https://www.instagram.com/p/C9H_WIvoK8s/?igsh=MTZsaTd1cmFuZ2k2bQ==
In och läs Lottas intressanta inlägg om problematisk skolnärvaro.
MrsHyper gästbloggar om ”hemmakämpare” på sommarlovet
Barn som är hemma från skolan kallas för ”hemmakämpare”. Det finns även ”hemmakämpare” på sommarlovet. De ensamma barnen som inte har en aktiv sommar med vänner. ❤️
MrsHyper gästbloggar om hemmakämpare på sommarlovet och ger även tips på hur du som förälder kan stötta ditt barn.
”Hemmakämpare” på sommarlovet
Till och från har något eller båda av mina barn varit ”hemmakämpare” under sommarloven. Det är smärtsamt att vara förälder när barnen blir ensamma utan att de valt det själva. Barnen vill ju inte göra oss föräldrar ledsna och berättar inte vad de tänker eller känner. Men som mamma har jag ändå kunnat se den ”ensamma smärtan” i deras ögon. Och jäklar vad det gör ont.
Jag gick i terapi under många år och det var livsnödvändigt för mig och för familjen. Jag ville inte att min smärta och oro skulle föras över till barnen, så jag behövde stärka mig själv för att kunna vara både förstående och en glad mamma. Hur skulle jag annars; orka hitta på massa roliga saker och att även våga vila hemma utan att drabbas av FOMO* (Fear Of Missing Out).
Jag har listat några tips som jag använt mig av under åren. Jag har fått anpassa efter ålder och mående. Jag har skrivit barnet här nedan – men det gäller ju även tonåringen eller en ung vuxen.
Visa förståelse: Närma dig ditt barn med empati och förståelse. Säg något i stil med, ”Jag har märkt att du inte går ut så mycket och jag vill bara veta hur du mår och vad du tänker på.”
Lyssna aktivt: Låt ditt barn uttrycka sina känslor och tankar utan att avbryta. Barnet kan ha rädslor eller osäkerheter som barnet inte har delat med dig ännu.
Små delmål: Hjälp barnet att sätta upp små, hanterbara mål. Till exempel, börja med att gå ut för en kort promenad för att köpa en glass eller besöka en närliggande park.
Aktiviteter: Försök att hitta aktiviteter som barnet tycker om och som kan locka utanför huset. Att göra något kreativt eller använda barnets intresse, som att besöka en bokhandel, djuraffär eller en annan plats relaterad till en hobby.
Sociala skills: Utveckla sociala färdigheter genom att öva/leka olika scenarier hemma. Det kan göra att man blir mer bekväm i sociala situationer. Lika bra för barn som för vuxna.
Föreningar och grupper: Finns det lokala grupper eller klubbar som kan intressera, såsom konstklasser, sportklubbar eller ungdomsgrupper där man kan träffa nya människor i en strukturerad miljö.
Våga söka professionell hjälp: Sök upp en terapeut eller kurator. De kan stötta med strategier för att hantera social isolering och bygga upp självförtroende.
Lovebomba: Beröm och uppmuntra när barnet tar steg utanför sin komfortzon. Det bygger upp självkänslan.
Familjeaktiviteter: Planera familjeutflykter eller aktiviteter som ni kan göra tillsammans. Det skapar en säker och stödjande miljö för barnet, eller den unge vuxne, att utforska världen.
Inget sker över en natt. Var tålmodig och fortsätt visa ditt stöd och kärlek.
Hyperkramar från
/Jessica Stigsdotter Axberg
aka MrsHyper
Jessica är adhd-mamman som blev föreläsare, författare och terapeut. Du hittar information om terapi och adhd-tips på hennes webbsida mrshyper.se och på instagram eller på facebook
På MrsHyper’s YouTube-kanal kan du se korta videosnuttar om allt från frukost till att resa med adhd-medicin och då och då dyker en föreläsning upp live. Prenumerera på kanalen så missar du inga nya inlägg.
LÄNKAR
Webb: https://www.mrshyper.se/
Instagram. https://www.instagram.com/mrs.hyper/
Facebook: https://www.facebook.com/mrshyper
YouTube: https://www.youtube.com/@MrsHyper
Dela detta:
Under ADHD, Gästinlägg
Myrsteg leder också framåt
Åren går. Jag startade den här bloggen sommaren 2015 när jag kände mig totalt misslyckad som mamma. Namnet Supermamsen kommer ifrån att min äldsta son ”Calle” ofta kallade mig för Mamsestruten. Jag valde då det ironiska namnet Supermamsen. Jag kände mig allt annat än super. Här är mitt allra första blogginlägg. På den tiden skrev jag ”hen” om mina barn istället för han/hon eftersom jag inte ville avslöja deras kön.
