Kategoriarkiv: Hemmasittare

oktober 6, 2015 · 19:03

Roten

Vi måste komma till roten av Cs problem så vi kan hjälpa C!

Vi måste komma till roten av Cs problem så vi kan hjälpa C!

 

Jag är rädd för att vi fortfarande inte har kommit till roten av Cs problem.

Igår blev det återigen bakslag. Men inte ett bakslag med tårar utan ett bakslag med trots och bestämdhet. ”Ni bestämmer inte över mig! Jag tänker inte gå!”. Igår åkte hemmasittarläraren återigen hem till oss för att prata med C men C vägrade öppna dörren och svarade inte i telefonen. Mina tankar går till begreppet härskarteknik som hemmasittarläraren nämnde. Han sa igår att ”C verkar ha vant sig vid att bestämma!”.

Så är det kanske… JAG VET INTE! Vi är så rädda för att C ska falla, så rädda för bakslag. Så vi curlar nog det där lilla extra. Och ibland är vi inkonsekventa för vi orkar inte med allt bråkande. Jag är så trött på detta!

En sak som oroar mig är att vi nu börjar pressa C igen. Och inte bara vi utan även hemmasittarläraren. Vi måste ju ställa krav och C måste ju göra framsteg. MEN jag känner att vi inte har kommit till roten av Cs problem än. Visst, C fick sin diagnos högfungerande autism i somras. Så det är ju något nytt vi vet nu och kan tänka på. Men C får ju ingen hjälp. C mår inte bättre egentligen tror jag. Vi har inte jobbat med C på något sätt, ingen KBT osv. som jag har efterlyst.

Jag undrar om detta kommer att hålla om C inte får mer hjälp. Problemet är dock att vi är i den onda cirkeln. C tar inte emot hjälp, tar sig inte till läkare osv. Jag blir tokig!

Idag tog sig C iväg till hemmasittarskolan en timme. Men det höll på att gå åt pipan. Det var kallt i morse och C ville ha sin fleecetröja på sig. När vi väl hittade den tyckte C att den kändes för liten. Detta ledde nästan till att vi inte kom iväg. Men det gjorde vi tillslut! 🙂

Men det är så jobbigt att en sådan (i mina ögon) bagatell kan stjälpa C. C har många olika luvatröjor som hen kan ha men idag skulle det vara fleece enligt C. Hur ska vi kunna tänka på allt och förbereda? Maken köpte i alla fall en ny fleecetröja till C idag. Och nu har jag på en maskin tvätt på med Cs favoritbyxor i. Hoppas nu att det inte blir morgonstrul på grund av kläder imorgon! Vad gör man inte för att det ska fungera…?

Vi gör, jämfört med i våras, små små myrsteg framåt. Två steg framåt och ett steg bakåt. Jag orkar bara inte med bakåt! Jag tycker att skolplikten känns jättepressande och stressande. Jag vet att jag måste lita på C. Hen har signalerat tydligt att något är fel. Men ibland känner jag mig ändå lurad. Igår var en riktigt tuff dag. C var så otrevlig, Jag försöker tänka att C är det för att C mår dåligt. Men C är också en tonåring med allt vad det innebär… Svår balans som vanligt…
Jag vill ha lite flyt nu!Men vi måste komma åt roten! Hur ska vi göra det?

15 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , ,

oktober 3, 2015 · 09:04

Lösenordsskyddad: Vi måste lita på våra barn!

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Diagnos, Förståelse, Hemmasittare, Kommunikation, Skola, Stress

Taggat som , , , ,

oktober 2, 2015 · 19:10

På väg!

wpid-20150927_144052-1.jpgIdag har C lyckats ta sig till sin hemskola! Första dagen på hela veckan. C var där en lektion. Hemskolan är den kommunala högstadieskola som C går på. 🙂

Efter det tog sig C till hemmasittarskolan och var där i en timme. Hemmasittarskolan är kommunal och ligger i en annan närliggande högstadieskola i en av deras paviljonger. Där går elever med skolproblematik från hela kommunen. De tar emot max 8 elever i taget. Det är ett studierum med avgränsade studieplatser och ett rum med soffdel, stort gruppbord, köksdel… Det ser väldigt trivsamt ut. Hela syftet med skolan är att det inte ska gå några elever där utan att de ska försöka få alla elever att gå i sina hemskolor. Just nu är det tre elever där inklusive C.

