Idag tog det stopp!

Jag måste komma ihåg att C är på vänster sida! En fantastisk bild!  (källa http://www.imaginari.se/material/stressbagaren2.jpg)

Jag måste komma ihåg att C är på vänster sida! En fantastisk bild!
(källa http://www.imaginari.se/material/stressbagaren2.jpg)

Idag tog det stopp för C. Ett stopp som jag på ett sätt har vetat skulle komma men ändå på något vis hade hoppats att vi skulle slippa. Och på en måndag… Det hade jag inte räknat med! C har ju varit ledig två dagar nu. Men i ju för sig, måndagar är måndagar och en tuff dag för många. Det har ju gått så bra… Därför blir fallet så hårt. Egentligen är nog mitt fall hårdare än Cs. Jag får inte lägga in för mycket i det.

C har fortfarande inte lärt sig sina begränsningar gällande ork och energi. C har varit aktiv med vänner i helgen. Vi vill ju inte säga till C att hen inte får träffa sina vänner. Samtidigt vill vi ju inte att C ska träffa vänner på bekostnad av skolan.

Det märktes direkt när jag väckte C att det var en dålig dag. C vände ryggen mot mig och sa att hen var trött och inte orkade gå idag. Jag kände mig nästan svimfärdig. Så mycket känslor som kom på en gång. Ska vi alltid ha det så här? Jag måste inse att C kanske aldrig kommer att få riktigt flyt i sin skolgång.

När jag pratade med C efteråt så sa C att det berodde delvis på att hen var trött. Men också på att det kändes jobbigt att komma iväg (övergången).

Jag kan ta att C är trött och vill stanna hemma, men om det är ”komma iväg” som återigen är jobbigt så har vi en större uppförsbacke. Jag trodde att taxin lite hade ”botat” den delen.

Jag vill komma in i någon form av flyt. Jag vill ha ett ”vanligt liv” med ”vanliga problem”. Inte denna dagliga oro med ångestpåslag. Inte detta magont och tryck över bröstet…

Läraren på resursskolan sa att alla som går där får bakslag och att vi ska vara glada över den fina starten C har fått så hen har något att falla tillbaka på… Skönt med en förstående lärare som inte pressar på! Nu är det bara jag som måste lära mig BACKA!

Jag är glad för den fina starten men sitter återigen med en klump av oro i magen… Jag är rädd! Orolig!

Detta är en viktig läxa för mig. Kanske har jag inte förstått Cs mående tillräckligt i alla fall…? Att det är så skört.

Det jobbiga är att 11-åringen sa till mig i helgen:
 ”Mamma, du vet att det kommer skita sig för C igen va? Det här kommer inte att hålla i sig!”
”Jodå, det kommer det att göra! Det måste det göra!”

När ska jag lära mig att aldrig ta något för givet?

Positiva tankar! Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!

Positiva tankar!
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!

Annonser

7 kommentarer

Filed under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

7 responses to “Idag tog det stopp!

  1. Carina

    Åh mitt hjärta blöder för dig. Gör någonting som blir bra för dig och honom idag som gör att ni båda får energi.

    Gilla

  2. Mamma

    Tack för din fantastiska blogg, har följt den ett tag nu.
    Min 12-åring är hemma från skolan sedan dec-15…är i inledande skede av utredning för autism…stresskänslig, ångest, depression, självskadande.
    Vi kämpar mot skolan som inte vill ta ansvar för vårt barns skolgång längre. Under vt-16 kom en lärare hem till oss 30 min/2 ggr i veckan och det var guld värt. Trots sina problem är vårt barn studiemotiverad, men klarar inte klassrummet utan behöver anpassad undervisning.

    Blev så glad för er skull när jag läste om hur bra C´s termin på nya skolan började.
    En stor kram till dig idag…jag tror jag kan föreställa mig dina känslor (och inte blir det lättare när 11-åringen säger att ”du vet att det kommer att skita sig igen, va”).
    Tack för att du delar dina erfarenheter här på bloggen. Det får mig att känna mig mindre ensam i den här mycket svåra situationen…det ger mig hopp, tips och kunskap.
    Tack ❤

    Liked by 1 person

  3. Åh nej! Vad tokigt att bakslaget kom så tidigt 😟 Jag lider med dig och känner igen orospåslaget med klump i magen, tryck över bröstet och ångest. Rädslan tar liksom överhand över förnuftet.
    Skönt med förstående lärare, som säkert har rätt i att C har mycket positivt att falla tillbaka på när hen är redo igen. Kram ❤

    Liked by 1 person

  4. Pingback: Promenad med lätta steg | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s