Selektivt ätande

E, min 11-åring, fick nyligen diagnosen AD(H)D med autistiska drag. De autistiska dragen är en viss oflexibilitet men framförallt det selektiva ätandet. E äter nästan ingenting.

Det som just nu går ner är Doritos (och ibland andra chips), bullar, vissa godissorter (dock ej choklad), chicken nuggets och pommes frites från Mc Donalds och en macka från Subway (ljust bröd med endast skinka och ost på). Hemlagad mat går nästan inte alls just nu. Frukt och grönsaker går inget vidare. Ibland kan E äta lite gurka, röd paprika, honungsmelon, vindruvor eller jordgubbar. Dock måste allt smaka perfekt och det gör det tydligen sällan. Alltid är det något som är fel.

När det gäller dryck så dricker E vatten, läsk och ibland juice. Juice kan ibland ha en bismak som E inte tycker om. Tyvärr tycker inte E om mjölk.

Igår gjorde jag amerikanska pannkakor till E. Det brukar oftast gå ner. Men igår gick det inte alls. E tyckte att de smakade annorlunda. Det gäller att steka dem exakt rätt. Inte för länge och inte för kort. Tydligen gjorde jag något fel igår.

Förr kunde E få i sig lite vaniljyoghurt. Det skulle då absolut vara Valio. Om den var slut i affären och jag köpte en likvärdig så kände E det direkt även om hen inte hade sett förpackningen.

Drickyoghurt kan gå ner. Men om den är för tjock så går det inte. E har provat alla möjliga näringsdrycker men tycker att alla har en eftersmak eller en konsistens som inte fungerar.

Förr åt E hemlagad köttfärssås med pasta. Numera går det oftast inte heller. Om det ska finnas minsta lilla möjlighet att det ska gå så måste den vara tillagad på exakt rätt sätt. Det måste vara rätt kryddor, finfördelad köttfärs och passerade tomater. Absolut inte krossade. Och sen måste det vara Heinz ketchup. Annan ketchup går inte!

Tacos kan fungera ibland. Men det ska vara med endast gurka och nachochips.

E har ibland kunnat äta vissa brödsorter. ”Pärlan” (Polarbröd) gick ner ett tag. Nu fungerar inte det heller för E tycker att det smakar för mycket mjöl och att det blir degklumpar i munnen.

Jag känner att ätandet blir ett större och större problem. Idag är E hemma från skolan så jag åkte till Subway och köpte lunch åt E. Tydligen är jag numera en igenkänd stammis så personalen bjöd mig på  en Cappuccino och kunde min beställning utantill.

20170207_104338.jpg

En gratis Cappuccino till den kämpande mamman! 🙂

Skolmat går absolut inte! E går ju inte så mycket i skolan just nu. Men även innan har skolmaten varit ett stort problem. E vet att hen kan välja mellan köttbullar och pannkakor varje dag. Tyvärr är det, enligt E, konstig smak och konsistens på skolmaten.

Jag har kollat runt på nätet för att söka hjälp och se vad vi kan göra för att stötta E i ätandet. Jag hittade detta tips:

Går det att få hjälp?
Selektiv ätstörning (SÄ) visar sig oftast i tidig barndom och brukar i regel inte gå över av sig själv. Vissa selektiva ätare lyckas successivt utöka sin meny när de blir äldre, men det betyder inte att man är ”botad” eller har ett s.k. normalt ätbeteende.

Selektiva ätare expanderar oftast sin matrepartoar genom ”food chaining”, d.v.s. man lägger till mat som i största möjliga mån liknar något som man redan klarar av att äta. Eftersom många med SÄ är trogna vissa märken av mat (exempelvis en sorts flingor av ett särskilt märke) så kan man långsamt utöka listan av accepterad mat genom att testa samma sak av ett annat märke. I bästa fall kanske man kan gå från att äta exempelvis en chicken nugget till att testa en fiskpinne.

Som förälder till ett barn med SÄ är food chaining i princip det enda sättet att försöka utöka barnets meny – självklart utan press och krav! Skynda långsamt och håll förväntningarna låga. Servera alltid något som barnet redan äter tillsammans med det nya och låt barnet själv betsämma om eller när han/hon är redo att utforska den nya (liknande) maten. Låt hela familjen välja av all mat på bordet, även den mat som är tillagad för den selektiva ätarens skull. Om det står bacon på bordet för den selektiva ätarens skull, lägg upp lite på din egen tallrik också. Visa att ni äter tillsammans på ett avslappnat och trevligt sätt. På så sätt blir barnet med SÄ inkluderad i familjemåltiden och du befriar barnet från känslan av att vara avvikande och besvärlig. Respektera ditt barns svårigheter – han/hon har inte valt att ha en ätstörning.”