Hemmasittarläraren är en vanlig lärare som även är lite mer utbildad inom psykologi. Det är två lärare. Den ena är även beteendevetare. De har behörighet i matte, svenska, NO och SO. Skolan har ett bra peppande namn men vill inte skriva det här.

Eleverna får jobba med uppgifter som mentorn på hemskolan skickar dit. Alla elever har individuella scheman. Syftet är att träffa andra i samma sits, vara i en lugn miljö och successivt jobba upp ork och förmåga. Tiden ökas i början på hemmasittarskolan för att sen flytta över timme efter timme till hemskolan (”Vi lägger pussel”).

Vilken lyckad vecka det blev! C tog sig till läkaren, dock gav det besöket inget nytt tyvärr. C har varit på Friskis & Svettis två gånger, C har varit på hemmasittarskolan fyra gånger och på sin hemskola en gång. Underbart!

Nästa vecka fortsätter vi med planen. En lektion på hemskolan varannan dag och sen direkt en timme på hemmasittarskolan. Övriga dagar är det ”bara” en timme på hemmasittarskolan. Om C känner att hen inte klarar av att ta sig till hemskolan kan hen ta sig direkt till hemmasittarskolan.

Det känns så otroligt skönt att vi får hjälp nu och att C ÄNTLIGEN börjar ta emot hjälpen.

Jag vet att det kan komma bakslag. Jag vet att det finns dagar då C faller. Men idag ska jag njuta!

22 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , ,

oktober 1, 2015 · 21:16

Bakslag blev framsteg

Framsteg! :)

Framsteg! 🙂

Igår skulle C först gå en lektion på hemskolan och sen en lektion på hemmasittarskolan. C fick en låsning igår och lyckades inte ta sig till hemskolan. MEN nu finns det en ny möjlighet. Hemmasittarläraren har sagt till C att om hen inte lyckas ta sig till hemskolan ska C ta sig direkt till hemmasittarskolan i stället. Och det gjorde C! Hen var där en timme igår 🙂

Idag väckte jag C. Morgonen började lovande men efter frukost sprang C och slängde sig på golvet mellan soffan och soffbordet igen (”Spelet”). Jag visste återigen inte hur jag skulle förhålla mig. Jag testade att göra som förra gången och sa lite klämkäckt ”Kom nu går vi!”. Men idag fungerade det inte. C grät och sa att hen inte orkar gå idag. Att hen behöver en vilodag. Att det blir för mycket. Jag kände ”NEEEEEEEEEEJ! Inte bakslag nu! Vi är ju på gång!!!”.

Jag ringde hemmasittarläraren och förklarade läget. Han sa att jag skulle åka till jobbet och att han skulle åka hem till C och prata. Han sa ”Lägg ner skolpratet ett tag. Det är så laddat när ni pratar. Jag tar över nu!”. Åh vilken skön känsla! Vi är inte ensamma i detta längre. Det finns någon som förstår och som hjälper oss. Jag känner en enorm lättnad!

På jobbet fick jag ett sms från hemmasittarläraren. Det stod ”Jag har pratat med C. Hen vill inte förlora sin plats på hemmasittarskolan så hen kommer att följa kontraktet och är på väg till oss nu”. Vilken lycka! C var där en timme idag med.

På eftermiddagen var C med en kompis på Friskis & Svettis igen. Skönt att C har kommit igång lite!

