Urlakad

wpid-20151005_083715.jpgIdag har jag haft mitt första samtal med psykologen. Det var en äldre dam med lite rosslig röst. Hela hon gav ett lite trött och sömnigt intryck. Min första tanke var ”Hur 17 ska hon kunna ge mig energi?!”.

Vi pratade i 45 minuter och jag fick ösa ur mig allt. Konstigt nog började jag inte gråta men jag var HELT SLUT efteråt. Urlakad och tömd. Det var skönt att prata ut med någon utomstående som inte är känslomässigt berörd av alltihop.

Det jag kom fram till är väl egentligen väldigt sorgligt. INGENTING i mitt liv känns riktigt bra just nu. De känslor jag främst bär på är skuld, oro, frustration, sorg, otillräcklighet och maktlöshet.

SKULD
Jag känner skuld över att vi inte lyckades hjälpa C tidigare och hejda hela förloppet som ledde till hemmasittande.
Jag känner skuld över att jag inte räcker till för syskonen.

ORO
Jag är orolig för Cs mående och för hur det påverkar syskonen.
Jag är orolig för hur detta påverkar min och makens relation.
Jag är oroligt för LVU och skolplikten som C inte uppfyller.
Jag är orolig för om Cs nya skola bemöter hen på rätt sätt.
Jag är orolig över allt C missar i skolan och hur C någonsin ska klara av att jobba ikapp allt.

OTILLRÄCKLIGHET
Jag hinner/orkar inte vårda relationen med min make.
Jag försummar huset för jag orkar inte städa och fixa.
Jag känner att jag inte har kunskap och ork nog att stötta C.
Jag hinner inte med syskonen.
Jag kan inte sköta mitt jobb pga. hög frånvaro och en orimlig arbetsbörda.

SORG
Jag känner en sorg över att vi måste ha det så kämpigt och att C mår så dåligt!

FRUSTRATION
Jag känner mig frustrerad över att allt går så långsamt och att vi blir bollade hit och dit och aldrig får någon riktig hjälp.

MAKTLÖSHET
Jag känner mig maktlös för vi kan inte påverka C eller trolla allt bra. Vi kan inte göra skolans jobb åt skolan… Vi kan inte trycka in kunskap i pedagogerna. De måste själva VILJA FÖRSTÅ. Jag är inte så säker på att pedagogerna på hemskolan förstår hur det är och litar på C.

Så det psykologen hjälpte mig med var väl egentligen att bena ut alla mina känslor och tankar. Hon frågade mig om jag sover bra. Det gör jag självklart inte! Varje kväll går jag och lägger mig med en gnagande oro över hur morgondagen ska gå. Varje morgon går jag upp med en klump i magen och är rädd för att gå in i Cs rum och väcka C… Jag ska träffa psykologen igen om ett par veckor.

Det finns ett stort PLUS i mitt liv i alla fall. Det är att maken och jag vill vara tillsammans och VI SKA KÄMPA. Men lätt är det inte… Ibland undrar jag hur länge vi måste orka med denna psykiska press…

Idag tog jag ledigt från jobbet hela dagen så efter samtalet hos psykologen åt jag och maken lunch på stan. ❤ Jätteskönt!

Annonser

17 kommentarer

Filed under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Stress

17 responses to “Urlakad

  1. Camilla

    Oj va lika vi känner , går också o pratar med en dam för att bena ut saker o ting. Vill också säga till dig att ha inte dåligt samvete för om ni hade gjort något tidigare o sluppit hemmasittande det är inte säkert man sluppit det ändå och förresten så har ni nog varit så pass bra föräldrar till hen att hen orkat så länge som hen ändå gjort Kram till er ! Nu kämpar vi vidare o fint att ni har varansra du o maken vet hur kämpigt det kan vara. Vi kämpar ihop jag o maken men varit så pass ansträngande hemma att vi funderat på en lägenhet som vi skulle vila i från alltihop i men det löser ju inga problem. Och syskon blir lidande o undrar om skilsmässa etc etc Har ingen ork till att vårda samvaron o förhållandet etc etc men vi kämpar på nu en dag i taget. Jag har nog kommit längre än min man i acceptansen o förståelsen för att vår dotter har dessa typiska autistiska svårigheter. Det är jag som tagit tag i bup, sedan googlandet o mu barnpsykiatrin… Lycka till o jag kommer att följa din blogg

    Liked by 1 person

  2. Pingback: Ringar på vattnet | supermamsen

  3. Pingback: ”Smittar” hemmasittande? | supermamsen

  4. Pingback: Det är lite väl mycket nu… | supermamsen

  5. Pingback: Anpassningar | supermamsen

  6. Pingback: Att tappa fotfästet | supermamsen

  7. Pingback: Lättnad | supermamsen

  8. Pingback: Parallella processer | supermamsen

  9. Pingback: Äktenskapet | supermamsen

  10. Pingback: Ett dygn i mitt liv | supermamsen

  11. Åh fina du 😦
    Önskar jag kunde lyfta bort allt det tuffa och tunga runt dig.
    Ni förtjänar en paus och nya krafter ♥️
    Massa kramar till dig och glöm aldrig hur beundransvärd du är.

    Gilla

  12. Pingback: Jag faller… | supermamsen

  13. Pingback: Kom igen nu för i helvete! | supermamsen

  14. Pingback: Kära Försäkringskassan, | supermamsen

  15. Pingback: Gott Nytt År! | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s