Kära Försäkringskassan,

20161024_163236.jpg

Nu har jag varit 100% sjukskriven i ett år och ska börja jobba lite smått igen. Jag börjar med 25%, två timmar om dagen. I mitt fall beror sjukskrivningen på utmattning orsakad av både en tuff familjesituation och en tuff jobbsituation. När energi och återhämtning varken finns hemma eller på jobbet så håller det inte.

Under hela mitt sjukskrivna år har jag haft en enorm oro varje gång datumet närmar sig då sjukskrivningen går ut. Jag har känt en stress och oro över att inte hinna läka klart och vila. Jag har väntat på att ni ska ringa och ifrågasätta min sjukskrivning eller tvinga mig tillbaka till jobbet. Varje gång det har legat ett brev i brevlådan från er har jag fått hjärtklappning. Detta har lett till att jag förmodligen har haft ett större stresspåslag än vad jag hade behövt ha under min tid hemma. Och det har nog lett till att jag inte har läkt lika bra.

Jag har haft en otrolig tur med min läkare. Hon har hela tiden varit väldigt förstående och lyssnat in mitt mående. Att jag ska börja jobba nu beror inte på att jag har läkt klart. Den främsta anledningen till att jag ska börja jobba är att jag inte orkar ta en eventuell fight med er. Jag har faktiskt inte blivit kontaktad av er en enda gång under min sjukskrivning. Helt otroligt egentligen! Min läkare sa att ni har blivit extremt hårda och att hon tycker att det är bättre att jag åtminstone provar att jobba lite och ser hur det går.

Den andra anledningen till att jag ska börja jobba är att jag faktiskt vill se om jobbet nu kan ge mig lite energi och ge mig en stund varje dag utan grubblerier på ”det jobbiga”. Jag kommer tillbaka till en ny avdelning med nya kollegor. Jag hoppas att det blir bra!

Jag har förstått att många andra i min situation inte har mött lika förstående läkare. De har till exempel fått höra ”Du kan inte sjukskriva dig från din familj!”, ”Din utmattning beror ju inte på jobbet så då kan du jobba!”

NPF-föräldrar har ett oerhört krävande liv. Vi jobbar i vårt eget hem dygnet runt. Vi har extremt mycket merarbete jämfört med ”vanliga familjer”. Vi är som resurser/assistenter i vårt eget hem. Att då orka jobba och sen komma hem och bara fortsätta jobba är inte hållbart. Det spelar ingen roll att de är våra älskade barn. Vår ork räcker inte till ändå! Även vi NPF-föräldrar är bara människor även om jag tycker att vi lätt kvalar in som superföräldrar. Vi har vårdbidrag som täcker en del merarbete. Men det gör ju inte att min ork blir större. Vårdbidraget täcker inte heller på långa vägar utebliven lön för två föräldrar när vi är på olika möten. Innan min sjukskrivning jobbade jag 90%.

I ”vanliga familjer” kan föräldrar kanske få återhämtning i hemmet. Barnen kanske är lite självgående med morgon- och kvällsrutiner. Storasyskon kanske kan passa småsyskon. Om jobbet är krävande kan föräldrarna kanske få energi hemma.

I vårt fall får vi ingen återhämtning hemma. Vi måste komma hemifrån för att få energi. Vi måste stötta våra barn i alla vardagsmoment. Barnen kan inte lämnas ensamma hemma för det fungerar inte. Om då även jobbet tar för mycket energi så går det ju inte. Man måste fylla på för att ha energi fick jag höra på en föreläsning om stress som jag var på i våras. 

Jag har en liten undran… Varför gör vissa läkare och Försäkringskassan skillnad på vad en utmattning beror på? Är man utmattad och uppvisar utmattningssymptom såsom sömnproblem, magbesvär, huvudvärk, koncentrationssvårigheter osv så borde ju inte anledningen spela någon roll. Personen är utmattad. Att då tvinga personen att jobba på med dubbla jobb – ett hemmajobb och ett annat jobb – är ju inte hållbart. Och det är inte humant.

