Några steg framåt


Jag är så lycklig idag! Jag vet att det går upp och ner. Två steg framåt och ett steg bakåt. Men just nu går det framåt! Peppar peppar!
Det har varit en riktigt bra vecka! E gick till skolan alla skoldagar enligt klassens schema precis som hen hade planerat att försöka göra. Glädjen och stoltheten i Es blick varje dag jag har hämtat efter skolan går inte att beskriva. Jag hoppas att E fortsätter att orka. Annars har vi plan B och C att falla tillbaka på.

C kom iväg till skolstarten i tisdags men igår gick det inte. Jag är så glad att C kom iväg en dag den här veckan i alla fall! Det brukar vara extra svårt efter ett lov.

I morse hände något helt otroligt. C var på Friskis & Svettis och tränade på gymmet kl 6:30 med några kompisar! Tredje gången på Friskis den här veckan.

C ställde väckarklockan på ringning kl 5, gick upp och åt frukost, tog sin medicin och åkte iväg med bussen. Jag vaknade inte ens förrän min klocka ringde kl 6:20. 

Vanligtvis gör C nästan aldrig egen frukost och glömmer alltid sin medicin. Tänk om C kunde hitta samma driv och motivation till skolan!

C har verkligen varit aktiv på sistone. Hen har inte suttit och spelat vid datorn på flera dagar. Hen träffar kompisar nästan  varje dag.

Jag är givetvis lycklig över Cs aktiva liv men även lite orolig. C har haft aktiva perioder förr som tyvärr har slutat med en krasch och ett bakslag. C kan inte alls känna av ett ”lagom”. Hur ska hen lära sig det? Det är alltid allt eller inget som gäller. 

Nu ska jag njuta av dagens mirakel.  🙂

Trevlig helg!

1 kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Vardag

Ett svar till “Några steg framåt

  1. Ping: Känslomässig bergodalbana | supermamsen

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.