Idag blev jag monstermamman

Ibland blir jag så trött. Mest på mig själv. Vi är på landet nu och det är mysigt men lite trångt i huset när vädret inte är på topp. På det stora hela har vi haft det skönt men det blir ibland konflikter.

Det märks på oss alla nu att det börjar dra ihop sig mot höst. Vi är lite känsliga och labila. Lite på hugget.

Emil, 15 år, har det jobbigt med maten. Han äter väldigt begränsad kost och det han äter måste vara på exakt rätt sätt. I morse skulle jag rosta baguette till Emil. Han vill ha den rostad i exakt rätt nyans och med exakt rätt mängd smör som inte får hinna smälta och baguetten får inte svalna för mycket för då kan han inte äta. Jag vet att Emil själv lider av detta. Han är ofta hungrig men kan inte äta ändå.

Jag rostade baguette och visade Emil.

För ljusa! svarade han. Rosta mer!

Jag tog bitarna och tryckte ner dem i rosten igen.

Nu då? frågade jag efter en stund.

Nä! Fortfarande för ljusa rosta igen!

Tror du att jag är din betjänt eller? Att jag finns för att tjäna dig? För ljus! För mörk! För kall! Nu får du skärpa dig! Du är så himla bortskämd!

Emil såg paff ut.

Jag vet inte varför jag plötsligt spottade ur mig allt det där. Det är som om jag ibland blir monstermamman och glömmer bort allt om lågaffektivt bemötande och att mina barn har det svårt med vissa saker.

Supermamman och Monstermamman måste nog båda få finnas. Ibland måste det pysa lite.

12 kommentarer

Under Diagnos, Selektivt ätande

12 svar till “Idag blev jag monstermamman

  1. Men orkar inte alla dagar, kram 💗

    Gillad av 1 person

  2. Janx

    Jag pyser lite jag med. Drog iväg på förvirrad roadtrip och tog in på hotell för MÅSTE få vila.

    Gilla

  3. Annelie

    Man är ju bara människa……inte konstigt att det blir tokigt ibland!
    Tack för att du delar med dig ❤️

    Gillad av 1 person

  4. Janna

    Kånner igen det du skriver till hundra procent! Så där blirdet för mig här hemma också.

    Sen är jag just nu inne i den bittra fasen. Avundsjuk på andra som inte har det lika kämpigt. Avundsjuk på vänner som äter på restaurang och bitter för att allt måste anpassas hela tiden till barnen, att jag bara är en skugga av mitt ”riktiga jag”….Sen gråter jag en dkvätt och blir den snälla mamman igen.

    Gilla

  5. Du har ju också rätt till dina känslor, att vara människa. Kom ihåg att du duger! ❤

    Gillad av 1 person

  6. Anna

    Fattar precis!!! Kan tillägga att det är samma för NPF-pappor. Ibland är vi trötta båda två och ibland byter vi av om den ens inte orkar. Eller har vi tur är båda på topp.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.