Låg-effektiv eller låg-affektiv? Stor skillnad!

20160224_125706.jpg

Häromdagen var jag på Bo Hejlskov Elvéns föreläsning ”Hur undvika och bemöta konflikter?”
Bo är legitimerad psykolog och har skrivit många böcker. Den senaste (vad jag vet) är boken ”Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen” som han har skrivit tillsammans med författaren, föreläsaren, bloggaren och journalisten Tina Wiman. Boken ger många exempel från verkligheten och är lätt att relatera till. Vi får tips på hur vi kan hantera situationer genom låg-affektivt bemötande. Rekommenderas!

Föreläsningen gav mig och maken många tankeställare. Vår 13-åring med asperger (ASD) behöver verkligen ett låg-affektivt bemötande. Detta går ut på att tänka på att affekt smittar. Om jag är lugn blir du lugn. Om jag skriker och gormar så reagerar du med samma beteende. Detta är inte lätt för det krävs självkontroll i lägen som är svåra att hantera.
Det viktiga är att:

  • Undvika ögonkontakt (som är jobbigt för många med ASD).
  • Försöka minska/dämpa känslouttryck.
  • Avleda- försöka få personen på andra tankar.
  • Inte vara dominerande.
  • Att försöka behålla kontrollen över sin röst och prata lugnt utan att spänna käkarna.
  • Man måste visa respekt för den privata bubblan/personliga utrymmet.

Vi har varit låg-effektiva så många gånger mot C! Hur många gånger har vi inte klampat efter C för att tillrättavisa eller förklara något när hen tydligt har visat att förmågan att hantera det vi har att säga inte finns just nu? Alltför många gånger!
Vi har många gånger krävt för mycket av C i olika situationer. T ex sitta vid matbordet med familjen (men det har vi slutat med). C har inte förmågan att sitta med oss och äta utan att ”spåra ur”.
Vi har alltså jobbat låg-effektivt och gjort situationer värre för våra metoder har haft låg positiv effekt. Nu ska vi ”jobba” LÅG-AFFEKTIVT!

Låg-affektivt bemötande går ut på att ställa krav som vi vet att vi kan hjälpa personen LYCKAS uppnå. Det går ut på att hantera situationer på ett sätt som gör minst möjlig ”skada” och att utvärdera efteråt vad vi kan förändra och göra bättre för att hjälpa personen nästa gång.

Vi får inte hamna i en maktkamp för det finns ingen vinnare. Vi har många gånger gjort så att situationer med C har eskalerat för att vi ville få vår vilja igenom och markera. Det har blivit många principsaksbråk: ”C måste ju förstå detta och lära sig till nästa gång!” har vi tänkt. Men nej, C lär sig inte till nästa gång för C har inte konsekvenstänk på det sättet. Det hjälper inte att ”vinna” en situation för egentligen är vi alla förlorare då!

”Människor som kan uppföra sig gör det!” (Ross Greene). Vi måste hjälpa C lyckas med det! Hen saknar vissa förmågor och då får vi kompensera. C vill såklart inte misslyckas. Hen vill inte att vi ska bli arga!

Bo tryckte på ”Ansvarsprincipen” – Den som tar ansvar kan påverka!” (Bernhard Weiner). Vi är vuxna och vi måste ta ansvar.
Bo pratade också om ”Kontrollprincipen”- man måste ha kontroll över sig själv om man ska kunna samarbeta!” Med andra ord, om C redan har tappat kontrollen är det ingen idé att försöka fortsätta prata just då. Vi måste försöka förebygga och hejda förloppet INNAN C tappar kontrollen.

En sak som gav mig lite skinn på näsan som förälder är att Bo berättade att hans dotter hade tagit sönder ett fönster i skolan en gång och skolan ringde till Bo och Bo sa ”Okej men det hände ju i skolan, hur kan det vara mitt problem? Ringer jag dig när min dotter slår sönder något hemma?” (inte säker på att det var exakt så han sa men tror det var ungefär så).
Då tänkte jag på de gånger jag har fått samtal från ”hemmasittarskolan” och de har sagt att de skickar hem C för att C vägrar jobba. Som om det vore mitt ansvar! Det är ju deras ansvar! Om jag har slitit för att lyckas få iväg C på morgonen (och det är väldigt svårt och kräver allt av mig) så måste ju skolan ta över sen. Om C jobbar eller inte är ju SKOLANS ANSVAR. Nästa gång de ringer ska jag säga ”Jaha, då får ni fundera över varför hen inte vill jobba och hitta ett sätt som fungerar!” Hittills när de har ringt har jag mest känt mig som en misslyckad mamma. Men om C är där har jag faktiskt gjort mitt jobb!

