Vissa tycker att jag curlar! Det skiter jag i!

Jag är tallen som håller emot och stöttar mina barn så de inte rasar!

Nu är det sportlov för mina barn. En ledig vecka utan skolpress. C kan känna sig som alla andra eftersom även kompisarna är hemma och kan spela på dagtid. Detta kommer inte att bli ett SPORTlov för C. Det kommer att bli ett SPELlov. C kan tanka energi och må bra vid sin dator. Vi släpper inte helt på datatiderna. Vi försöker behålla stopptiden på kvällen men det får bli lite fler timmar på dagtid. Självklart vill jag att C ska komma utanför dörren och få lite sol. Någon dag kanske jag lyckas!

Här har vi spellov! (bilden är från Messenger)

Här har vi spellov!
(bilden är från Messenger)

10-åringen är inte heller så pigg på att hitta på saker. Hen har haft jobbigt med magen en lång period nu och är trött. 10-åringen vill också koppla av och sitta och spela.

6-åringen däremot tjatar om att hitta på något så fort hen slår upp ögonen på morgonen. Kontraster!

Jag märker att det anses lite konstigt att jag inte bara bestämmer att mina barn MÅSTE gå ut varje dag. Egentligen tycker jag att de måste det. Självklart! Men jag vet att om jag väljer den vägen – att tvinga ut mina barn – så har jag valt den tråkiga och bråkiga vägen och jag kommer inte att vinna. Troligtvis kommer de att sätta sig en mer på tvären. Jag vet det för jag har provat den metoden. Det brukar sluta med att jag har arga och ledsna barn och jag känner mig totalt misslyckad som mamma. Jag väljer därför att försöka locka och påpeka att frisk luft är bra, men jag tvingar inte.

Idag har jag lagat tre olika rätter till lunch till mina tre barn. Vissa kan tycka att jag borde laga en rätt för barnen ska äta det som serveras. Men om de inte gör det då? Då har jag kaos och utbrott under eftermiddagen. Jag har provat den vägen också. Det är bättre om jag har tre nöjda och mätta barn. Det skapar bättre förutsättningar för att vi överlever eftermiddagen utan härdsmältor.

Många vardagsmornar klär jag på C (som är 13 år med asperger). Jag gör det för att jag vet att det stressar C att behöva göra det själv och det tar mycket energi. Om jag gör det finns det energi kvar till annat. Förhoppningsvis tillräckligt med energi för att orka ta sig utanför huset och till skolan.

Curlar jag? Vissa verkar tycka det! Jag vet däremot att skulle jag inte göra på detta så skulle min familjs liv vara ännu tuffare och vi har det redan tufft!

Det har skrivits mycket om slappa föräldrar som inte lär sina barn disciplin, ansvar och respekt. Kanske är det så att barnet som sitter med kepsen eller luvan på på restaurangen behöver skärma av sig lite för att klara ett restaurangbesök. Detta vet inte du som sitter och har åsikter! Du ska aldrig döma utan att veta! Autism (och många andra diagnoser) är osynligt!

Och mina barn vet faktiskt vad ansvar är. Vi pratar en hel del om det. C vet att hen i framtiden kommer att behöva klä på sig själv varje morgon. C gjorde det förr innan hen blev utmattad. Det handlar inte om att C inte vet HUR man gör. Orken finns bara inte just nu.

Jag brukar avleda C på morgonen genom att låta hen prata på om spelandet som är hens specialintresse. Jag ställer frågor och är nyfiken. Under tiden försöker jag skapa en ”våg” som C kan hänga med på. Jag klär på, ”föser” in på toaletten, ”föser” till bordet… Då slipper C stanna upp och tänka. Om C tänker för mycket kan det bli en låsning. Detta fungerar inte alltid. Men det har större sannolikhet att fungera än om jag lägger kläderna på Cs säng och säger ”Frukost om 10 minuter!”. DET fungerar inte. Det har jag testat och det är fel väg om jag vill hjälpa C lyckas. Och det vill jag!

Jag vill skapa en så smidig tillvaro som möjligt för mina tre älskade barn som just nu har det tufft. De kommer att lära sig respekt. För vad är respekt om inte att visa ”Jag ser att du mår dåligt. Jag litar på dig och jag ska hjälpa dig!”?

