Etikettarkiv: vardag

Roten

Vi måste komma till roten av Cs problem så vi kan hjälpa C!

Vi måste komma till roten av Cs problem så vi kan hjälpa C!

 

Jag är rädd för att vi fortfarande inte har kommit till roten av Cs problem.

Igår blev det återigen bakslag. Men inte ett bakslag med tårar utan ett bakslag med trots och bestämdhet. ”Ni bestämmer inte över mig! Jag tänker inte gå!”. Igår åkte hemmasittarläraren återigen hem till oss för att prata med C men C vägrade öppna dörren och svarade inte i telefonen. Mina tankar går till begreppet härskarteknik som hemmasittarläraren nämnde. Han sa igår att ”C verkar ha vant sig vid att bestämma!”.

Så är det kanske… JAG VET INTE! Vi är så rädda för att C ska falla, så rädda för bakslag. Så vi curlar nog det där lilla extra. Och ibland är vi inkonsekventa för vi orkar inte med allt bråkande. Jag är så trött på detta!

En sak som oroar mig är att vi nu börjar pressa C igen. Och inte bara vi utan även hemmasittarläraren. Vi måste ju ställa krav och C måste ju göra framsteg. MEN jag känner att vi inte har kommit till roten av Cs problem än. Visst, C fick sin diagnos högfungerande autism i somras. Så det är ju något nytt vi vet nu och kan tänka på. Men C får ju ingen hjälp. C mår inte bättre egentligen tror jag. Vi har inte jobbat med C på något sätt, ingen KBT osv. som jag har efterlyst.

Jag undrar om detta kommer att hålla om C inte får mer hjälp. Problemet är dock att vi är i den onda cirkeln. C tar inte emot hjälp, tar sig inte till läkare osv. Jag blir tokig!

Idag tog sig C iväg till hemmasittarskolan en timme. Men det höll på att gå åt pipan. Det var kallt i morse och C ville ha sin fleecetröja på sig. När vi väl hittade den tyckte C att den kändes för liten. Detta ledde nästan till att vi inte kom iväg. Men det gjorde vi tillslut! 🙂

Men det är så jobbigt att en sådan (i mina ögon) bagatell kan stjälpa C. C har många olika luvatröjor som hen kan ha men idag skulle det vara fleece enligt C. Hur ska vi kunna tänka på allt och förbereda? Maken köpte i alla fall en ny fleecetröja till C idag. Och nu har jag på en maskin tvätt på med Cs favoritbyxor i. Hoppas nu att det inte blir morgonstrul på grund av kläder imorgon! Vad gör man inte för att det ska fungera…?

Vi gör, jämfört med i våras, små små myrsteg framåt. Två steg framåt och ett steg bakåt. Jag orkar bara inte med bakåt! Jag tycker att skolplikten känns jättepressande och stressande. Jag vet att jag måste lita på C. Hen har signalerat tydligt att något är fel. Men ibland känner jag mig ändå lurad. Igår var en riktigt tuff dag. C var så otrevlig, Jag försöker tänka att C är det för att C mår dåligt. Men C är också en tonåring med allt vad det innebär… Svår balans som vanligt…
Jag vill ha lite flyt nu!
Men vi måste komma åt roten! Hur ska vi göra det?

15 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Imorgon börjar spelet igen

wpid-20150927_103738.jpgDet har varit en skön spelfri helg men imorgon börjar spelet igen.

I helgen har jag varit på tjejmiddag med några kollegor. Det var jättetrevligt! I några timmar kunde jag slippa snurren och oron och koppla av.

På sistone märks en stor oro i ett par Facebook-grupper jag är med i för nya LVU-lagen som eventuellt kommer att träda i kraft. Det ska bli lättare för myndigheter att omhänderta barn om de bryter mot normen. Jag vet inte exakt vad det innebär men att inte gå till skolan är ju helt klart normbrytande. Dock undrar jag om ”dom” förstår hur mycket vi föräldrar kämpar hela tiden för att hjälpa och stötta våra barn. Vi försöker vara superföräldrar. Vi gör allt! Det vore ju bra om ”dom” lade mer kraft på att hjälpa de barn som faktiskt inte har fungerande föräldrar.