Självklart krävs det oerhört mycket av oss som föräldrar. Vi måste orka! Nu har jag och maken mycket jobb framför oss. Vi kommer att få vända ut och in på situationer för att hitta en smidig väg. Men jag är helt övertygad om att ”jobbet” kommer att löna sig. Det vi gör nu (låg-effektivt;) ) fungerar ju inte. NU SKA VI JOBBA LÅG-AFFEKTIVT!

Det finns så mycket mer att ta upp om detta ämne! Allt får inte plats här får då blir det för mycket text.
Jag vill varmt rekommendera både Bos föreläsning och boken!

20160227_105006-1-1.jpg

Annonser

22 kommentarer

Filed under Bloggtips, Boktips, Diagnos, förälder, Kommunikation, Låg-affektivt bemötande, Pedagogiska tips!, Rutiner, Vardag

22 responses to “Låg-effektiv eller låg-affektiv? Stor skillnad!

  1. Oerhört kloka ord från både Bo och dig 🙂 Jättebra att du beskriver det, sååååå många som behöver komma vidare och börja jobba på detta sätt istället för att bråka m barnen dag ut och dag in. Var på föreläsning med Tina Wiman i veckan (sett Bo också för inte så länge sen) och vi konstaterade just att behovet är så stort.

    Gilla

  2. helenagallacher

    Så bra!! Ja det gäller att säga ifrån och att faktiskt våga säga ifrån! Jag vågade för första gången förra veckan o fasen vad bra det kändes!! Dotterns lärare ringde och sa: jaha nu har hon stuckit från skolan igen. Vi kan inte ha det så här, hur har du tänkt lösa det? Jag såg rött, var slut och trött och frustrerad efter att ha varit med sonen på skolan på morgonen för att han ska ens vilja kliva in i klassrummet. Jag sa : jag?? Mitt ansvar som förälder är att få henne till skolan , vilket i sig är en kamp som börjar typ kl 17 dagen innan, därefter är det skolans ansvar att anpassa så att hon faktiskt KAN stanna kvar, så frågan är inte vad jag ska göra, det har jag redan gjort, utan vad NI ska göra? Lång tystnad från fröken…på eftermiddagen ringde rektorn och sa att de hittat en resurs till dottern som börjar med omedelbar verkan…nu sa resursen upp sig efter en dag o 2 timmar men ändå. Skolan kan om dom vill, barn vill om dom kan …

    Gilla

  3. Pingback: Vissa tycker att jag curlar! Det skiter jag i! | supermamsen

  4. Pingback: Jag skulle behöva ett slutdatum! | supermamsen

  5. Pingback: Jag måste orka! Men hur? | supermamsen

  6. Pingback: Tack! | supermamsen

  7. Pingback: Världsautismdagen | supermamsen

  8. Pingback: Om jag hade vetat… | supermamsen

  9. Pingback: Lycklig! | supermamsen

  10. Pingback: ”Imorgon – då jävlar ska jag vara en bra mamma!” | supermamsen

  11. Pingback: En krokig väg leder också till målet | supermamsen

  12. Pingback: Man kan lära gamla hundar sitta! | supermamsen

  13. Pingback: Att träna på att vara flexibel | supermamsen

  14. Pingback: Andras åsikter! | supermamsen

  15. Pingback: Gott Nytt År! | supermamsen

  16. Pingback: Kompetensutveckling! | supermamsen

  17. Pingback: Att våga be om, och ta emot, hjälp | supermamsen

  18. Pingback: Konsekvenser | supermamsen

  19. Pingback: Affektutbrott | supermamsen

  20. Pingback: Avlastning  | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s