Sommaren 2015 fick Calle en autismdiagnos efter att ha varit hemma från skolan i 8 månader. Emil fick 2017 diagnosen adhd huvudsakligen ouppmärksam form (add) och även autism nivå 1 våren 2020. Emil har även ett selektivt ätande. Linnéa fick 2017 diagnosen ADHD kombinerad form. Hon har också ett selektivt ätande. Vi fick lite att bita i! 😉
Mina barn har hunnit bli stora nu. De är 22 (”Calle”), 19 (”Emil”) och 15 år (”Linnéa”). När jag startade bloggen var de 13, 10 och 6 år. Mycket har hänt sedan dess. De första åren var det mest tuffa saker för att sedan vända och börja lätta igen.
Calle har gjort fantastiska framsteg den senaste tiden. Det började med att han i höstas gick en kurs om autism på Habiliteringen med oss. Det var fyra tillfällen då han fick lära sig om diagnosen och reflektera kring sig själv och sina behov. Väldigt nyttigt. Sen gav vi oss in i processen att söka aktivitetsersättning. Tanken var först att söka aktivitetsersättning på 50% och söka jobb på 50%. När han blev intervjuad av Försäkringskassan om aktivitetsersättningen frågade kvinnan om han inte skulle studera på 50% istället för att jobba. Det öppnade en ny tanke som inte har funnits på flera år. Efter att han föll ur skolan på höstterminen i årskurs 6 (2014) har han gjort otaliga försök att ta sig tillbaka till skolan. Han gick på kommunens ”hemmasittarskola” i åk 7 och på resursskola i åk 8 och 9 men tog sig inte dit speciellt mycket pga. låsningar. Efter det försökte han sig på IM (individuellt val) för att läsa in grundskoleämnen. Det gick inte heller. Sen fick han via kommunen stöd med praktik och utbildning. Det fungerade ett tag men sen föll han ur. Efter det har han fått stöd av kommunen på olika sätt, gått kurser via Arbetsförmedlingen mm.
Nu på våren har han läst svenska på grundläggande nivå på Komvux på 50% och han får fått sitt allra första grundskolebetyg, ett C i svenska. Detta är det första som Calle har fullföljt sedan kraschen i årskurs 6. Det har tagit många år att få ett bättre mående efter ”skolskadan” men till slut gick det. Nu ska han söka en ny kurs till hösten.
Emil som var hemma åk. 6-8 (mycket även i åk 5) har till sommaren klarat av andra året på gymnasiet på sitt förstahandsval. Han har nästan 100% närvaro och fina betyg. Om ett år tar han studenten.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen!
Alla ni som är mitt i kaoset – håll ut!
Livet kommer att lätta!
Dela detta:
Under ADD, ADHD, autism, Hemmasittare, Skola
Gästblogg av Lotta Borg Skoglund -ADHD hos flickor och kvinnor: Nu tar vi tillbaka makten!
Idag har jag äran att ha Lotta Borg Skoglund som gästbloggare. Lotta är läkare, forskare, författare och föreläsare med ADHD i fokus. Jag ”upptäckte” Lotta när jag läste Lottas bok ”Från duktig flicka till utbränd kvinna”. Som mamma till en 15-årig flicka med ADHD brinner jag för att flickor och kvinnor med ADHD ska få rätt stöd och ett hälsosamt liv. Läs Lottas text nedan och dela gärna vidare.
ADHD hos flickor och kvinnor: Nu tar vi tillbaka makten!
Vår forskning visar att vi flickor och kvinnor med ADHD får vår ADHD-diagnos fyra år senare än pojkar och män. Åren innan diagnosen har vi sökt massor av vård för både kroppslig och psykisk ohälsa och vi har fått mängder av olika mediciner utskrivna. Det värsta är att, för många, verkar det inte se så mycket ljusare ut efter diagnosen heller. Helt uppenbart är det något som saknas. Så vad behövs för att förbättra hälsan, vardagsfunktionen och livskvaliteten för flickor och kvinnor med ADHD?
Låt inte andra definiera och styra ditt liv!