”Det är dock viktigt att förstå att till skillnad från exempelvis spindelfobi, så är den selektiva ätarens fobi inte bara psykologiskt betingad. Det finns fysiska/sensoriska faktorer som gör det svårt för en person med SÄ att helt bli kvitt sina ätproblem.”

(Källa: http://www.selektivatstorning.se/345526507)

Jag vet inte riktigt hur vi ska lyckas med detta. Men vi får jobba på det!

Jag tycker så synd om E. Ibland om vi försöker göra någon mat som brukar gå ner (t ex tacos) så kan E komma till bordet och se sugen och förväntansfull ut. Sen tar E en tugga. Då kan man se hur axlarna sjunker ner och ögonen blir ledsna ”Det går inte!” säger E och går till sitt rum med långsamma steg.

Just nu är i alla fall E mätt med sin Subwaymacka i magen! 🙂

Annonser

37 kommentarer

Filed under ADD, Anpassningar, autism, Diagnos, Förståelse, Pedagogiska tips!, Selektivt ätande, Vardag

37 responses to “Selektivt ätande

  1. Oj, vad jag känner igen mig! V har supersvårt med maten också. Idag har vi haft lite konflikt kring detta för just nu vill han BARA åka till McDonalds drive och äta i bilen. Och det måste vara cola eller sprite att dricka, och där går min gräns. Kan inte ge honom så mycket socker varenda dag känns det som. Så idag matvägrar han. Så himla svårt. Har också samma problem med att det blir svårare och svårare, och att det är sååå lite som behövs för att det ska vara en förstörd matlust.

    Gilla

  2. Monika Lundgren

    Precis som med min son. Han är 18 år nu och tyvärr äter han färre o färre saker. Han har ett väldigt lågt BMI långt under gränsen för anorexi vilket också sätter sig på orken och hjärnan. Vi har tillhört ätenheten men de har inga förslag på vad som kan hjälpa. Han ”går” på gymnasiet men är sällan där. Jag hoppas för er skull att det inte går lika långt i ätstörningen för ditt barn.

    Gilla

  3. Stine

    Jag lever med selektivt ätande, högfungerande Autism … och är 57 år gammal. För min del har jag lärt mig acceptera att jag äter som jag äter, och också förstått att människor äter för at de tycker att det är ”gott” – något jag aldrig förstått mig på. Jag vill att allt ska smaka likadant alltid, och blir oerhört frustrerad när det avviker från det jag menar är rätt. Jag är högbegåvad och förstår meningen med näringsämnen osv men har ändå mycket svårt att äta det jag behöver. Dock har jag ju överlevt…. och ju mindre omgivningen och jag själv gjort någon stor sak av det ju lättare har matsituationen varit. Bäst är när alla accepterar min inställning och är trygga i att jag själv vill överleva – det kan ibland få mig att ta näringspreparat eller vitaminpiller för att det är nyttigt. Blir det konflikt eller oro kring matingtaget leder det bara till att matsituationen blir obehaglig och jag undviker mat över huvud taget. Jag tycker det verkar som om du är mästare på att göra maten så bra som möjligt, bråkar inte, försöker ge det som går att äta osv. Och det ddu beskriver är ju en meny som ändå innehåller rätt mycket bra.Tror inte E svälter. Förresten kan du ju fråga E om just det. Och göra det till en intellektuell problematik, ett ämne att lära sig om utan att direkt behöva koppla det till sig själv. Jag menar, det är ju bra att kunna om man behöver hjälpa någon… (En smygväg till att koppla det med att hjälpa sig själv) Och det finns ju folk som fortfarande lever i skogen, på nästan ingenting… så slappna av och fortsätt vara den fina mamma du redan är!

    Liked by 1 person

  4. Sofia Engvall

    Här är räddningen för 9-åringen ”Gammaldags gräddglass med chokladkross” ❤

    Oftast funkar mcd hamburgare med bara ketchup. Frysen är laddad. Fryst funkar om man värmer på exakt rätt sätt.

    Annars så varierar det mycket vad han kan äta. Ofta funkar en sak i nån vecka, sen tröttnar han och äter det inte alls igen. T ex stekt fläsk, ägg stekt på ett visst sätt, ugnsgrillad korv… Ibland känns allt fel för honom. Han har också svårt att minnas vad han kanske skulle vilja ha så jag får föreslå och han säga om det skulle kunna gå.

    Ofta tror han något skulle kunna funka men så går det inte iaf när maten är klar. T ex så kanske det är prick eller annan färg någonstans eller så känns det bara fel. Kanske är det därför glassen med chokladkross har funkat så länge, för att den ska vara full av prickar.

    Men glassen ska ätas i en viss skåltyp vi har och översidan ska vara platt… Ett tag åt han det inte för att den innehåller mjölk och det kan man bli hård i magen av.

    Han dricker bara vatten och ibland kanske tropicana apelsin utan fruktkött. Nyponsoppa kan funka när han inte ätit något.

