Månadsarkiv: juli 2015

juli 18, 2015 · 07:53

Så här har du aldrig tänkt!? Prestationsprinsen njuter av lovet, fast han varit hemmasittare och inte varit i skolan på ett bra tag.

Min familj är inte ensam om den här situationen. Det ger tröst.

Profilbild för prestationsprinsenPrestationsprinsen

Prestationsprinsens badbenÅh vad skönt, sommar! Prestationsprinsen har inte varit i skolan på nästan hela terminen. Det bara inte gick att gå tillbaka efter sprotlovet. Han kände sig ganska glad och ville egentligen, men det gick inte ändå. De sa att nu är allt ändrat och så bra. Bara du kommer. Men han vet att de bara säger så där. Sen kommer han dit och allt är lika jobbigt som vanligt. De gör ju inte det han bett om. Alla tjatar, det är sååå stressande. Om bara du kommer till skolan så…

Drottningen och pappa talar med mentorn och specialpedagogen och BUP och allt vad det heter. De tror att han inte hör, men så fort de ringer eller pratar om honom hör han det. Det är jättekonstigt. Fast han har hörlurar med musik eller spelar CS, så hör han det. Han hatar det. Han vill att de skulle tala med honom! Eller inte tala…

Visa originalinlägg 321 fler ord

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

juli 17, 2015 · 23:20

(O)rättvisor

Kan inte sova. Grubblar.

Vad är egentligen rättvist?
Rättvist är ju inte alltid att det ska vara lika.

C har inte förmått gå till skolan. I början tjatade vi och försökte tvinga. Efterhand förstod vi att det inte var någon idé, så vi slutade tjata. C mådde bäst av att vara hemma.

10-åringen tyckte det var orättvist och sa någon dag att då tänker minsann inte hen heller gå till skolan. Vi tvingade 10-åringen för vi vet att hen kan. 10-åringen grät och kallade oss för orättvisa.

Efter ett tag slutade vi tjata på C om läxor. Hen mådde så dåligt och hade ingen ork och energi så hen slapp.

10-åringen ville inte heller göra sin läxa. Men vi tvingade hen, för hen kan.  Det tycker 10-åringen är orättvist.

För C är sittplatser viktigt. C scannar alltid av och väljer den plats som känns bäst för hen. Sen måste C ha den platsen.  Alltid.
6-åringen och 10-åringen vill ibland ha just den platsen. Men det får dom inte.  Det tycker dom är orättvist.

C behöver inte hjälpa till så mycket hemma. Hen slipper en massa saker för hen har inte orken, utan bryter ihop av krav. 10-åringen får hjälpa till med sysslor som att tömma diskmaskinen, duka osv. Det tycker 10-åringen är orättvist.

10-åringen anklagar mig ofta för att vara på Cs sida. Jag har sagt att jag är på alla mina barns sida men att de har olika förutsättningar.

10-åringen vet att vissa klasskamrater har ”special”. De får vara inne på rasten, äta speciell mat, jobba lite kortare tid osv. När det gäller dem har 10-åringen förståelse, men när det gäller C har hen inte det.

Jag vill vara en rättvis mamma. Men vad är rättvist? Jag måste hjälpa C orka med sig själv och sitt liv. För just nu balanserar C på en skör tråd. Men vad händer om mina andra två barn ramlar av sina trådar för att jag är så upptagen med C? Hur ska jag räcka till?

Postat med WordPress för Android

6 kommentarer

Under Diagnos, Skola, Syskon, Vardag

Taggat som ,

juli 17, 2015 · 20:37

Toppar och dalar

Igår hade C en av de värsta ångestattackerna hittills. Vi hade åkt  bil i 6 timmar och kommit fram till stugan vi ska låna i en vecka.

C har varit i stugan förr, när hen var 8 år var vi här senast.  C minns stället och vill egentligen vara här. Men igår blev det för mycket.

När vi hade ätit middag i stugan och hela familjen skulle gå på en kvällspromenad så bröt C ihop totalt. Hen ville hem. Hen grät och skrek. Låg på golvet och bankade.  Ålade. Skrek att hen inte ville vara här. Att vi måste åka hem!

Jag visste inte hur jag skulle hantera C. Som tur var hade maken och syskonen gått i förväg så de slapp se sitt storasyskon bryta ihop.

Jag försökte krama C, prata med hen. Men jag nådde inte fram. Tillslut skrek hen ”Ge mig nycklarna till bilen! Jag sätter mig och väntar där tills vi kommer hem! Jag känner mig tryggast hemma! Jag mår bäst där! Jag vill hem!!!”

Jag låste upp bilen och C gick och satte sig där. Jag gick in i stugan och grät så jag hulkade. Hur ska jag kunna hjälpa mitt barn? Jag hörde hur maken och syskonen närmade sig huset efter promenaden. Snabbt torka mina tårar och på med ett leende. Syskonen frågade varför jag och C inte kom. Jag svarade att C var trött. 10-åringen tittade på mig med en blick som sa ”Jag vet nog vad som hände mamma”.

Efter en stund lugnade hen ner sig och jag lyckades få med mig hen in i stugan och vi tittade på film hela familjen.

Gjorde vi fel som tog med hen hit? Att vi utsätter hen för dessa påfrestningar… Jag vill att C ska se och uppleva saker. Hen kan ju inte bara vara hemma. Hen måste träna på att klara av att byta miljö. Hen ska börja 7:an i ny skola i höst. Hur ska det gå?

Idag har det varit bättre. Vi har varit på stranden. C har mått okej. Men vi får peppa och lugna hen hela tiden. Vi kan inte slappna av. Så är vår semester. Vi är på helspänn. Vi måste ligga steget före. Men vi har iallafall inga tider att passa. Och vi behöver inte pressa C med skola.