Det har öppnats en dörr. Imorgon är planen att C ska vara en lektion på hemskolan och sen en timme på hemmasittarskolan. Men om C inte klarar hemskolan kan hen cykla direkt till hemmasittarskolan. Det är ju toppen! Hoppas nu att C lyckas ta sig iväg imorgon igen!

Tänk att bakslag kan bli framsteg! 🙂

4 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

september 29, 2015 · 21:22

Vi lägger pussel

Bit för bit ska vi bygga ihop C!

Bit för bit ska vi bygga ihop C!

Ännu så länge har C varit på de saker vi har bestämt den här veckan. 🙂

Igår var maken med C hos en läkare för att följa upp medicineringen. C har anti-depressiva och en medicin mot restless legs (krypningar i benen vid stillasittande). Läkaren på BUP sa att restless-legs-medicinen kan ha depression som biverkning, dock väldigt ovanligt. Därför ville hon att C skulle träffa en annan barnläkare som kunde medicin bättre. Läkaren som de träffade igår hade sagt att det är bättre att vi pratar med läkaren på BUP för de är bättre på den typen av medicin för barn.
Men hallå? Finns det aldrig någon som kan ta ansvar? Vi blir runtskickade hela tiden! Verkar väldigt vanligt har jag förstått!

Idag var C och jag och skrev kontrakt med hemmasittarläraren (”Överföring av kunskap”, ”Mötet”, ”Överkrav”, ”Spelet”).
C ska tre dagar/vecka gå först en lektion på sin hemskola och sen direkt efter det cykla till ”hemmasittarskolan” och plugga där en timme. De andra två dagarna är det en timme på ”hemmasittarskolan” som gäller. Tanken är att sakta vänja C vid att plugga igen och att C ska få bättre självkänsla. Det finns några elever till där. Alla har olika anledningar till att de har blivit hemmasittare. Och alla har sina egna individuella scheman. Det är två personer som jobbar där. De har tillsammans behörighet i matte, NO, svenska och SO. Dessutom är en av dem utbildad beteendevetare. Det verkar jättebra! Planen är sen att C ska öka tiden på hemmasittarskolan för att sen sakta flytta över timme efter timme till hemskolan. Det blir lite som att lägga ett pussel. Att leta efter bitar och sen sammanfoga dem.

C är orolig men jag märker ändå att hen är lite nöjd med att det finns en metod och en plan. Om C lyckas ta sig dit enligt plan återstår att se. Hemmasittarläraren sa att det viktiga är att C tar sig dit varje dag nu i början. Själva pluggandet får komma sen. HOPPAS NU ATT DETTA FUNGERAR! Jag börjar nästan hoppas och tro lite för mycket på den här planen. Orkar inte med bakslag!

Idag har C varit och tränat på Friskis & Svettis också. Jätteskönt att C har kommit igång lite! Jag blir så glad för alla små framsteg.

Nu ska vi leta efter bitar och lägga pussel! 😉

1 kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

september 27, 2015 · 20:47

Imorgon börjar spelet igen

wpid-20150927_103738.jpgDet har varit en skön spelfri helg men imorgon börjar spelet igen.

I helgen har jag varit på tjejmiddag med några kollegor. Det var jättetrevligt! I några timmar kunde jag slippa snurren och oron och koppla av.

På sistone märks en stor oro i ett par Facebook-grupper jag är med i för nya LVU-lagen som eventuellt kommer att träda i kraft. Det ska bli lättare för myndigheter att omhänderta barn om de bryter mot normen. Jag vet inte exakt vad det innebär men att inte gå till skolan är ju helt klart normbrytande. Dock undrar jag om ”dom” förstår hur mycket vi föräldrar kämpar hela tiden för att hjälpa och stötta våra barn. Vi försöker vara superföräldrar. Vi gör allt! Det vore ju bra om ”dom” lade mer kraft på att hjälpa de barn som faktiskt inte har fungerande föräldrar.