Jag har varit ”duktig” och bokat tid hos en psykolog. Jag har tänkt på det länge men inte kommit till skott. Jag skriver ju av mig här i bloggen och jag pratar med vänner men jag tror att det  kan vara bra för mig att prata med någon utomstående.
Jag skuldbelägger mig själv väldigt mycket. Kunde vi ha hjälpt C tidigare? Jag hinner inte med syskonen… Jag hinner inte med maken… Jag hinner inte med jobbet… Jag hinner inte med mig själv…

Imorgon har C ett läkarbesök inbokat för att följa upp medicineringen och på tisdag ska C skriva kontrakt med hemmasittarläraren. Det är bara att hoppas att veckan kommer att fungera!

Jag önskar så att vi kunde få slappna av någon gång. Att vi kunde få lite flyt… Att näsan kunde få vara över vattenytan lite och att det inte vore så tungt att simma.

Och jag skulle vilja ändra på spelreglerna…

6 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Vardag

”En timme är för mycket!”

Jag försöker tänka så!

Jag försöker tänka så!

Idag gick det åt pipan! Vi hade bestämt att C skulle gå två lektioner idag. Även idag märktes det på C att det inte skulle fungera när jag väckte hen. Så vi bestämde att en lektion skulle C gå idag. På Skolans val. Jag påminde C att om hen inte kommer iväg idag så blir det datafritt tills C har varit i skolan igen.

C gick motvilligt upp men fick inte i sig någon frukost. C vägrade ta sin ta-vid-behov-medicin mot oro. Jag blir tokig på den ungen ibland. Så envis! Maken åkte i väg till skolan med syskonen.

Nu var det bara C och jag hemma. Tillsammans i ett vakuum av ångest. C började sparka i soffan. C skrek att hen känner sig hotad och pressad av oss. Att om vi tar bort datorn tänker C ALDRIG gå till skolan igen. Någonsin! C puttade mig. Gormade! Grät! Skrek att jag inte förstår hur hen mår. Skrek att hen gör sitt bästa hela tiden och att vi aldrig är nöjda. Skrek att vi gör så att hen känner sig misslyckad och värdelös! Oj vad jag kände mig tom och ledsen inombords. Jag vill hjälpa och bygga upp mitt barn men istället ökar jag Cs känsla av att inte lyckas (”När C faller”).

Hemmasittarläraren sa till oss att vi måste vara konsekventa. Har vi sagt att det ska vara datafritt så SKA DET VARA DATAFRITT. Det gick inte att ta elkabeln och åka till jobbet och lämna en gråtande skrikande C.  Så jag är hemma idag och försöker se till att C får en okej dag utan sin dator (”Bojen”, ”Den där datorn…”).

Jag försöker vara klok men sen när det bränner till brister jag och säger fel saker till C i alla fall. Det är så svårt!

I måndags var C i skolan i en timme. En timme är INGENTING! Jag kan förstå att det är mycket för C… Men att det ska vara så svårt är obegripligt. Jag jobbar så hårt på att försöka förstå. Jag vill låta detta ta tid och hålla mig lugn men jag känner hela tiden en stress att vi måste öka skoltiden, skynda på lite… Framförallt inte låta C vara hemma en hel vecka. Jag är livrädd för förra läsårets vardag.

För en stund sedan ropade C på mig och sa att om hen får spela nu kommer hen garanterat gå till skolan imorgon. Annars ska vi ge hen en datafri månad och inte köpa ett Friskis & Svettis-kort som C vill ha. Detta om något bevisar ju att C är databeroende. Jag sa ”Nej!” och nu ligger C i soffan och gormar.

Nu ropade C igen att jag vill att hen ska må dåligt och vara orolig. Att datorn tar bort oron och att om jag inte låter C spela så är det JAG som gör att C mår dåligt.

Jag vet att jag gör rätt. Tror jag…

Men hur länge ska jag orka…?

8 kommentarer

Under Ångest, Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Expect the unexpected

Jag måste nog inse att jag får leva i ovisshet. Det blir inte som jag har tänkt mig. Men det kan bli bra ändå!

Planen för veckan var:

Vår plan!

Vår plan!

Men det blev såhär:

Det blev såhär!

Det blev såhär!

Inte så tokigt det heller! Alla dagar i skolan är framsteg. Sist C gjorde ett skolförsök var i mars. Då var hen där i sammanlagt 8 dagar (tror jag, minns inte riktigt). Skolan satte hen på nationella prov i matte. Oj vad arg jag blev (”Det stora sveket från skolan”).

Jag är så otroligt stolt över C! Nu har hen en välförtjänt vilohelg och sen är det nya tag på måndag.