Ingen säger till den cancersjuke ”Nej, men du måste jobba för din cancer beror inte på ditt arbete!”. Lite överdriven liknelse men jag tar den bara för att tydliggöra. Utmattning är utmattning oavsett orsak och en utmattad person behöver vila.

Jag har hört om föräldrar som får höra ”Orkar du ta hand om dina barn så orkar du jobba!”
Men det kanske är så att föräldern är så trött och utmattad att den ”bara” orkar hemmajobbet ett tag. Vad är alternativet? Låta familjen gå sönder och barnen krascha?

NPF-föräldrar har inte bara ett utvecklingssamtal/termin som ”vanliga föräldrar”. De kan ha möten med BUP, psykologer, kuratorer, skolhälsovården, pedagoger, Socialtjänsten, LSS, Mellanvården… Ofta flera möten i veckan. Det är tufft att orka med.

Något annat som är fel är att det är ett lotteri om man får en sjukskrivning godkänd eller inte. Det  beror på vilken läkare man får och vilken handläggare man får hos er. Jag inser att jag har haft en enorm tur. Många föräldrar har liknande liv som jag men får avslag på sina sjukskrivningar. Så borde det inte vara! Alla ska behandlas lika BRA!

Jag är en person som egentligen vill orka jobba. Jag njuter inte av mitt liv med sjukskrivning och att mina barn är i behov av så mycket stöd. Jag skulle ge mycket för att ha ett fungerande arbetsliv. Många med mig är i samma situation. Vi kämpar och sliter.

Att bli sjukskriven kändes för mig som ett stort misslyckande. Jag hade kämpat i över ett år med mitt jobb och att samtidigt försöka stötta min 13-åring (nu 14 år) med asperger och hemmasittarproblematik. Jag sprang på möten, tog tjänstledigt utan lön, blev hemringd av mitt barn som hade ångest och bara grät. När jobbet inte fungerade längre på grund av personalbrist och stor arbetsbörda så gick det inte att jobba till slut.

Nu ska jag försöka ta mig tillbaka. Jag VILL tillbaka. Jag vill inte vara hemma. Jobbet är en pusselbit i mitt liv som jag har saknat. Jag vill orka. Jag hoppas att jag orkar…

Men snälla Försäkringskassan… Utmattning är utmattning oavsett orsak och utmattning är farligt. Gör inte skillnad på orsaken till den!

Hälsningar
SUPERMAMSEN

Ur DN den 7/1-17

PS. Gilla gärna min sida Supermamsen på Facebook om ni vill få en större förståelse för min och många andras situation. DS.

Annonser

22 kommentarer

Filed under Diagnos, förälder, Förståelse, Stress, Vardag

22 responses to “Kära Försäkringskassan,

  1. Fru ???

    Nu skriver jag detta under ”hemligt” namn. Men jag vet att du ser min mejladress och känner igen mig. Och det är ok …jag är bara inte mogen att berätta ”allt” om mig såhär i internet.

    Iallafall.

    Jag har inte blivit utbränd. På pappret. Men oj vad nära jag varit! Min man är egenföretagare och vi har många barn. Och vet du? Jag orkade inte heller bråka med försäkringskassan. Jag sa upp mig och tar lite städjobb och annat sånt lite efterhand och så får min make försörja oss. Fattigt. Och jag lär inte få någon pension. Men jag har inte kraft till mer. Just nu. Min tid kommer.

    Så all heder till dig som ändå kämpar och försöker.
    Stor stor kram

    Gilla

  2. E

    Så klockrent skrivet!
    Jag VILL också jobba, men det ska ju fungera också! Nu tänker jag börja jobba ändå, för jag känner att FK kommer tvinga mig annars, så vad har jag för val? Jag orkar inte stå till svars för mitt mående och våran komplicerade familjesituation… vi får se hur det går..

    Gilla

  3. illika

    Jag förstår fullständigt din situation, men måste kommentera en liknelse du gör. De är vidriga även mot cancersjuka, tvingar dem att jobba om de inte har dödsdatum osv. All min omtanke, och skönt att du i alla fall har en fantastisk läkare!