Vissa kanske tycker att jag curlar! Men det skiter jag i!

Annonser

22 kommentarer

Filed under Anpassningar, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Låg-affektivt bemötande, Rutiner, Vardag

22 responses to “Vissa tycker att jag curlar! Det skiter jag i!

  1. Bra helt rätt! Läste just Camilla Läckbergs åsikter om att hon tycker att föräldrar curlar sina barn. Man skulle kunna säga att hennes föräldrar har gjort ett dåligt jobb eftersom de verkar ha misslyckats med att lära henne ödmjukhet, respekt och tolerans gentemot andra.

    Liked by 1 person

  2. agneta

    Detta var som att läsa om hur vi har det. Dock har vi ”bara” två barn varav ett med as/adhd. Det är på något sätt skönt (missförstå mig rätt) att läsa om andra som har det/gör som vi…

    Gilla

  3. Camilla

    Helt rätt! Jag har också lagt ner de dåliga känslorna jag fick av andras tips för min dotter. Då menar jag okunniga inom NPF. Senast när vi va i fjällen så strulade det lite för min dotter när hon åkte med min man ( jag åkte med sonen i backarna) vi vet att det bara funkar en liten stund i taget för henne. Jag såg henne o mannen stå vid liften och hon hade låst sig . Jag åkte dit o då blev hon sur men efter ett tag sade jag att kom vi tar liften o åker hem… Det gick efter lite skäll av henne först. I allafall en bekant som vi hade där sade – har ni prövat att bara lämna henne. Jag sade att Nej det är nog inget alternativ hon är ju låst och har fått för mycket nu. Skulle inte kännas bra att bara lämna henne i backen . Men vi har ju olika referenser hennes barn åker fritt hit o dir men de klarar ju liksom av det.

    Liked by 1 person

  4. Ester

    Jag tycker att du är så klok och duktig. Jag har bekanta med barn med as, och dina texter har ökat min förståelse för dem. Jag har också lärt mig en hel del om mig själv och mina barn. Vi har ingen diagnos men det här med vad man orkar/klarar känner jag igen. Kämpa på du är absolut på rätt väg. Dina barn har tur som har sådana föräldrar.
    Styrkekramar.

    Liked by 1 person

  5. Pingback: Jag skulle behöva ett slutdatum! | supermamsen

  6. Hello

    Hej!
    Råkade hamna här av en slump och det lilla jag hunnit läsa nu är helt fantastiskt! Vilka underbara föräldrar till att känna sina barn och få dem att få en vardag som funkar så bra som möjligt ni verkar vara. Men jag förstår att det är oerhört jobbigt! All sympati!
    Som förälder till ett barn utan diagnoser, men som inte riktigt håller sig i mittfåran bland normalstörda, så har det ofta slagit mig att
    1. Så mycket åsikter folk har!
    2. Ju mer folk säger sig ”veta” om hur man uppfostrar barn, desto mindre vet de vad det egentligen handlar om. Att kritisera att någon lagar tre luncher med argumentet att ”barn ska äta det som bjuds” det kan bara sägas av den som har barn som äter det som bjuds, dvs den som inte har en aning om vad det handlar om. Och då ska den hålla tyst. Vårt största bekymmer har varit sovandet och det är lika där. Det är nåt rent bedrövligt har mycket folk vet om hur alla barn sover bäst. Och de som har mest åsikter är precis som vanligt de som vet minst för de har aldrig behövt prova olika sätt och ändå gå bet.

    Styrka och kraft önskar jag er, hela familjen, i stora mängder!

    Gilla

  7. Pingback: Tack! | supermamsen

  8. Pingback: Världsautismdagen | supermamsen

  9. Pingback: Ytligt | supermamsen

  10. Pingback: Utslagna familjer | supermamsen

  11. Pingback: Bristande föräldraförmåga? Nej! Vi är superföräldrar! | supermamsen

  12. Pingback: Om jag hade vetat… | supermamsen

  13. Pingback: Man kan lära gamla hundar sitta! | supermamsen

  14. Pingback: Att träna på att vara flexibel | supermamsen

  15. Pingback: Andras åsikter! | supermamsen

  16. Pingback: På väg tillbaka till arbetslivet | supermamsen

  17. Pingback: Gott Nytt År! | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s