Idag provade C på en ny aktivitet.

wpid-20150904_180335-1.jpgC var orolig men tog sig dit. Jag och 10-åringen följde med. Typiskt nog var det bara yngre barn i Cs grupp så efter halva tiden ville C gå hem. Vi ska kolla om C kan byta grupp och kanske även få med sig en kompis. Det var en stor bedrift av C att ta sig dit! Nu hoppas vi på att kompisen vill börja och att det finns platser kvar i den andra gruppen. Det är så viktigt att C kommer igång med någon aktivitet!

Nu ska jag försöka slappna av i helgen!
Trevlig helg! ❤

2 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Skönt att vara vuxen!?

wpid-fb_img_1439016131047.jpg

Idag och imorgon är jag hemma och laddar mina batterier lite!

”Nej du får inte ha fötterna på bordet!”

”Inget småätande före maten!”

”Gå inte in med skorna!”

”Inget ätande och drickande vid datorn!”

”Nix inget godis idag! Bara på lördagar!”

När barnen inte ser äter jag några kex före maten, tar en godisbit till kaffet på onsdagen och lägger upp fötterna på bordet. Jag tar något att dricka vid datorn. Och har jag bråttom springer jag in med skorna! Åh vad skönt att vara vuxen! Ibland i alla fall…

Men med friheten kommer ansvaret. Ibland blir det där ansvaret så övermäktigt. Och jag kan inte smita undan. Det här är mitt liv. Jag har tre fantastiska barn och en underbar man. Jag och min man får nog kämpa mer än de flesta föräldrar (fast jag vet att vi inte är ensamma). Jag har inte valt att ha det så slitigt. Men det är så det är!

Jag pratade med en kollega häromdagen. Han kämpar med sin hälsa. Han sa att ”Jodå livet är väl sådär”. ”Mitt med” svarade jag. Han sa att han önskade att livet skulle bli bättre för oss båda. Jag svarade ”Det här är det liv vi har fått och vi måste göra det bästa av det! Vi kan nog inte vänta på något annat. Vi får kämpa!” Och kämpar är vi många som gör. Vi kämpar för våra barn, för vår egen hälsa. För att orka.

Men visst är det ändå skönt att vara vuxen. Ikväll blir det fötterna på bordet och en chokladbit till kaffet! 😉

PS. Jag går över gatan ibland trots att det är röd gubbe också. Säg inget till mina barn! DS

Lämna en kommentar

Under förälder, Vardag

Fredagsmys

Idag myser vi! :)

Idag myser vi! 🙂

Idag är det en extra härlig fredag. Vi tillåter oss att slappna av mentalt och fira lite. Vi firar en 6-åring som har varit i skolan sju hela dagar sedan skolstarten den 20 augusti, vi firar en 10-åring som har gått sju hela dagar i 4:an och vi firar en 13-åring som har börjat i ny skola i 7:an och som har varit i skolan i en timme om dagen i fyra dagar den här veckan. Alla tre är lika fantastiska och värda att firas. Jag är så stolt över mina tre barn! ❤

Jag känner att jag börjar slappna av lite. Jag börjar tro att det kanske inte blir några problem för C att komma iväg på måndag. Jag börjar tro att det kommer att fungera med skolan nu om vi tar det i lugn takt. Jag vill tro men jag känner att det är farligt. Om det blir bakslag kommer jag att bli så otroligt besviken! Jag börjar nästan tro att jag kanske kan få slippa den där vardagen jag var/är livrädd för.

Nu ska jag försöka slappna av i helgen och förhoppningsvis slippa bli väckt av grannens motorcykel strax efter kl. 6. Inte kul att vakna med hjärtklappning och stresspåslag. Det räcker med det stresspåslag som kommer sen i alla fall när jag ska väcka C och kolla dagsformen.

Ha en skön helg! Här ska det bli sol!!!  🙂

Lämna en kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Klump i magen

Jag reser mig och försöker hjälpa C upp. Nytt skolförsök imorgon!

Jag reser mig och försöker hjälpa C upp. Nytt skolförsök imorgon!

Idag var det skolstart för mina tre barn. En börjar i förskoleklass, en i årskurs 4 och C skulle ha börjat i 7:an. Men det sprack. C kom aldrig iväg till nya skolan idag.

Det har känts så lovande de senaste dagarna. C har inte brutit ihop så fort vi har nämnt skolan. C blev nöjd när vi berättade om mötet med mentorerna (”Bra magkänsla!”). Men C föll i alla fall (”När C faller”, ”Idag föll C”).

C hade bestämt att hen skulle göra sällskap till skolan med några kompisar. Maken höll sig hemma för att se till att C kom iväg. Jag lämnade syskonen som började tidigare.

