!”

Blir du provocerad av att

– min 9-åring får kanelbullar till frukost? (det beror på att hen inte äter så bra just nu pga Ritalin)

– vi flera gånger i veckan åker till McD eller Subway och köper mat till 13-åringen? (det beror på att 13-åringen har selektivt ätande och inte får i sig så mycket annat)

– min 9-åring går och lägger sig sent nu på sommarlovet? (det beror på att hen har svårt att somna trots melatonin och att det går lättare att somna senare på kvällen)

– 9-åringen får sova varannan natt med mig? (det beror på att vi har haft det tufft med storasyskonen och 9-åringens reaktion på det har varit att behöva sova med mig)

– mina barn inte hjälper till så mycket hemma? (det beror på att vi väljer att prioritera andra saker för dem att lägga sin energi på, t ex skolan, vänner mm)

– vi inte sätter våra barn på plats och markerar mer? (det beror på att vi använder oss av ett låg-affektivt förhållningssätt vilket går ut på att själva behålla lugnet, ställa rimliga krav och hjälpa våra barn lyckas)

– vi inte straffar våra barn med t ex utegångsförbud mm.? (det beror på att vi använder oss av ett låg-affektivt förhållningssätt. Vi vägleder våra barn på ett annat sätt. Vi tror inte på att straffa/skrämma/hota dem till lydnad)

– vi (enligt dig!) curlar våra barn? (vi curlar i så fall i den bemärkelsen att vi kompenserar för deras oförmågor/svårigheter)

– vi låter våra äldsta sitta vid datorn och spela? (det beror på att de får energi av att göra det samt att de har kontakt med vänner via Skype)

– jag ringer min 13-åring från jobbet och påminner hen om att äta lunch? (det beror på att hen har selektivt ätande och sällan känner sig hungrig och glömmer bort att äta annars)

Provocerar allt detta dig? Var då nöjd och glad över att du är den förälder du vill vara och gör det som du vill. Var glad att det fungerar! För jag utgår ifrån att det gör det om du fortsätter i samma spår.

Jag har valt en annan väg än du. En väg som fungerar för oss.

Nu ska min 9-åring få en glass före maten. Så det så! 😉

Ps. Om du vill hänga med i mitt liv och/eller provocera någon så gilla och dela gärna min sida😊

Annonser

20 kommentarer

Under ADD, ADHD, Anpassningar, autism, Diagnos, förälder, Förståelse

20 svar till “Blir du provocerad?

  1. Therese

    Bra och hurra! Superbra inlägg och jag håller med till 110%! Lågaffektivt bemötande är det som räddar oss föräldrar till npf-barn. Det är sorgligt hur ”straff-inriktade” många är i sin uppfostran. Jag tror alla barn, npf eller ej, hade mått bättre av lågaffektivt bemötande. Dessutom är det viktigt att välja (bort) sina strider, precis som du (och jag) gör med kanelbullen till frukost. Vad andra tycker om det ger jag blanka f*n i😏. Stor kram till dig/er!

    Gilla

  2. Vi har varit iväg en vecka, och nybakt sockerbulle var det enda vi fick i 13-åringen till frukost. Funkade fint. Bättre än ingenting för en kille som fortfarande går ner i vikt.

    Gilla

  3. Cecilia

    Yes, heja & hurra, vilket bra inlägg!
    Stärker mig att fortsätta på vår linje (som ser ut som er).
    Tack & kram ❤

    Gilla

  4. Ja tänk att så många människor måste vädra sina åsikter högt fast men inte bett om det. Hejja dig! Här får barnen popcorn och saft före maten 😉❤

    Gilla

  5. Lina

    Så skönt att läsa, försöker hitta strategier här med just nu, är lite vilse för tillfället… tack! 🌸

    Gilla

  6. Åse

    Mycket bra inlägg!
    När sonen var mindre serverade jag glass till kycklingen, eller varannan tugga chokladpudding och varannan potatis och sås… När han blev lite äldre fick han glass till efterätt varje dag så länge han åt upp det jag lade på tallriken… GUD vilket liv det kan bli på folk över det… Men när läkaren säger att han inte får gå ner mer i vikt för då måste vi sluta med medicinen, jag då gör man vad som krävs och vad som funkar. Och helt ärligt… glass är nästa mjölk…

    Gilla

  7. Linda Hoffmann

    Återigen så är det hög igenkänningsfaktor på detta inlägg 😂 men visst har man mött många som blir provocerande genom åren. Tyvärr så har en del bekanta fallit bort pga att man ej orkar hålla emot (förklara eller ignorera) energin har varit så begränsad att det inte funnits plats för dom. Nu för tiden skiter jag i det…men d va en lång o ensam väg. Jag har så många liknande saker att provocera med 😂 Läsa vid matbordet fast man har gäster. Äta på rummet varje måltid. Vara helt tysta när man äter(alla). Ligga hos en 13 som ska sova. Aldrig ha gäster efter 19. Ja så här går d på.. TACK du/ni är inte ensamma vi är bara inte på samma ställe. Kram

    Gilla

  8. Vad skönt det hade varit om barnen bara hade ätit det jag gav dem och jag kunde störa mig på andra vars barn inte funkade likadant. Milkshake på glass, grädde och O’boy har funkat för oss ett tag. Varje kalori som går ner är ett plus.

    Gilla

  9. Eva i Dalarna

    Nehej jag blir inte ett dugg provocerad ☺ Jag tycker du är toppen!

    Gilla

  10. Fantastisk blogg! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.