Lättnad

Jag är överlastad och trycker på nödstopp!

Jag är överlastad och trycker på nödstopp!

Jag har precis kommit hem efter mitt besök hos husläkaren. Återigen grät jag mig igenom hela besöket på drygt 40 minuter. Tårarna bara rann när jag beskrev vår situation kring C, 10-åringen och att både maken och jag är helt slutkörda. Alla känslor jag bär på: maktlöshet, frustration, otillräcklighet, sorg, skuld, oro…

Läkaren var väldigt förstående och hon sjukskrev mig en månad. Sen ska jag träffa henne igen och förlänga. Hon sa att hon kommer att förlänga, att jag inte behöver oroa mig för det. Hon vill bara kolla av hur jag mår om en månad.

Det är tufft när man inte får återhämtning och energi någonstans. Jag känner mig ledsen över att min arbetsmiljö blev så dränerande.

Läkaren fick tårar i ögonen och sa ”Jag är själv mamma och jag vet inte hur det ÄR men jag kan föreställa mig hur ni har det! Jag förstår att du inte kan jobba just nu och att du är helt slutkörd”.
Sen kramade hon mig. Jag känner mig oerhört lättad och tacksam över att min husläkare är så empatisk och förstående. Jag har hört att vissa läkare inte alls är lika förstående. Det verkar vara som ett lotteri!

Nu känner jag att jag kan slappna av lite mer. Jag kommer att få återhämta mig så att jag orkar lägga energi på mina barn.

C kom inte iväg idag heller. Hen sa nyss:
”Mamma, det känns konstigt när du inte håller på och tjatar!
”Jaha? Ska jag börja med det då?”
”Ja, lite i alla fall!”
”Okej, då bestämmer vi att du går imorgon!”
”Okej!”

Hur det går återstår att se…

Nu ska jag ta en kopp kaffe och andas en stund innan min älskade mamma kommer hem med syskonen.

Annonser

16 kommentarer

Filed under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Stress

16 responses to “Lättnad

  1. Camilla

    Vad skönt att du har en förstående husläkare, betyder så mycket att man i te behöver kämpa överallt. Va bra att du blev sjunskriven eller bra o bra men du förstår nog vad jag menar😱 känner igen det där med tårar. Första mötet hos läkaren på bnk då det bara var jag o min man hann läkaren bara fråga , hur va hon som liten o då brast det för mig i första meningen ! Förlåt förlåt men det är sååå mycket spänningar som visst skall ut nu snörvlade jag knappt hörbart fram .. Förra veckan ringde skolsyster om en liten sak om viktkurvan o jag bara balla ur ! ( inte för det hon sade ) men för att jag skulle förklara att vi har o haft det så tufft ( hon visste inget) jag fullkomligt snörvlade o man hörde inte va jag sade hon blev så bestört att vi ( när jag lugnat mig efter många minuter) pratade länge och hon blev nog chockad av att höra allt ! För hon har aldrig sett vår dotter så som jag beskrev att vi har det hemma!! Förlåt sade jag då med för att jag fullkomligt balla ur men då sade hon – vadå förlåt kära Camilla det är ju som en mardröm …. O ja det är ju det ibland . Hoppas nu att er metod med icke tjat gör att C går till skolan i morgon😎 har hen sagt varför och hur det känns osv eller får ni liksom vi inte tag på känslorna i hen? Kram o lycka till i morgon ! I morgon är en annan dag hur som helst andas djupt på din promenad 😄 kramar

    Gilla

    • Skönt att du fick prata av dig och fick förståelse från skolsköterskan. När C gick i förra skolan var hon den enda som lyssnade och försökte hjälpa oss. Det är faktiskt lite skönt att gråta och lätta på trycket. Liksom för er var det ingen som förstod hur vi hade det hemma.
      Tack! Jag ska fortsätta andas på mina promenader.
      Ta hand om dig ❤
      Kram!

      Gilla

  2. L

    Så skönt med förstående läkare. I en liknande situation som din fick jag höra ”jag kan inte sjukskriva dig, du är inte sjuk, ni måste få hjälp från bup med sonen” . Tur för mig att den läkaren sen hade semester och den andra läkaren förstod helt.
    Oj vad jag har gråtit inför människor senaste åren, tårarna går inte att stoppa när man är så superstressad och ledsen över sin familjesituation.

    Gilla


    • Konstigt att läkare inte kan förstå att en lång påverkan av stress/oro/press tillslut kan leda till att man kraschar och utvecklar stressymptom som magont, sömnsvårigheter och huvudvärk..

      Gilla

  3. Pingback: Parallella processer | supermamsen

  4. Pingback: Att hjälpa C lyckas – bryta mönster, bygga rutiner, göra anpassningar och spara energi | supermamsen

  5. Pingback: ”Fantastiskt vilken tur C har som har fått just er som föräldrar!” | supermamsen

  6. Pingback: Stress och press | supermamsen

  7. Pingback: Turbulent vecka | supermamsen

  8. Pingback: Välkommen 2016! | supermamsen

  9. Pingback: Ett dygn i mitt liv | supermamsen

  10. Pingback: I symbios | supermamsen

  11. Pingback: Tärande oro | supermamsen

  12. Pingback: Kom igen nu för i helvete! | supermamsen

  13. Pingback: Kära Försäkringskassan, | supermamsen

  14. Pingback: Gott Nytt År! | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s