En stor del av den samsjuklighet som drabbar personer med ADHD har kunnat förebyggas med rätt stöd och insatser. Men tänk om vi lägger för mycket både hopp och förväntan på vad vården ska kunna hjälpa oss med? Kan det vara så att alla dessa evighetslånga köer och fruktlösa möten inte ens kommer leda till det vi hoppas på och behöver? Vad skulle hända om vi tänkte om, hoppade ur kön och tog tillbaka makten i våra liv? I väntan på att forskningen om hur hormonella faktorer påverkar ska komma i kapp finns det massor vi kan göra själva. Målet med mitt arbete idag är att ge alla flickor och kvinnor bästa möjliga förutsättningar till god kroppslig och psykisk hälsa och en ökad livskvalitet.
Behov och utmaningar
Vi har pratat med hundratals flickor och kvinnor med ADHD som alla berättar att de:
- Känner sig övergivna av vården och ensamma i sina upplevelser.
- Saknar kunskap om hur deras ADHD-symtom och medicin påverkas av hormonerna genom livet.
- Kämpar med att förstå hur känslor, energinivåer, kost, träning och sömn hänger ihop och påverkar varandra.
Lösningen: Självkännedom och egenvård
Vi har utvecklat Letterlife, ett digitalt verktyg skapat av och för kvinnor med ADHD. Plattformen erbjuder stöd, förståelse och verktyg för egenvård, med målet att öka livskvaliteten och minska vårdboendet.
Men vad är Letterlife? Det är en community av kvinnor med ADHD där vi delar med oss av våra erfarenheter, får experthjälp direkt i telefonen och där vi kan följa och få personlig feedback och support på hur hormoner, mediciner och viktiga livsområden hänger ihop.
Kunskap är makt
Så vården idag kommer kanske inte ha möjlighet att ge oss det vi behöver och borde få. Det suger verkligen! Men vi måste göra något i väntan på att forskningen ska komma i kapp. Bara genom att öka förståelsen för att alla hjärnor är olika och att alla, oavsett om vi har en diagnos eller inte, kan vi se att alla har sin egen speciella funktionskarta med våra unika styrkor och sårbarheter. Så med mer kunskap kan vi återta makten. Kanske behöver vi acceptera att det är vissa saker vi aldrig kommer att göra och uppnå. Men vi kan också välja att fokusera på våra styrkor och kämpa för rätten att få jobba mer i enlighet med dem. Oavsett diagnos. Jag brinner för att tillsammans med flickor och kvinnor med ADHD, ADD och autism kan skapa något för alla som har ADHD och alla som tror att de kanske har det. Målet är att ge alla flickor och kvinnor de bästa förutsättningarna till en bra kroppslig och psykisk hälsa och ökad livskvalitet.
Alla i ett samhälle tjänar på att flickor och kvinnor med ADHD får det bästa möjliga stödet för att leva ett hälsosamt liv. För det är genom flickor och kvinnors hälsa som vi som vi kan påverka ett samhälle positivt i generationer framåt!
Dela detta:
Under ADHD, Gästinlägg
Jag gästbloggar hos MrsHyper om mat
Mat är ett ständigt problem och orosmoment i vår familj. Läs mer i mitt blogginlägg hos MrsHyper.
https://www.mrshyper.se/vem-har-bestamt-vad-som-ar-frukost
Dela detta:
Jag gästbloggar hos…
NPFanpassat.se om anpassningar.
Läs inlägget här.
Nedan ligger ett par bilder med tips på hur man kan göra energikartläggning. Att kartlägga vad som stressar samt vad som ger och tar energi är ett bra sätt att komma åt vilka anpassningar som behövs.
Dela detta:
Varför pratar ingen om alla möjligheter?
Min äldsta son, ”Calle” 21 år, kraschade och slutade gå till skolan hösten 2014 i årskurs 6. Anledningen var utmattning, låsningar och överkrav. Sommaren 2015 fick han diagnosen autism nivå 1 (då kallat asperger). Sedan dess har vi/Calle hört tjat om skolplikten och blivit stressade och pressade. Vi har fått höra hur man hamnar i ett livslångt utanförskap om man inte genomför sin grundskola. Hur omöjligt det är att ta sig vidare i livet. Vi har varit tvungna att pressa Calle i så många år. Lättnaden när han fyllde 18 år och vi äntligen kunde låta honom vila och läka ordentligt och med gott samvete var enorm. Vi föräldrar hade försökt låta honom vila men alltid känt oss misstrodda och pressade av ”samhället”.
Vi har hört någon kommentar om att ”Skolan kan man alltid ta igen sen!” från förstående personer men vi har aldrig riktigt förstått hur eller fått några konkreta idéer.
