Att simma i gelé

wpid-20150809_121725.jpg

Oj vad trött jag är! Vilken anspänning det är hela tiden. Jag är helt mentalt utmattad. Ständig oro, press och stress. Ont i magen och huvudvärk. Det känns som om jag simmar i tjock gelé. Som att mina armar är tryckta mot kroppen och jag inte har någon plats att ta simtag (”Klump i magen”).

Igår var det en liten luftbubbla i gelén som lämnade plats för ett simtag. Så skönt!
C var i skolan en timme igår. Jag är så otroligt glad över detta framsteg (”Myrsteg är också steg framåt”). Däremot är jag lite besviken på skolan som inte alls mötte upp C som de skulle (”Bra magkänsla!”). Ingen lärare hade tagit sig tid att visa och förklara. C kände sig förvirrad och orolig. När C kom hem sa C att hen inte ville gå till skolan idag.

Igår morse fick C lugnande för att lyckas ta sig iväg (även i söndags kväll för att kunna sova). Det är helt galet att ett barn ska behöva lugnande för att dämpa sin oro och lyckas ta sig till skolan.

I går kväll ville jag ge C lite lugnande igen för att dämpa oron så att C skulle kunna sova bättre (C får Theralen). C ville inte ta några piller. Jag sa att medicinen hade hjälpt C så bra på morgonen så att hen kom iväg till skolan. Cs reaktion var helt otrolig:
”Jag tänker inte ta några jävla piller! Du tror väl inte att några piller kan få mig att gå till skolan?! Det var ju jag som bestämde att jag skulle gå! Du ska få se imorgon!”
Oj! Vilken ilska. Jag blev lite orolig för hur C skulle kunna somna men det gick till slut.

I morse började C gnälla och sa att hen inte ville gå till skolan idag. Jag sa att då är det bäst att du tar dina piller.
”Aldrig!” sa C och var i skolan en timme idag med. 🙂

När den ungen bara vill något och har den där inre motivationen så kan hen klara vad som helst.
Skolan måste hitta nyckeln och Cs lagom!
Vi föräldrar kan bara kämpa med att C kommer till skolan. Sen är det upp till pedagogerna att möta upp C i skolan. Om de inte tar hand om mitt barn…då vet jag inte vad jag gör… De måste göra rätt nu!

Idag hamnade C i en konflikt med en kompis på SKYPE. C grät när jag kom hem. Kompisen hade sagt att C är en skolkare som aldrig är i skolan och att hen är lat. Kompisen hade dessutom sagt att C har så hög rank för att C spelar hela tiden och att det är fusk. C var jätteledsen. C hade sagt jättetaskiga saker till kompisen också. Så nu vill C inte gå till skolan imorgon. Men vi jobbar på det! En sådan sak kan vara förödande. Det krävs så lite för att allt ska braka samman. Balansen är så svår. Tråden är så skör. Jag har läst på Facebook att många andra balanserar på sköra trådar. Så sorgligt!

Bästisen i samma klass är guldvärd. Hen har inte sagt något elakt till C utan peppar och uppmuntrar. C hänger upp allt på den kompisen just nu. Hen måste hitta flera kompisar, men det är inte så lätt när C är så lite i skolan just nu.

Det vore skönt med fler luftbubblor i gelén eller, ännu bättre, om gelén blev lite mer lik saft.

Simma lugnt!

Annonser

18 kommentarer

Filed under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

18 responses to “Att simma i gelé

  1. Jadu… Känner igen mig så… Idag har jag ”bara” haft kontakt med skolan 2 ggr hittills. Man får jobba stenhårt med att få ungen (och sig själv) att fokusera på guldkornen och det som faktiskt går bra och fungerar.

    Gilla

  2. Åh vad många vi är som får kämpa! Ja, att hitta guldkorn är inte alltid så lätt. Men våra barn ska vara glada att de har just oss som föräldrar för vi kämpar för dem. Kram!

    Gilla

  3. Pingback: Delmål | supermamsen

  4. Pingback: ”Små barn små problem stora barn stora problem!” | supermamsen

  5. Pingback: Nytt grepp | supermamsen

  6. Pingback: Sökes: TÅLAMOD | supermamsen

  7. Pingback: Imorgon börjar spelet igen | supermamsen

  8. Jenny borehall

    Å känner igen mig så oerhört i det du skriver. Jättebra blogg du har, och som kan få ned dina känslor så bra.

    Liked by 1 person

    • Tack!
      Det är väldigt skönt att skriva av sig. Lite som terapi. Och på något sätt ger det stöd att veta att det finns de som känner igen sig. I min omgivning har ingen det som jag.
      Kram!

      Gilla

  9. Pingback: Vi pendlar mellan hopp och förtvivlan | supermamsen

  10. Pingback: ”Smittar” hemmasittande? | supermamsen

  11. Pingback: Det går framåt! Om jag tänker efter kan jag se det! | supermamsen

  12. Pingback: Ångestkarusell | supermamsen

  13. Pingback: Syskonbråk | supermamsen

  14. Pingback: Glädjetårar | supermamsen

  15. Pingback: Idag tog det stopp! | supermamsen

  16. Pingback: Nu börjar det… | supermamsen

  17. Pingback: När livet lättar  | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s