”Är du lycklig?” ”Mår du bra?” ”Är det bra?”

wpid-20150927_144358-1.jpg

Ibland får jag frågorna ”Är du lycklig?”, ”Mår du bra?” och ”Är det bra?”.
Ibland ställer jag frågorna till mig själv ”Är jag lycklig?”, ”Mår jag bra?” och ”Är det bra?”.

Mitt spontana svar på dessa frågor är ”NEJ! Jag är inte lycklig! Jag mår inte bra! Det är inte bra!”.
Vi har det väldigt tufft. Två av våra tre barn mår dåligt. Ett barn, C, kraschade i skolan och fick sen diagnosen ASD. Ett visar stressymptom och håller på att krascha pga. all stress och press kring C.
Jag är 100% sjukskriven för utmattning. Maken är också delvis sjukskriven. Vi har en tuff vardag med liten möjlighet till återhämtning. Livet blev, helt ärligt, inte riktigt som vi hade föreställt oss. Jag har dagar då jag känner mig så avundsjuk på ”vanliga” familjer. Jag har dagar då jag känner mig bitter och uppgiven. Dagar då jag bara vill ge upp. Dagar då jag känner en sorg över att vårt liv ser ut så här.

Men om jag tänker efter…
Jag är gift med min stora kärlek. Det är lycka. Just nu har vi det kämpigt tillsammans och bråkar en hel del för att orken tryter. Men vi kämpar fortfarande tillsammans. Vi har en lycklig bas. Den gungar dock lite väl mycket just nu.

Hur jag mår? Jag är utmattad pga. vår tuffa situation. Jag är trött. Jag har många stressymptom (minnet, magproblem, huvudvärk, sömnsvårigheter) men jag är inte dödssjuk (Vad jag vet i alla fall! Peppar peppar!). Jag har dagar då jag mår helt okej.

Mitt liv ÄR inte helt bra. Jag vill inte leva riktigt på detta sätt. Men jag har mat varje dag, bor i ett hus, har en fin man, tre fina barn, bil, råd att åka på skidsemester, tillgång till ett strandnära landsställe, mina föräldrar kvar i livet, en kär syster med familj, goda vänner… Jag har väldigt mycket som ÄR bra!

Jag ser tiggarna som sitter i vårt centrum, jag såg en man som gick och letade burkar i papperskorgar i fredagskväll när jag var på väg till en tjejmiddag, jag har en granne som har förlorat ett barn i cancer, mina barn har ensamkommande flyktingbarn i sin skola, många vänner har inte båda sina föräldrar kvar i livet, ett par vänner har skilt sig/blivit lämnade, jag har en vän vars barn nyligen fick diabetes, jag har en vän vars barn håller på med droger, jag har en vän vars barn är inlagd för självskadebeteende… För att inte tala om all tragik kring svält, krig och annat som visas på TV…

Vad har jag för rätt att gnälla? Eller jo, jag har rätt att gnälla. För det ÄR jobbigt. Men allt är relativt.

Jag vill inte ha det som jag har det men det finns ju värre saker.
”Är jag lycklig? Mår jag bra? Är det bra?” Mitt svar: ”Ibland!”

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Stress

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s