För ett ”skolskadat” barn är det inte lätt att tänka tanken att man ska kunna plugga ikapp någonting överhuvudtaget. Självförtroendet är lågt och ryggsäcken tung. Calle har ett betyg med sig från grundskolan och det är ett F i matte. Att plugga har känts som en enorm uppförsbacke. Vi har trott att han måste läsa in minst 8 grundskolebetyg inklusive matte, svenska och engelska för att kunna ta sig framåt i livet.
I veckan var jag och Calle och träffade en studievägledare på kommunens Komvux. Då fick vi veta att det räcker med att Calle läser in grundläggande svenska (alltså grundskolans/åk 9-svenska) för att vara behörig till väldigt många yrkesutbildningar på Komvux.
Varför har ingen sagt det?! Ingen har under alla dessa år sagt ”Ta det lugnt! Lägg fokus på att må bra! När du har fyllt 20 år kan du gå på Komvux och läsa in svenska och sen öppnas möjligheter”. Hade någon sagt så och informerat oss om det hade kanske Calle till och med läkt snabbare och kommit tillbaka till skolan för längesen. Tanken på att behöva läsa in massor av grundskoleämnen har känts helt omöjlig. Detta är information som behöver nå alla hemmakämpare som är mitt i kampen!
Nu är målet att Calle ska läsa svenska på halvtid. Jag hoppas innerligt att han orkar det och nu ser fler möjliga vägar.
Dela detta:
Under Förståelse, Hemmasittare, Skola
Boka en föreläsning med Supermamsen!
Boka en ca 90 minuter lång föreläsning med mig då jag delar med mig av mitt liv som förälder till tre barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom autism och adhd. Två av mina barn har även haft problematisk skolfrånvaro och varit hemmakämpare. Till yrket är jag lärare i fritidshem och jag pratar även om hur min roll som mamma till barn med diagnoser har utvecklat mig som pedagog.
Föreläsningen ger tips på anpassningar och strategier.
Jag föreläser både fysiskt och digitalt.
Jag har föreläst för anhörigstöd i kommun, skola och förening.
Dela gärna min information vidare.
Recensioner finns här.
Kontakt och offert:
supermamsenblogg@gmail.com
Jag har eget företag och F-skattesedel.
Varmt välkomna att höra av er med bokningsförfrågan eller om ni har frågor. ❤
Dela detta:
Året 2023
Snart är det år 2024 och ännu ett år har gått. Det känns verkligen som tiden rusar. 2024 fyller jag 50 år!
Hösten 2014 började vår tuffa resa med hemmakämpare och hög stress. Sedan dess har vi fått kämpa på olika sätt.
Sommaren 2015 fick mitt äldsta barn Calle (nu 21 år) sin autismdiagnos och jag startade den här bloggen. 2017 fick Emil (nu 18 år) sin ad(h)d-diagnos och Linnéa (nu 14 år) sin adhd-diagnos. 2020 fick Emil även en autismdiagnos.
Hösten 2019 föreläste jag för första gången och i mars 2020 gavs min bok ut.
Står vi och stampar? Ibland kan jag känna att vi gör det. När jag läser gamla inlägg här på bloggen inser jag dock att vi verkligen inte gör det. Jag ser inte framsteg från en dag till en annan men över tid. Vi mår bättre nu. Utmaningar finns kvar men på ett annat sätt.
Att två av våra barn numera inte har skolplikt och är över 18 år är en stor lättnad. 18-åringen går andra året på gymnasiet och det går bra för honom.
Jag känner en tacksamhet över det som fungerar. Under alla år har jag alltid försökt uppskatta våra mirakel. Jag har också alltid försökt hitta möjligheter och lösningar.
Under 2023 har jag varit med i podden ”Funka olika” och även föreläst några gånger. Under 2024 hoppas jag på fler föreläsningar. Jag har även ett bokmanus som jag skriver på lite då och då och hoppas på utgivning framöver. Man får ju drömma. 😉
Jag önskar er ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!
Komihåg att även myrsteg är steg framåt! ❤️
Dela detta:
Under Diagnos
Kära regering,
Jag kan inte sova på grund av grubbel. Jag grubblar på en massa saker men det som snurrar mest i skallen just nu är hur ni i regeringen tänker kring vad som behövs för att ”fixa” den svenska skolan. Jag kan ärligt talat inte förstå hur ni tror att diverse förslag genom åren som betyg i tidigare åldrar, mer disciplin, kanske till och med ett ordningsbetyg, hårdare tag och det senaste ”mobilförbud” ska lösa någonting överhuvudtaget. Jag förstår att ni är bekymrade över PISA-resultatet. Redan 2016 skrev jag om att skolan måste få kosta. Det har gått sju år sedan dess och det har inte blivit bättre.
