Etikettarkiv: ljuga

Jobbig ärlighet

Calle är 17 år och har asperger/högfungerande autism. Ibland kan man höra någon säga att personer med autism inte kan ljuga. Jag vet inte om det stämmer direkt. Jag tror att alla kan ljuga. Däremot så berättar Calle väldigt mycket för oss som jag tror att många andra tonåringar undviker att berätta för sina föräldrar.

Calle umgås en hel del med de som är ett år äldre, dvs 18 år. Han har även några han umgås med som är 20 år. Vi vet att Calle har druckit alkohol. Han har berättat det för oss. Inte för att vi har frågat utan han har sagt ”Jag har druckit lite idag om ni undrar!”. Vi har inte ens undrat eftersom vi inte hade märkt det om han inte hade sagt det. Nu när vi vet så börjar vi ju undra lite mer om man säger så…

En gång ville Calle vara hos oss med ett gäng kompisar. Vi har en källare med egen ingång. Där finns pingisbord och TV. Jag sa till Calle att de gärna får vara hos oss men att jag absolut inte vill att de dricker alkohol. Jag har sagt att om de dricker hemma hos oss så kommer jag att ringa alla föräldrar (det har jag gjort en gång tidigare). Vi har låst in den alkohol vi har hemma.

Calle och hans kompisar kom till oss vid 22-tiden. Calle kom upp och sa ”Hej!”. Jag sa ”Ingen alkohol där nere nu va?” och Calle svarade ”Nejdå! Ingen fara! Vi drack upp allt innan vi kom hit!”. Varför sa han så?! Han hade ju bara kunnat säga ”Nejdå!”. Han luktade inte alkohol så jag hade inte märkt något om han inte hade sagt det.

En gång berättade Calle att han hade varit på en fest där det förekom droger. Efter det köpte jag hem drogtester så Calle får lämna urinprov lite då och då helt oförberett.

Jag uppskattar att Calle berättar saker för oss. Det är värt mycket att han berättar var han är, vad han gör och vilka han är med. Samtidigt kan det ibland vara svårt att hantera det han berättar.  Han verkar inte alls ha ett filter för vad som är lämpligt att berätta för sina föräldrar. Han ”skvallrar” ibland på kompisar och det blir då svårt att göra något åt det eftersom Calle säger ”Ni får inte säga detta till X föräldrar!”. Om vi då informerar föräldrar kommer Calle att sluta berätta för oss och det vill vi ju inte. Jag har sagt till honom att om han berättar att en kompis t ex tar droger eller gör något annat farligt eller kriminellt så kommer jag att kontakta föräldrarna eller göra en orosanmälan till Socialtjänsten.

Det är inte lätt inte…  Men hellre att han berättar för mycket än för lite.

Annons

8 kommentarer

Under autism, Kommunikation

Fasaden

wpid-fb_img_1437943589634.jpg

Positiva tankar är bra!

Jag är en väldigt ärlig person (liksom autistiska tydligen, se ”Ljuga, luras och skoja”). Om någon frågar mig hur det är har jag väldigt svårt för att le och säga att allt är bra, om det inte är bra på riktigt. Jag försöker bita ihop och säga ”Bra tack!”. Om det är någon lite mer nära kan jag vara mer ärlig. Jag märker att alla inte kan ta emot mina bekymmer. De vet inte riktigt vad de ska säga (självklart berättar jag inte allt! Jag vill inte lämna ut C för mycket).

På Facebook har jag min riktiga profil och min pseudonym ”Supermamsen Aspergerbarn”. På min riktiga profil lägger jag upp semesterbilder på en leende familj. Jag fångar de där fantastiska ögonblicken. För dom finns. Fast jag glömmer det ibland.

Om någon ser mina bilder ser det ut som vi har det fantastiskt. En lycklig familj utan bekymmer. Någon sommar minns jag att jag lade upp en bild på mitt vinglas och skrev texten ”Sitter och njuter av ett glas vin i kvällssolen! (Utelämnar att dagen mest har innehållit bråk)” Jag fick väldigt många ”likes” på den och kommentarer som ”Vad skönt att någon är ärlig!”.

Det kanske är precis så. Alla har sina fasader de visar upp. Det hjälper och tröstar lite att tänka så. Att alla kanske bara lägger upp sina guldkorn. Däremellan kanske andra inte heller har det så himla bra…

Jag får lite dåligt samvete när jag tänker så. Varför kan jag inte unna andra att ha det bra? Jo det kan jag. Jag är glad om andra har det bra. Men jag är ÄRLIGT talat lite avundsjuk. Jag vill också ha det bra!

Postat med WordPress för Android

5 kommentarer

Under Kommunikation, Semester

Ljuga, luras och skoja

Vi borde tänka som barnen!

Vi borde tänka som barnen!

I tidningen Svenska Dagbladet var det den 27 juli 2015 en artikel av Simon Löfroth med titeln ”Alla ljuger och fuskar om de har möjlighet”. Enligt en lögnexpert vid namn Dan Ariely ljuger vi mer än någonsin.

Enligt Ariely kan vi fuska, ljuga och bedra utan att må dåligt av det så länge vi håller oss inom vissa ramar. Det finns enligt Ariely vissa personer som är oförmögna att ljuga. I hundra procent av dessa fall handlar det, enligt Ariely, om personer som rör sig inom ett autismspektrumtillstånd.

I artikeln säger en psykolog vid namn Per Höglund att han har sett att personer med högfungerande autism kan råka illa ut för att de har en så kallad ”social färgblindhet”.

Jag har märkt att C inte kan ljuga. När C var hemma själv, när hen borde ha varit i skolan, och vi hade gett hen två timmar datatid så spelade C mycket mer. Det hade vi aldrig märkt eftersom C hade stängt av datorn när vi kom hem. Men C erkände det helt spontant med orden ”Jag vill inte ljuga. Jag har spelat hela dagen faktiskt!”

C var en gång i centrum med två av sina bästa klasskompisar. När hen kom hem berättade hen chockat och besviket att kompisarna hade snattat godis i videobutiken. C sa ”Mamma, jag visste inte att dom var tjuvar! Om dom kan ta i affären kan dom ju sno från mig också!”

Ärlighet kan ju vara bra. Men ibland blir det tokigt när en sanning kan såra. C har sagt många ärliga saker genom åren som har gjort andra ledsna. Dock kan C skoja väldigt mycket. Oftast på andras bekostnad. Skämten är lite taskiga. Hen kan inte riktigt förstå skillnaden mellan skratta med och skratta åt. Om vi säger till C så brukar hen svara ”JAG tyckte det var kul!”. Det är just det som är en stor del av problemet. C kan inte se den andres perspektiv.

En gång frågade C mig vad som är skillnaden mellan att ljuga och att luras. Svår fråga!  Att luras känns ju lite mer oskyldigt och något man inte gör för egen vinning eller på någon annans bekostnad. C brukar luras en del. Men inte ljuga. Om jag slår upp orden står orden lura och ljuga som synonymer till varandra. Inte helt lätt att förklara då!

Vår 6-åring ljuger mest hela tiden om allt möjligt. Hen brukar avslöja sig själv på något sätt däremot.

Själv är jag väldigt ärlig så då måste jag vara autistisk då?

Jag har hört uttrycket ”Tillfället gör tjuven” men jag skulle vilja säga ”Tjuven ser tillfället”. Är man inte tjuv så ser man väl inte den olåsta bilen som en möjlighet till stöld. Eller?

Jag återkommer återigen i mina tankar till att människor är olika. Oavsett diagnos eller inte. Punkt.

Postat med WordPress för Android

5 kommentarer

Under Diagnos