Sovdags! Imorgon är det nya utmaningar.

Postat med WordPress för Android

10 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare

Taggat som , , ,

juli 16, 2015 · 14:53

Tankar i bilen om Läxfritt

wpid-fb_img_1437295464893-1.jpg

En bok som alla lärare borde läsa!

Vi kom iväg! Sitter i bilen med tid att tänka…  När gick allt fel för C? Hade det fungerat bättre om Cs lärare förra läsåret hade låtit C jobba i den lilla gruppen som C önskade? Och om vi föräldrar inte hade behövt pressa och tvinga C att göra alla dessa läxor. Hade C orkat hålla ihop då?

Jag har läst boken ”LÄXFRITT – för en likvärdig skola” av Pernilla Alm. Tänk om Cs fröken hade haft den boken. Visst läxor kan fungera för dem som redan kan och/eller har stöd hemma.

C hade vårt stöd men inte förmågan. Med ett funktionshinder som autism/asperger finns inte förmågan och orken. Iallafall inte för min C. Hen var så trött efter skolan och bara grät. På den tiden visste vi inte bättre utan tjatade och kallade hen lat och trotsig. Det var innan vi visste och förstod.

Idag kan jag skämmas över hur vi pressade hen. Men vi ville vara duktiga föräldrar som såg till att vårt barn gjorde den där läxan. Annars vore det ju pinsamt!

Jag önskar att alla som studerar till lärare skulle ha boken ”Läxfritt” som obligatorisk kurslitteratur. Då kan de åtminstone tänka efter och öka sin kunskap.

7 kommentarer

Under Boktips, Diagnos, Skola

Taggat som ,

juli 16, 2015 · 08:05

Nu åker vi!

Vi kom iväg! Jag är så glad och lättad!
I natt kunde jag knappt sova. Vilken anspänning.

Igår förberedde vi allt inför idag. Vi packade bilen helt klart. Allt för att det skulle gå smidigt idag, för att C inte skulle hinna tänka och få en låsning.

Ändå var det lite på gränsen för C. Hen låg kvar i sängen in i det sista. Syskonen satt redan i bilen. Allt var klart. C skulle ha en ”highway” till bilen.
Jag hörde C mumla  ”Jag klarar det inte….” och fick kramp i magen.

Maken gick dit och klädde på C och mer eller mindre puttade ut hen ur huset och in i bilen. Frukost har vi ätit på vägen.
Vi kunde inte stanna hemma och låta C tänka och känna efter. Då kan hen få en rejäl låsning.

Vi vet att C vill åka, men hen tycker det är jobbigt med övergångar och att ta sig hemifrån.

Jag tror inte andra ”normala” familjer kan förstå hur det kan vara i en familj där någon har ett funktionshinder.
Ska man på semester är det inte bara att packa och åka. Hej hopp in i bilen!

Vi måste tänka på olika scenarier, förbereda, curla… Och det är inte säkert att vi lyckas ändå.

Men nu är vi på väg! 😄

Postat med WordPress för Android

1 kommentar

Under Diagnos, Semester

Taggat som , ,

juli 15, 2015 · 12:49

Semester?

Imorgon är det meningen att vi ska åka. Vi förbereder, packar och fixar. Vi låtsas att allt är lugnt. Vi låtsas att vi vet att vi kommer att lyckas att ta oss iväg…

Men vi vet att C, som under skolåret har varit en hemmasittare, nu har blivit en innesittare. Bara att ta sig utanför hemmet är svårt. Vi vet att morgondagen kommer att bli en utmaning. Vi vet inte hur Cs dagsform är. Men vi hoppas och låtsas att imorgon ska vi åka på semester.

Bit ihop! Kämpa!

Postat med WordPress för Android

2 kommentarer

Under Diagnos, Semester

Taggat som , ,

juli 15, 2015 · 09:25

Lösenordsskyddad: En tillbakablick – Letar tecken på autism

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , , ,

juli 14, 2015 · 06:08

Om mig

wpid-fb_img_1437299287502.jpg

Jag är en medelålders (tydligen, när hände det???) gift trebarnsmamma som bor i ett 60-talshus med potential i en förort. Mina busungar är 13 (C), 10 (E) och 6  år (L).

Den här bloggen är mest tänkt som min terapi. Jag behöver skriva av mig! Men om någon annan hittar hit och tycker det jag skriver är intressant så är ni varmt välkomna! Jag undanber dock negativa kommentarer. Jag vet att det finns andra människor som har det tusen gånger värre (och bättre!) än jag. Jag lever mitt liv och kan bara förhålla mig till det.

Jag kommer att skriva mycket om hur det är att vara mamma till mina tre fantastiska barn. Och om hur det ibland inte riktigt blir som man har tänkt sig. Mitt äldsta barn, C, fick nyligen en diagnos, högfungerande autism (asperger).

Jag kommer att skriva en hel del om de utmaningar vi möter med hen varje dag och hur det påverkar vår familj. Vi kämpar och sliter och jag upplever att vissa andra familjer verkar leva ett ”räkmackeliv”. Visst, vi kan ha ”räkmackedagar” – men många räkor ramlar av på vägen!

Jag kommer att gå tillbaka i mitt liv som mamma, börja från början. Ut med alla ord och alla tankar. Det blir en beskrivning av vägen för min busloppa som blev en hemmasittare med autism.

Jag kommer även skriva av mig om andra saker som jag grubblar på och som händer i mitt liv.

Jag kämpar på! Vi ses!

4 kommentarer

Under Anpassningar, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Låg-affektivt bemötande, Syskon, Vardag

Taggat som , , , , , , , , , ,