Om att ställa krav

Åh vad svårt det är att veta/känna av hur höga krav jag kan/bör ställa på mina barn. Framförallt är det svårt med Calle just nu. Han fyller 19 år i vår. Egentligen ska han göra praktik tre dagar i veckan men sedan vi var hemma sjuka med covid-19 i november har han inte lyckats ta sig tillbaka. Innan vi blev sjuka hade han 100% närvaro. Så trist att vi blev sjuka och att han kom ur sitt ”flow”.

Nu är han alltså hemma 100%. Vi försöker hjälpa honom komma igång med praktiken igen men just nu känns det ganska kört.

Eftersom Calle inte gör något just nu har han varken studiebidrag eller annan inkomst. Jag tänker då att vi ska ge honom någon form av månadspeng. Ska vi då kräva någon motprestation av Calle? Eller hur ska vi tänka?

Vi började lite den här veckan med att ge honom en daglig liten uppgift. T ex har han fått tömma diskmaskinen ett par gånger. En dag fick han hjälpa till att laga middag. Han har protesterat lite men han har gjort det vi har bett honom om. Efter middagen som han hjälpte till att laga sa han stolt ”Och vem ska ni tacka för maten idag då?”. Jag tror att han mår bra av att känna att han gör nytta.

Jag har ett ansvar att hjälpa Calle växa och bli självständig samtidigt som jag vet hur han kan reagera på för höga krav. Ibland känns mitt föräldraskap så oerhört svårt. Det tar energi att alltid behöva analysera och fundera. Det vore skönt med en manual där det stod hur jag skulle göra 😉 Nu blir det hela tiden ”trial and error”. Hoppas det inte blir för mycket ”error”!

9 kommentarer

Under Anpassningar, förälder, Förståelse, Vardag

9 svar till “Om att ställa krav

  1. Annelie

    ❤️
    Följt dig o din familj i nått år nu. Och skrivit till dig innan att det är som att läsa om min egen son som är lika gammal som Calle. Så tråkigt att han har svårt att komma tillbaka till praktikplatsen 😢.
    Likadant med min son, efter korsbandsop. Nu går det inte att komma tillbaka . Han säger , vad är det för mening när jag ska ha sån ångest hela hela tiden.
    Ja, jag kan tjata mig blå som man gjort alla år .
    Nu inväntar vi kurator från vårdcentralen, eftersom Bup så osmidigt bara släppte honom strax innan hans 18-års dag förra året , utan gemensamt samtal med Markus och föräldrar😡
    Men ja, tänkte på det när du nu säger att han inte får pengar.
    Idag funderade jag på om att har de inte rätt att bli sjukskrivna och få sjukpeng under tiden de ska få hjälp med att komma tillbaka?
    Vet du något om det ?
    Lycka till med allt . Följer dig/ er och inspireras
    Kram från Annelie

    Gilla

  2. Lisa

    Sakta men säkert. Små steg som utvecklar honom. Trial and error – tyvärr det man får köra med för alla är unika.

    Gilla

  3. Emma

    Tack för din blogg!❤
    Följt dig länge för igenkänning och stöd. Min dotter började skolvägra i årskurs 4 och i princip helt hemma sedan högstadiet, tog igen en del på individuella programmet ( med stor möda, kamp och insatser med bla boendestödjare som stöttade komma iväg). Det har hela vägen varit en ständig kamp, att få rätt stöd och hjälp, med skola, bup och ständiga soc- utredningar som tagit tid och kraft!😰
    Idag är hon 20 år och har åter isolerat sig hemma efter att det en kort tid såg ut ljusna med mer aktivitet utanför hemmet. Så känner igen mycket av det du beskriver, inte minst känslorna mellan hopp och förtvivlan!
    Ville dela lite av vår erfarenhet men framförallt tipsa att man kan söka Aktivitetsersättning hos försäkringskassan, din Calle borde ha rätt till det, så kolla upp det iallafall om det kan va nåt.
    Lycka till!🤗

    Gilla

  4. Eva i Dalarna

    Min son hade aktivitetsersättning ett tag, det är ju som sjukersättning fast för folk med funktionsnedsättning, sen när han läste in gymnasiet på en folkhögskola med särskild inriktnig för asperger etc, hade han aktivitetsersättning för förlängd skolgång. Nu sen 10 månader tillbaka har han anställning på Samhall. Det fungerar bra, för det mesta kommer han iväg, och jag ber till högre makter att han ska få fortsätta där.
    Ansökan om aktivitetsersättning kan ta flera månader förstås, så sätt igång genast och sök. Men att det tar tid för sånt vet du säkert redan efter alla år.
    Hoppas det löser sig för din son, man får ta en dag i taget!
    Styrkekram till dig ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.