Då har jag lyckats!

Våra dagar är aldrig lugna. Mornarna brukar vara kaos då det är svårt att få upp barnen ur sängen. Vi har delat upp oss på mornarna för att skapa bättre förutsättningar och kunna ge barnen mer tid. Klockan 6:30 börjar vi väcka syskonen som oftast kommer ur sängen strax efter kl. 7. Både maken och jag hjälps åt. Att få upp 10-åringen kan ta 40 minuter. Hen är så morgontrött!  6-åringen är också seg. Sen är det svårt att få i barnen frukost för de är aldrig sugna på något. Ibland hinner vi fixa toast eller amerikanska pannkakor. Då går det bättre. Vi ”curlar”, servar och fixar. Allt för att våra barn ska få en bra start på dagen.

När syskonen är klara ger de sig iväg med maken och jag väcker C ca kl. 7:30. På detta sätt hinner inte syskonen och C hamna i konflikt på morgonen. Vi undviker krock och konflikt vid matbordet, i badrummet och i hallen vilket ger alla en bättre start på dagen. C börjar kl. 8:30 som tur är.

Att komma utanför dörren brukar ta tid. Många dagar lyckas vi bara få två av våra tre barn till skolan. Två av tre är vi ganska nöjda med nuförtiden 😉 Vi börjar bli luttrade! Igår var C iväg och åkte skidor med hemmasittarskolan. Hen hade haft en toppendag! Tyvärr tog energin slut så idag blev det en hemmadag för C. Hoppas på imorgon!

Efter skolan brukar det bli en del syskontjafs som kräver vuxeninsatser. Om barnen hamnar i soffan samtidigt kan det bli bråk. Ofta sitter dock C och 10-åringen vid sina datorer.

Vid middagsbordet brukar vi sällan äta alla fem för det fungerar inte. C äter oftast i sitt rum. Hen väljer det. Det känns trist men jag vet att 10-åringen mår bäst av det. Och även C som har svårt att klara av en middag utan att spåra ur med ljud eller retsamheter.

Nattningen är en lång process. 6-åringen vill att någon av oss föräldrar ska sjunga. Helst vill hen sova i vår säng. 10-åringen vill gosprata länge och vill också sova i vår säng. C (13 år) vill helst inte gå och lägga sig alls så där krävs det en insats. Det fungerar lite bättre nu sedan vi har skrivit ner vad som gäller med datorn osv.

Många gånger sover jag med syskonen och maken sover i 10-åringens säng. C trivs bäst i sin egen säng.

Vi har sänkt kraven på oss själva. Vårt hem har aldrig varit perfekt. Nu är det värre än någonsin. Vi städar bara ”det värsta” hela tiden, orkar aldrig göra en storrengöring. Tvätthögen växer fast vi kör flera maskiner i veckan. Vi har börjat beställa hem mat via nätet. Det blir mycket halvfabrikat i veckorna. Allt för att spara energi och få en smidigare tillvaro.

Vi har försökt skapa morgon- och kvällsrutiner för C som hen ska följa. Vi ska göra något liknande till 6-åringen. 10-åringen är mer självgående och har bra koll. Bara hen kommer upp ur sängen!

20160114_183056-1.jpg

20160114_183115-1.jpg

Vi har gjort regler till C för att slippa förhandla om allt. Vi pekar bara på lappen när C försöker börja förhandla. Ibland brukar C försöka förhandla i alla fall men vi ger oss inte. Lika bra att vara konsekvent och hålla på det vi har bestämt. 10-åringen har också bestämda datatider (dock inte lika mycket speltid som C).

20160114_183143-1.jpg

Våra dagar innehåller en del tjafs och konflikter. Vi säger förlåt och vi kramas. Vi har ingen lugn harmonisk tillvaro. Det går upp och det går ner.

Jag är inte den där bullbakande mamman med ett skinande rent hem. Vi har inte middagar där vi sitter hela familjen och har långa samtal. Maten är inte så varierande och näringsrik. Barnen har inte matlagningsdagar och ansvarsområden gällande städning. Vi åker inte på utflykter varje helg eller sitter och spelar sällskapsspel.

Men om jag lyckas få mina barn att slippa känna sig misslyckade och skuldbelagda och om mina tre barn somnar gott på kvällen och känner sig älskade och trygga,  om de somnar med vetskapen om att jag (och maken) även imorgon finns här och stöttar dem – då har jag lyckats!

Annonser

8 kommentarer

Filed under Anpassningar, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Syskon, Vardag

8 responses to “Då har jag lyckats!

  1. Mamma till två

    Åh, känner igen din C i min J. Haft möte i skolan idag. Nya hjälpläraren tyckte att vi måste kräva mer av J hemma. Att om vi inte ställer fler krav och stoppar honom från att få bestämma hemma så mår han dåligt av det. ( han vill inte vara i skolan) han har diagnos adhd och är under utredning autism. Jag blir trött. Jag Försökte förklara att vi anpassar för att spara energi. J kan kräva att vi ger frukost på sängen ( annars tänker han inte gå till skola) en sån dag ger vi frukost på sängen. Jag tänker inte bråka om det. Då tar energin han behöver slut innan vi ens kommer till skolan och antagligen blir han låst i att han inte tänker gå till skolan. Kanske inte hjälpläraren egentligen menar att skylla på mig som förälder. Kanske är jag så hjärntvättad av att försvara mig från beskyllningar som att det är mitt ansvar att få mitt barn till skolan och att jag som förälder inte gör något bra jobb eftersom mitt barn vägrar att gå till skolan, att jag nu tror att alla är emot mig? Att inte anpassa såhär har jag/vi försökt. Det leder till utbrott för mitt barn.
    Jag är så trött på alla ”besserwissrar” som talar om för mig hur jag ska bemöta mitt barn. Jag har redan prövat allt. Jag har lyssnat på alla som tror sig veta. Det jag behöver är att jobba med mig själv på att lyssna på mig istället. Jag vill lyssna på dem som är i samma sits som jag själv. Dom som har barn med samma svårigheter som mitt har, för i ärlighetens namn så tror jag inte att hjälpläraren kan hjälpa mig hemma. Jag har börjat att tro att om man inte har ett barn som mitt så förstår man inte hur det är, hur mycket man än studerat och gått kurs. Att då säga till en förälder som äntligen lyckats hitta strategier som fungerar att det är fel sätt…..suck!

    Gilla

    • Känner så igen känslan av att andra tycker att man är en svag förälder som borde sätta ner foten. Precis så känns det. Men vi känner våra barn bäst. Och vi vet bäst vad som fungerar för våra barn hemma. Fattar dom inte att vi har gått igenom alla vanliga strategier för längesen???
      Kram!!!

      Gilla

  2. Pingback: Det går framåt! Om jag tänker efter kan jag se det! | supermamsen

  3. Pingback: Vissa tycker att jag curlar! Det skiter jag i! | supermamsen

  4. Pingback: ”Imorgon – då jävlar ska jag vara en bra mamma!” | supermamsen

  5. Pingback: ”Good enough!” | supermamsen

  6. Pingback: Gott Nytt År! | supermamsen

  7. Pingback: Nu kommer alla känslorna på en och samma gång  | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s