    Ofta behöver man starta ätandet med något sött. Annars kan han inte tänka sig att äta något alls.

    Jag lägger mycket tid varje dag på hans mat. Ibland/ganska ofta flera timmar per måltid.

    Jag tycker att ni ska släppa tänket på socker osv. Om inget annat går en dag så låt barnet leva på det som går. Om det så är choklad, gelehallon, glass, broccoli eller frysta majskorn. ❤

    Liked by 1 person

    • Precis så! Vi har släppt allt sånt! Det blir läsk, bullar och chips varje dag. Bara något går ner. Lätt är det inte. Det är en daglig kamp och mycket stress att hinna fixa.
      Styrkekramar ❤

      Gilla

  5. Ensamma pappan

    Så är detta en ”livslång” problematik? Vad händer när man får barn, överför man detta då genom genetiskt arv, socialt (ointresse för mat) eller skall man hoppas att en ev. matintresserad partner ”står ut” med detta. Det kan ju kännas som ett trist alternativ att bilda familj med någon som inte är engagerad i familjens måltider om inte vederbörande har så mycket charm i övrigt att det överväger.

    Gilla

    • Ja du… Det är ju en svårighet som beror på extra stark smak, känsel (konsistens) och lukt. Det kan förhoppningsvis bli bättre. Som vuxen kanske man ändå kan ”skärpa sig” och äta ibland för att man bör/måste. Det beror väl på hur jobbigt det är.
      Jag hoppas verkligen att det blir bättre för E!!!

      Gilla

  6. Pingback: Varför utgår nästan all hjälp ifrån att jag inte vill vara med mina barn? | supermamsen

  7. Pingback: Pusselbitar | supermamsen

  8. Pingback: Barn i Sverige svälter inte! | supermamsen

  9. E

    Min är bara 7, men lätt med maten är det ej…
    ingen diagnos (inte ännu iaf)
    Som bebis va det inga problem med mat, sen har det bara blivit mindre och mindre. Ibland har något utökats, men ja då har istället något annat försvunnit. Känner skillnad på olika spaghettisorter m.m. Känner direkt om något inte är som vanligt. Har nu fått specialkost i skolan. Saker som äta hemma, kan inte ätas i skolan och sådant som tycks om i skolan kan inte ätas hemma. Lätt är det inte, får se vilket håll det gått åt om några år..

    Gilla

  10. Pingback: ”Kan jag få mer?” | supermamsen

  11. Pingback: Mina egna illustrationer | supermamsen

  12. Pingback: Veckor fyllda av möten | supermamsen

  13. Pingback: Olika hantering och bemötande ger olika resultat och mående | supermamsen

  14. Pingback: Olika energinivåer | supermamsen

  15. Pingback: Olikheter  | supermamsen

  16. Pingback: Alla mina tre barn har en funktionsvariation (NPF) | supermamsen

  17. Pingback: Alla mina tre barn har en funktionsvariation (NPF) | supermamsen

  18. Hanna

    Känner igen det så med selektivt ätande! Här är det samma macka från subway, endast naturell cheeseburgare från Max, ljusa pannkakor och pasta som går hem. Visst kött kan gå bra, men då bara kött ingen potatis. Får ofta frågan ”har jag ätit detta innan?” ”tycker jag om det?”, det går inte att luras! Dricker näringsdryck i skolan, för att få i sig något, trots att vi nu i våras fick specialmat. Dagsformen är väldigt styrande. Vi kämpar vi också. Tack för att du delar med dig! Känner mig mindre ensam och får samtidigt stöd och insikt! Kram

    Gilla

  19. Pingback: Förberedelse och genomförande | supermamsen

  20. Pingback: Samarbete och samsyn | supermamsen

  21. Pingback: Avlastning  | supermamsen

  22. Pingback: Merjobb? | supermamsen

  23. Pingback: Påverkan | supermamsen

  24. Pingback: Svacka | supermamsen

  25. Pingback: Utmanande föräldraskap | supermamsen

  26. Louise

    Hej! Jag är idag 21 år och har sedan 4-5 års åldern lidit av Selektiv ätstörning och jag känner igen mig så mycket! Jag har senaste åren äntligen börjat kunna utvidga min matmeny lite mer men är fortfarande begränsad, har aldrig ätit pizza, hamburgare, köttfärssås, någon gryta, sås osv. Det är en hemsk ”sjukdom” på så sätt att det tär på både en själv och föräldrarna/anhöriga så sjukt mycket. Jag som barn var precis som din tjej väldigt begränsad och märkte av minsta lilla fel. Var något av ett annat märke, då åt jag inte osv och drack näringsdryck till slutet av högstadiet för att komplettera kosten. kämpa på och en dag kommer din tjej att finna något som ger henne motivation att börja prova saker sakta sakta.
    Kämpa på ❤

    Gilla

  27. Pingback: Dessa mediciner  | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s