Jag undrar om ni är medvetna om hur det ser ut i dagens skola? Våra elever är fantastiska och gör sitt bästa varje dag. Jag och mina kollegor gör också vårt bästa varje dag och vi vill så mycket. Vi vill stötta Måns i leken och vara i närheten av Mia på rasten eftersom hon känner sig otrygg annars. Vi vill ge instruktioner en-till-en till Frej på lektionen så att han kan sätta igång och jobba, hjälpa Sofia att hålla fokus, ge Ivar mer utmanande uppgifter, hjälpa Therese ta små pauser för att orka med, stötta Iman med svenskan så att hon kan hänga med på lektioner och raster samt undervisa alla våra elever efter deras behov. Vi vill hjälpa Anna att ta mer mat, hjälpa Nisse att ta mindre mat, hjälpa Sune att hitta på något på rasten, vakta dörren när Nina kissar eftersom hon inte vågar låsa… Vi vill stötta i konflikter, finnas där för att lyssna…
Tror ni på allvar att er senaste basunering ”mobilfri skoltid” skulle lösa detta? Jag kan då informera er om att på min arbetsplats, en f-6-skola, är det redan mobilfritt under skoltid. Jag och mina kollegor räcker inte till i alla fall trots att vi sliter mer än lovligt och inga mobiltelefoner finns i sikte.
Även min dotters högstadieskola är mobilfri. Alla jag känner som arbetar på skolor har mobilfri skoltid. Det är redan snarare regel än undantag. Tror ni att ni kommer att hjälpa oss i vårt dagliga arbete nu?
Det finns redan följande i skollagen:
”Regler kring mobiltelefoner
Vad gäller kring elevers användning av mobiltelefoner vid undervisning?
Vid undervisning i de obligatoriska skolformerna, fritidshemmet, gymnasieskolan samt anpassade gymnasieskolan får mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning bara användas om:
- det sker enligt lärarens instruktioner i syfte att främja elevernas utveckling och lärande, eller
- om användningen utgör extra anpassningar eller särskilt stöd.
Det innebär att privat användning av mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning som huvudregel inte är tillåten. Det gäller oavsett om det är elevens egen utrustning eller om skolan tillhandahållit utrustningen. Annan elektronisk kommunikationsutrustning än mobiltelefoner kan till exempel vara smarta klockor, datorer, surfplattor och andra digitala medier.
Om det finns särskilda skäl får rektorn eller en lärare tillåta en enskild elev att använda en mobiltelefon eller annan elektronisk kommunikationsutrustning även i andra fall än inom ramen för lärarens instruktioner, extra anpassningar eller särskilt stöd. Denna möjlighet ska dock tillämpas restriktivt och innebär inte att undantag kan göras för hela undervisningsgrupper.
Skollagens bestämmelser om användning av mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning vid undervisning gäller inte för komvux.
Källor: 5 kapitlet 4 a § skollagen och proposition 2021/22:160 Skolans arbete med trygghet och studiero, sidan 230-231. Trygghet, studiero och disciplinära åtgärder – Skolverket
Vi som arbetar i pedagogisk verksamhet vet redan om detta. Således tar vi redan de beslut som vi anser är rätt för våra elever. Litar ni inte på vår profession?
Det känns lite som ett hån att ni basunerar ut att nu minsann ska vi pedagoger få stöd och det stora problemet ”mobiltelefoner” ska bort. Får vi bara bort telefonerna (som redan är borta på i princip alla skolor) så fixar vi den svenska skolan.
Hur svårt kan det vara för er att se sanningen i vitögat? DET BEHÖVS RESURSER! Ni kan inte fortsätta urholka skolan och sen försöka fixa det med disciplin och regler. Våra elever vissnar då. Det behövs bättre förutsättningar för oss pedagoger! Det behövs FLER PEDAGOGER. Så enkelt är det. Då växer våra elever.
Jag är uppriktigt ledsen och oroad över att ni inte gör rätt satsningar och prioriteringar när det gäller skolan. Hur länge ska ni låta detta fortgå? Jag tvivlar inte på att även ni vill att den svenska skolan ska gynna alla elever däremot är jag mycket tveksam kring de metoder ni väljer för att nå målet.
Hälsningar
Supermamsen, pedagog och NPF-förälder
Dela detta:
Under Anpassningar, Förståelse, Skola
supermamsen 