    Gilla

  4. Lotta

    Åh vad träffande du skriver! ❤❤❤

    Gilla

  5. C

    🌟Heja dig sju dagar i veckan 🌟
    Riktigt bra skivit 👌

    Gilla

  6. Mona

    Jag fick ny handläggare på försäkringskassan. Hon är den värsta människan jag träffat. Otrevlig och ingen empati.
    Jag valde att inte vara sjukskriven mer, man orkar helt enkelt inte vara i deras system. Har också sagt upp mig och vet inte nu hur framtiden blir.
    En del frågar om pensionen, men den orkar jag inte ens tänka på. Jag lever här och nu och orkar inte tänka på sånt.
    Vissa handläggare borde inte få jobba på såna jobb som försäkringskassan.

    Gilla

  7. Jag är också sjukskriven på grund av utmattning. För mig handlar det att jag själv har adhd och varit överbelastad på arbetet under 2 år. Det slutade funka.

    Jag har arbetstränat, vilket gick bra. Sedan hade jag ett möte med försäkringskassan, tillsammans med min chef. På grund av min chef mår jag sämre, på grund av stress och ångest orsakat av min chef klarar jag inte av att gå tillbaka till jobbet på 25% som det var planerat. Så jag fortsätter att gå hemma.

    Jag mådde bättre, det hade börjat gå åt rätt håll. Men nu är jag tillbaka på ruta 1 med sömnstörningar, trötthet och jag orkar verkligen ingenting.

    Från vården är allt tipptopp, de gör vad de kan för att hjälpa mig, både med hälsan och med försäkringskassan. Jag har även en bra handläggare på försäkringskassan, vilket känns bra.

    Gilla

  8. Karin M

    Vad har Försäkringskassan gjort som är så jobbigt? Du har inte ens haft kontakt med dem??? (vilket är fel, det är jag enig i). Men det verkar inte vara fk som tvinger dig i arbete???
    Ring din handläggare, prata med hen, få ett möte med fk och din arbetsgivare…kanske du kan få andra arbetsuppgifter? Jobba hemma? Gör en plan som du är delaktig i.

    Du verkar vara en stark kämpande person, använd din styrka…du är så aktiv för dina barn. Var aktiv för dig själv också.

    Jag skriver detta i den bästa mening.

    Liked by 1 person

    • Tack! ❤
      Jag har som sagt haft tur. Och tänker försöka börja jobba nu. Det kanske går nu på ny avdelning.

      Jag tänker mkt på andra personer jag har läst om och på hur jag har blivit bemött tidigare (men går inte in på det här).

      Delar av mitt inlägg är generellt skrivet. På det stora hela saknar många handläggare på FK kunskap om NPF verkar det som. Och som sagt – utmattning är utmattning oavsett orsak.

      Gilla

  9. Hilma

    Det verkar ju vara så olika beroende på vem man råkar komma i kontakt med… För oss har det hittills funkat jättebra med vab trots att min son är ”för gammal”, grundat på hans behov. Även vårdbidragsansökan var en enkel och närmast trevlig historia då jag verkligen upplevde att handläggaren lyssnade och förstod. Vi fick ett beslut som inte behöver prövas om på flera år.
    MEN jag hör ofta om de som inte får förståelsen, och som hamnar i helt orimliga situationer. Hörde talas om nåt radioprogram på p1 igår som berörde indragen assistans för funktionshindrade barn. Har inte lyssnat än, men det jag fick beskrivet var fruktansvärt och orättvist…

    Gilla

    • Skönt att du har fått bra bemötande!
      Det jag främst är upprörd över gällande FK är att det verkar vara som ett lotteri. Det gäller att ha tur. Liknande fall bedöms olika beroende dels på vilken läkare du har men framförallt på vilken handläggare du får på FK. Det känns inte rättstryggt….

      Gilla

  10. Pingback: På väg tillbaka till arbetslivet | supermamsen

  11. Pingback: Gott Nytt År! | supermamsen

  12. Maria Hellsten

    Så väl beskrivet. Exakt så är det. Du är inte ensam.
    Hög igenkänning.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s