C hade väldigt svårt att somna igår. Oron kom krypande mer och mer. Hen fick sova i vår säng och vi låg och pratade och jag sjöng sånger som C älskade som barn.

I morse gick C upp men redan före frukost började hen visa ångest. C blev mer och mer orolig men åt i alla fall frukost. Men sen gick det bara inte. C låste sig helt och hållet.

Jag var på jobbet när jag fick ett sms från maken där det stod ”Skit :(”. Då fick jag världens största klump i magen. Det kändes som ett knytnävsslag. Jag kunde nästan inte andas. Så många tankar och känslor på en gång. Allt hopp dog kändes det som. Och jag som hade hoppats på denna dag. Tusen tankar virvlade. Ska vi ha ett år till av oro? Ska C bli ännu mer isolerad? Hur ska vi orka? Hur ska C orka? Vad händer om C inte kommer iväg till skolan? Hur mycket måste hen jobba ikapp sen? Går det att jobba ikapp? Hur ska vi komma ur detta?
Jag vill inte ha den där jobbiga vardagen som vi hade förra året igen (”Snart kommer den så kallade vardagen”).
JAG VILL INTE!!! Fan helvetes jävla skit rent ut sagt! SKIT!

C hade ett så bra tillfälle idag. Ny skola, ny klass, bästa kompisen i samma klass och mentorer som är informerade och vill hjälpa. Nu känns det som att hen inte kommer att lyckas gå imorgon heller… Det känns kört. Men vi ska göra ett försök.

Jag känner mig så hjälplös och vilsen. Hur ska jag hjälpa mitt barn? Min klump i magen är enorm.
Cs klump är nog större. Stackars liten! ❤

14 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Till min 6-åring

wpid-20150809_121603.jpgPå dig är det full fart.
Du är väldigt smart.
Har aldrig pratat klart.

Du skrattar och gråter.
Busar och låter.

Du vill alltid i köket ge oss hjälp.
Men det kan ofta sluta med stjälp.

Du spiller och kladdar överallt.
I ditt hår framförallt.

Orden nej och sluta har du svårt att förstå.
Du vill alltid fortsätta hålla på.

Du tjatar om glass varenda dag.
Men det blir lite mycket tycker jag.

Du har svårt att sitta still.
Att röra på dig är vad du vill.

Du ritar, sjunger, klättrar och springer.
Du går runt med din lektelefon och ringer.

I ditt rum är det en stor röra.
När jag ber dig städa säger du ”Jag vet inte hur jag ska göra”

Du älskar att prata med alla du ser.
Du går fram och så gulligt ler.

Du är nyfiken som få.
ALLT vill du ta reda på.

Att natta dig kan ibland ta en hel kväll.

Då kan jag bli för trött och du får skäll.

Du kramas, du gosar i min famn.
Jag blir så lycklig när du säger mitt namn
”Mamma”.

(Skriven av Supermamsen)

Postat med WordPress för Android

7 kommentarer

Under Syskon, Vardag

Kontraster

wpid-20150809_121557.jpg

Nu har vi kommit hem. Hela familjen är samlad igen. Skönt! 🙂

I huset har vi C som idag återigen fick panik vid tanken på skolstarten som kommer snart (”Skolskräck”). Stackars liten! ♡

Sen har vi en 6-åring som ska skolas in på fritids i förskoleklass imorgon. 6-åringen var så pirrig så hen kunde knappt somna. Vi har förberett och plockat fram kläder. 6-åringen ville prompt också ha med sig en frukt nu när hen äntligen får börja i skolan. Så den är också packad. 6-åringen har varit sprallig och lycklig hela dagen över att hen ska gå till skolan imorgon.

Vilka kontraster. Jag minns att C sin allra första skoldag var påklädd och glad klockan 5 på morgonen och undrade när vi skulle gå.

Vad har hänt sedan dess som har gjort skolan till en så ångestladdad plats för C? Det är så sorgligt och så svårt att förstå.

Jag hoppas att min 6-åring och min 10-åring kan få fortsätta ha en positiv känsla och inställning till skolan.

Imorgon börjar jag jobba. Semestern är slut. Men den riktiga vardagen kommer först den 20/8 (”Snart kommer den så kallade vardagen”).

Tills dess får jag njuta av att bara behöva jobba… 😉

Postat med WordPress för Android

2 kommentarer

Under Skola, Vardag

Något att tänka på inför skolstarten!

https://prestationsprinsen.wordpress.com/

Postat med WordPress för Android

Lämna en kommentar

Under Lånade kloka tankar