Samarbete och samsyn

När jag läser inlägg i olika Facebookgrupper jag är med i så inser jag vilken enorm tur vi har just nu. Alla våra tre barn har förstående skolor med bra pedagoger som försöker stötta våra barn och lyssnar på oss föräldrar. Många familjer har en helt annan sits. Deras barn går i skolor som inte anpassar och föräldrarna får möta skuld och misstro.

Vi har varit där. Vi har fått möta så mycket skuld och misstro. Vi har inte läkt än. Det tar tid. Men vi är på väg. Jag är så glad över att slippa allt det där nu.

C (15 år med asperger och hemmasittarproblematik sedan snart 3 år) går på en fantastisk resursskola sedan ett år tillbaka. Pedagogerna är kompetenta och kunniga om autism. De vet att C kommer till skolan när hen kan. De möter upp och anpassar efter Cs dagsform och förmåga. Ingen press och ingen stress. Vi föräldrar får beröm och blir inte ifrågasatta och misstrodda alls.

E (12 år med ADD, selektivt ätande och hemmasittarproblematik sedan ett år tillbaka) har också förstående pedagoger som verkligen försöker anpassa och hjälpa E orka med sina skoldagar. E går i ”vanlig” skola. Även här möts vi föräldrar av pepp och förståelse. Tänk om vi hade gjort det även med C när allt började för snart tre år sedan.

L (8 år med ADHD kombinerad form) har en ny lärare nu. Vilken skillnad. Förra läsåret var L ofta ledsen och trodde att läraren hatade hen. Nu kommer L hem nöjd och glad. Läraren verkar ha koll på lågaffektivt bemötande. 

Nyligen hade vi återgivning på BUP till skolan om L. Läraren sa:

”Maila mig om ni någon dag märker att L är extra trött efter skolan så kan jag tänka igenom dagen och se vad som blev för mycket så kan jag ändra på det!”

Ls lärare förstår detta!

Vilken lärare! Både maken och jag blev tårögda. Läraren förstår att om det blir utbrott och extrem trötthet hemma så kan det bero på överkrav i skolan och inte på att vi brister som föräldrar. 

Att ha barn i behov är väldigt krävande. Att då mötas av skuld och misstro kan skada oss och våra barn oerhört mycket.

Jag är så tacksam över att vi just nu har så bra stöd runt våra barn! Det gör det lite lättare att bära allt det andra. Ett samarbete och samsyn gynnar verkligen barnen!

Annonser

4 kommentarer

Filed under ADD, ADHD, Anpassningar, autism, Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola

4 responses to “Samarbete och samsyn

  1. Ja detta är så viktigt. Vi har lite omvänd problematik. F fungerar för det mesta väldigt bra hemma och på fritidsaktiviteter. Hen spelar pingis, övar skytte och orienterar. Ofta är dessa ledare väldigt tydliga och det finns en bra struktur, något F uppskattar. Det är väldigt lite utrymme för ”egentid” och spontanitet. Då brukar det bli bra. Hen fungerar också hemma med sina bonussyskon för det mesta.
    Problemet är när F kommer till skolan. Många egna beslut måste fattas. Man måste planera… Och det är jättesvårt!!! Hinna hämta böcker i skåpet, vilken sal man skall vara i, vilka kamrater man skall hänga med och vart man ska ta vägen på rasten. Detta blir tydligen jättestressigt! Det är i skolan F får sina utbrott och varje gång går vi höra att ”det kom som en blixt från klar himmel. Sen kommer frågan; ”men det känner ni väl igen hemifrån?” Nej, det gör vi verkligen inte. Vi vill inte anklaga skolan men någonting i miljön triggar vår F.
    Nu har vi bytt stad och skola denna termin och en kurator på skolan har tagit sig an vår familj och börjat jobba med avlastningssamtal för vår F. Jag får löpande info om hur det går för hen i skolan och förhoppningsvis blir det inte så stora incidenter.
    Nu väntar vi alltså på mötet på BUP i oktober och tills dess tar vi en dag i taget. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s