Jag har börjat läsa en bok. Den heter ”Asperger och stress. Inte bara Anna” och är skriven av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm.
Det är så skönt att läsa den boken! Jag känner igen mig i Annas föräldrar och mycket av C i Anna. Även hur föräldrarna har blivit bemötta på olika sätt av skolan och psykologer.
Det är så svårt att förstå att det som tar så lite energi av mig tar så mycket energi av C. Det kan vara så enkla saker som att lägga kläderna i tvätten. C kan gå under av det.
Vi fick höra av både skolan, en ”hemmasittarexpert” och en psykolog att det inte ska vara mysigt att vara hemma och att vi måste vara mer bestämda för att C kör med oss (”Det stora sveket från skolan”, ”(Miss)trodd”, ”Det är lika bra att jag somnar och aldrig vaknar igen”) Nu i efterhand, med min nya kunskap, känner jag mig så otroligt arg på dessa så kallade specialister som ville att jag skulle behandla mitt barn så fel. Men hur skulle jag kunna veta…?
Det är ju så vi måste tänka! C orkar inte och har inte förmågan. C är utmattad. Vi måste ta det i hens takt. Vi kan inte pressa och stressa. Ingen av oss kan förstå hur stressande en till synes vanlig och enkel sak kan vara för C. C är inte som vi!
Nu måste C få ladda. Bara C vet hur mycket hen orkar. Vi måste anpassa oss.
Jag ska läsa den här boken och låna ut den till mina föräldrar, syster, svärmor, skolan… Den ger verkligen en inblick i en annan värld och kan öka min förståelse för C. Jag vill så gärna förstå och hjälpa!
Jag är så tacksam för alla tips och uppmuntran jag får i kommentarer på bloggen och i meddelanden till Supermamsen Aspergerbarn på Facebook. Tack!
Den här veckan hoppas jag på att vi kan grönmarkera några lektioner! 🙂