Jag har varit ”duktig” och bokat tid hos en psykolog. Jag har tänkt på det länge men inte kommit till skott. Jag skriver ju av mig här i bloggen och jag pratar med vänner men jag tror att det  kan vara bra för mig att prata med någon utomstående.
Jag skuldbelägger mig själv väldigt mycket. Kunde vi ha hjälpt C tidigare? Jag hinner inte med syskonen… Jag hinner inte med maken… Jag hinner inte med jobbet… Jag hinner inte med mig själv…

Imorgon har C ett läkarbesök inbokat för att följa upp medicineringen och på tisdag ska C skriva kontrakt med hemmasittarläraren. Det är bara att hoppas att veckan kommer att fungera!

Jag önskar så att vi kunde få slappna av någon gång. Att vi kunde få lite flyt… Att näsan kunde få vara över vattenytan lite och att det inte vore så tungt att simma.

Och jag skulle vilja ändra på spelreglerna…

6 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Vardag

Taggat som , , ,

september 25, 2015 · 16:14

Spelet

Vi spelar ett spel...

Vi spelar ett spel…

Ibland känns det som om vi spelar ett spel C och jag.

Igår skulle vi återigen försöka ta oss på besök till ”hemmasittarskolans” lokaler och träffa hemmasittarläraren.
Men C vägrade igår igen. C sa att vi måste göra på Cs sätt. Annars kommer C inte alls att gå till skolan någonsin igen.
Det känns som att C försöker hota/straffa mig för att få bestämma. När jag beskrev Cs beteende och ord för hemmasittarläraren så sa han att C använder sig av härskarteknik. Det låter hemskt om en 13-åring gör det. Men det är precis så jag känner ibland. Att C manipulerar mig. Jag vet att C har sina svårigheter men jag kan ändå se en kraft i C som hen tar fram ibland. Jag vet inte vad som är vad men det är jobbigt att hantera…

Hemmasittarläraren ringde C igår eftermiddag och de bestämde att C skulle komma idag och titta på lokalen istället.
C lät nöjd med beslutet. C tycker om att bestämma. Det har hen alltid gjort.

Men sen igår kväll började C vackla igen. C sa att hen kan gå till sin skola hela dagar från och med nu. Bara hen slipper hemmasittarskolan. Jag försökte förklara att vi inte vill att C ska gå hela dagar. Att hemmasittarskolan är en hjälp, inte ett straff. Vi måste ta det i lugn takt. C blev rasande och sa ”Så nu ska jag säga till kompisarna att jag inte FÅR gå till skolan för mina föräldrar? Är det så?”

Jag försökte behålla lugnet, vara låg-affektiv, men oj vad jag fick kämpa för att inte börja gorma jag med.  Jag sa att vi VERKLIGEN vill att C ska gå i skolan och att vi är vuxna och vi vet bäst hur vi ska göra för att få det att fungera.
Vi pratade länge igår kväll  efter att C hade lugnat ner sig. Vi kom överens om att om C inte kommer iväg på de åtaganden som hen har varit med och bestämt  så kommer C att få datafritt tills hen har genomfört ett bokat åtagande. Jag förklarade för C att hen inte bara kan skjuta upp saker och slippa undan. C är 13 år och måste börja ta lite mer ansvar.
C var riktigt nöjd när hen somnade igår kväll.

Själv kunde jag knappt somna. Hur skulle mötet gå idag…?

I morse väckte jag C. Hen kom upp och åt frukost. Allt verkade lovande. Jag gick in i köket för att plocka med disken. När jag kom tillbaka till matbordet var C borta. Hen låg på golvet mellan soffbordet och soffan och hade rullat ihop sig som en boll. Jag tappade nästan andan. Nej!!!! C brukar göra så när hen får en ångestattack. Jag fick genast en klump i magen. Helvete!!!

Jag var tvungen att tänka. Analysera situationen. Vilket tonfall skulle jag använda? Vad skulle jag säga? Var det en ångestattack eller något annat?
Efter en stund sa jag bara lite klämkäckt ”Kom nu! Dags att åka!”.
C tittade på mig, log och ställde sig upp. Vilken lättnad!
Men vad gjorde C egentligen? Låtsades att hen hade en ångestattack? Väldigt konstigt! Men C brukar göra så ibland. Det är inte första gången.

C kom iväg på mötet idag. Ett steg i rätt riktning.
Vi spelar ett svårt spel med diffusa spelregler…

I helgen slipper jag spela. Skönt!

12 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 24, 2015 · 09:30

Ska någon kunna ta mitt barn?

C faller om ni tar C!

C faller om ni tar C!

Visst ryck upp C ur tryggheten. Låt C bli fråntagen närvaron av dem som kämpar med/för hen och älskar hen.  Låt C tro att vi föräldrar har gett upp och inte orkar mer. Låt C tro att hen inte är välkommen hemma längre. Ta C ifrån oss och ta bort allt vi kämpar för. Se mitt barn vissna och dö…

Det har inte gått så långt. Än.

LÄS LÄNKEN!!!

http://www.svt.se/opinion/article3711470.svt

Jag blir så ledsen och så arg! Ska det öppnas möjligheter för någon att kunna ta beslut om att ta mitt barn. Trots att vi har kämpat för C så länge. Trots att C har en funktionsnedsättning och att skolan har brustit i att anpassa efter Cs behov.
Vi är fungerande föräldrar. ”Godkända” på alla punkter av Socialtjänsten. MEN vårt barn är utmattat pga bristande anpassningar I SKOLAN och vårt barn klarar inte av att vara där JUST NU.

ARG! LEDSEN! OROLIG! MAKTLÖS! FRUSTRERAD! är bara några av känslorna jag bär på just nu.

Klicka på länken nedan och skriv under om ni känner som jag!

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=10288

5 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 22, 2015 · 19:32

Överkrav

wpid-20150922_081645.jpg

Autism är ju inte en sjukdom som man plötsligt kan få. Det är medfött. Eftersom C föddes med autism men har varit väldigt högfungerande VÄLDIGT LÄNGE så har vi ställt ”normala” krav på hen. Vi har bett hen hjälpa till hemma, göra läxorna, gå till skolan (som tydligen inte alls har varit anpassad efter Cs behov)…

Skolan hade inte alls märkt att C mådde dåligt i skolan när vi sa till dem att vi skulle göra en utredning. De blev förvånade! Däremot hade vi märkt många saker hemma men ändå inte riktigt förstått. Det har alltid varit mycket motstånd och stora konflikter. Men C har utåt sett fungerat och vi har tänkt att vi har ett tryggt starkt barn som vågar trotsa oss.

Nu med vår nya kunskap (C fick sin AS-diagnos i somras) har vi insett att vi har ställt överkrav på C hela livet. Vilken press det måste ha varit! C måste ha kämpat otroligt mycket genom åren. Jag kan nästan tycka att det är synd (på ett sätt) att C har varit så högfungerande i skolan. Hen bet ihop istället för att be om hjälp. Sen när C började visa motstånd till skolan tänkte först både vi och skolan att hen var lat och trotsig. Vi föräldrar förstod ändå ganska snabbt att det låg mer bakom. Men inte skolan!

Förr gick C till skolan varje dag (nästan).
C gick upp och klädde på sig.
C hjälpte till hemma ibland (dock aldrig speciellt mycket och inte helt utan motstånd).
C gick på fotboll och var ute och lekte.
C kunde följa med på utflykter med familjen på helgerna.

Nu är det nästan omöjligt att få C att gå till skolan.
Vissa morgnar får jag hjälpa C klä på sig fast hen är 13 år.
Jag måste hjälpa C med hygienen, komma ihåg att duscha, byta till rena kläder osv.
C hjälper aldrig till hemma (hen går möjligtvis ut med soporna ibland)
C har svårt att ta sig hemifrån, även till självvalda aktiviteter.

Det är så svårt att inse att det som fungerade för C förr inte fungerar längre. Istället för att ”gå framåt” går hen ”bakåt”. Det som vi trodde skulle växa bort med åldern har blivit större problem och svårigheter. Med åldern kommer ökade krav, både kunskapsmässigt och socialt, så det är ju egentligen inte så konstigt att C inte orkar hålla ihop längre.

Nu vet vi mer. Vi jobbar hela tiden med att tänka om och försöka förstå. Jag känner att jag ältar detta fram och tillbaka, hit och dit… Varför kunde vi inte se detta och hjälpa C tidigare? Jag är glad att hen inte har hunnit bli vuxen och har behövt leva med dessa överkrav ännu längre. Men 13 år av överkrav är länge det med… Inte konstigt att C blev utmattad.

Idag fick hemmasittarläraren komma hem till oss eftersom C återigen vägrade följa med. C sa att om hen slipper träffa hemmasittarläraren kommer hen att gå till skolan varje dag hela dagarna från och med imorgon. Jag försökte förklara för C att det är just det vi INTE vill. Vi vill att C ska komma tillbaka i lugn takt så att hen inte kraschar igen.

Det blev ett bra möte idag och nu ska vi göra ett nytt försök på torsdag och se om C kan följa med till deras lokaler. C tyckte om läraren sa hen. Jag tror att läraren kunde förklara planen för C på ett bra sätt. Vi får se…

Jag tycker faktiskt att det är överkrav på mig också. Jag ska hålla mig lugn och låg-affektiv när det bubblar av känslor i hela mig. Tyvärr blir det så att om jag behåller lugnet med C så brister det ibland med syskonen eller maken istället… Hur mycket ska jag orka? Möten hit och dit, oro, stress, press, ovisshet, frustration, otillräcklighet, trötthet, hjälplöshet…

MEN det är värt mödan. Bara vi ”får till det” snart och C slutar vägra ta emot hjälp!

wpid-fb_img_1438104180396.jpg

23 kommentarer

Under ADD, Diagnos, Förståelse, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

september 21, 2015 · 20:42

En dag i taget

wpid-20150920_103455.jpgIgår hade jag och C en stor diskussion om hur vi skulle lägga upp den här veckan. Vi hade kommit överens om en sak som C sen ville ändra på. Igår höll jag fast vid att C fick datatid först efter kl.14.

Däremot var jag inkonsekvent och lät C få sin vilja igenom gällande veckan. Om det var rätt eller fel vet jag inte men C kom iväg på en lektion idag utan problem.

Imorgon har vi ett möte med hemmasittarläraren på efm. C säger att det räcker med det mötet så ingen skola imorgon. Helt okej med mig bara C följer med denna gång!

Jag känner mig lite besviken på Cs nya skola. Förra veckan gick C 30 minuter på hela veckan men ingen på skolan kontaktade oss för att fråga hur det går och hur C mår. C har ju varit i skolan så lite så jag vet egentligen inte alls hur de tar hand om och bemöter mitt barn.

En lärare frågade mig om inte C möjligtvis kunde läsa lite SO hemma. Men hallå!? Det går ju inte! C orkar inte med det. Skolan verkar FORTFARANDE inte förstå hur trött C är. C ser så pigg och glad ut i skolan när hen är där säger dom.

Nu har vi fått hem mail från mentorn att vi kan boka tider för utvecklingssamtal. Det känns sådär faktiskt. Vi har ju redan en massa andra möten inbokade och jag tror inte att ett sådant möte skulle ge så mycket. Tänk om vi kunde gå på ett utvecklingssamtal och känna att C är i fas och mår bra! Vilken lycka det vore! Jag går fortfarande runt med den där avundsjuka känslan som jag skulle släppa. Jag vill inte vara bitter!

Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär. Vi är tyvärr många.

Vi måste  ta en dag i taget!

2 kommentarer

Under Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,